Bumsen 1
Efter nyårsfirandet var det dags att börja på rik
tigt utforska landet. En solig dag (alla dagar är soliga i Antofagasta) gav vi oss av. Vi bestämde oss att först åka norrut till San Pedro de Atacama för att sedan jobba oss söderut i sakta mak. Vi är inte mycket för att planera så vi tar varje dag som den kommer. Norra Chile Vi hade trott att vi i våra mc-ställ skulle smälta bort i ökenvärmen under dagen och sedan frysa till is under natten när temperaturen föll. Vi hade fel. Atacamaöknen är känd som världens torraste plats och vi kan nu intyga att så är fallet. Luften var väldigt torr, inte ens under dagens varmaste timmar blev den särskilt varm utan höll en mycket behaglig temperatur dygnet runt. Det kändes konstig att gå omkring helt påklädd mitt i öknen, särskilt när man mötte annat folk som glatt knatade omkring i shorts och säkert tyckte att vi var litet knäppa. Det gällde givetvis att inte stå still för länge, eller gå längre sträckor. Då blev det riktigt varmt, och det snabbt. Spikraka vägar genom ett öde och vackert landskap tog oss snabbt norrut. Vårt första mål var San Pedro de Atacama som vi hört mycket gott om. Vi campade i en uttorkad flodåder mitt i öknen, njöt av en kristallklar natthimmel och sov sedan gott i öknens tystnad. Dagen efter kom vi fram till San Pedro de Atacama, Chiles äldsta stad, som tros ha grundats 1459 av inkaindianen Túpac Yupanqui. Vi körde runt lite i staden, inskaffade provision, kände ”indianvibbarna” och begav oss sedan norrut för att besöka Los Geisers del Tatio, en gejserpark 4 300 m.ö.h. Vi undrade hur hojarna skulle klara höjden och om bränsleförbrukningen skulle påverkas. Det visade sig att hojarna klarade höjden mycket bättre än vi och att bränsleförbrukningen faktiskt gick ner. Det enda som hände var att de var lite segstartade morgonen efter vi campat 4 200 m.ö.h. Det var en kall natt, både hojar och tält var täckta med frost och allt vårt vatten fryste till is. Våra skydd i mc-ställen hade frusit och vi kunde inte ens få på dem. Tillsammans med oss fick de tina i solen en halvtimme. I skuggan var det iskallt och i solen stekhett så man fick hoppa fram och tillValle de la Luna nära San Pedro de Atacama. Lellky ger järnet på roliga skogsvägar. Sanddyn, Valle de la Luna. Månljus, havsbrus och vi. Salar de Atacama. Hos moster i Viña del Mar. BUMSEN 2 – 2010 19