Bumsen 1
Så fort det blåser litet eller några fuktiga höst
löv faller på den spårbundna trafikens ”vägbana”, d.v.s. rälsen, krånglar stora delar av den moderna trafiken. När sedan den totala katastrofen anländer, d.v.s. det faller några decimeter snö, ja då förflyttas den spårbundna trafikens tillförlitlighet c:a 150 år bakåt i tiden, m.a.o. den upphör! Myndigheter som SJ, SL, Banverket, Vägverket mm skyller på att man inte är van, men det handlar om inget annat än inkompetens och nonchalans. Man har inte den minsta framförhållning. Detsamma gäller ”Svenne” som blir sååå förvånad att det där vita som faller ner på vägarna är så förbaskat halt, trots att man utrustat bilen med jättefina däck, d.v.s. breda lågprofildäck, och så smäller och krockar man på löpande band. Först då skakas hjärnkontoret om och polletten trillar ned... ”vinterdäck och anpassad körning” blinkar varningslamporna i pannbenet. I slutet av februari tillsatte man så en massa kommittéer och utredningar om hur allt detta kunde inträffa, och vad som skulle ske om, inte när, all snön smälte. Naturligtvis kom alla dessa utredningar som vanligt fram till att man skulle se över rutinerna. Märk väl att man alltid skall se över rutinerna, men att man aldrig lär sig något, eller åtgärdar rutinerna, och det är just därför det alltid sker igen! När förra Bumsen gått till tryckeriet och man kunde andas ut någon vecka innan det åter var dags att börja med denna, var jag så trött på alla dessa bortförklaringar att jag helt enkelt ville njuta av den finaste vintern vi haft i mannaminne. I mitt fall innebar detta just då att äntligen åter få pröva på riktig vinterkörning med en endurodubbad motorcykel, det mest lämpliga i mitt garage för detta ändamål var naturligtvis R 1200 GS Adventure. Men det kändes som det gällde att handla snabbt, hur länge kunde man räkna med runt tio minusgrader och den mängden härlig snö? I tanken hade jag förberett detta flera veckor, men skulle det även omsättas i praktiken fanns tre faktorer att ta hänsyn till: vädret, införskaffandet av dubbade däck och min begränsade fritid. Därför väntade jag in i det sista med att köra igång projektet, då jag visste att tid fanns och väderprognosen 10 dagar framöver utlovade fortsatt fint vinterväder. – Dubbade endurodäck är det väl bara att gå in till närmaste däckhandlare och kränga på, sa en av mina arbetskamrater till mig och hade naturligtvis delvis rätt. Rätt om man ska använda de vanliga dimensionerna till endurohojar, d.v.s. 21” fram och 18-19” bak, men efter ett kort samtal med Kjelle på Wheeler Dealer insåg jag omedelbart att det skulle bli mycket svårt att få tag på dubbbara endurodäck, särskilt till GS:ens 17” bakhjul. 19” fram kunde väl kanske ordna sig. Problemet ligger i att endurodäck som görs i dessa dimensioner är en liten kompromiss och därför har för låg klack varvid man inte får fäste för dubben. – Jodå, mina däck står väl och skräpar nere i ladan någonstans, så det är bara att komma upp och hämta dem, sa Roger via telefon från Hallstavik ett par veckor före min beräknade start på mitt dubbdäcksprojekt. Beslutet var därmed fattat från min sida vad själva råvaran gällde, så att säga. Istället för att vänta ett par veckor på att eventuellt få tag i en uppsättning dubbade däck, valde jag naturligtvis Rogers erbjudanVinterkörning när den är som bäst: i ett underbart vinterlandskap slingrar sig fina kurviga snö- eller isbelagda småvägar fram i en nästan otrafikerad miljö, solen skiner och termometern visar på ca 5-10 minusgrader. När Adventuren fick prova på 40 cm djup snö tog den sig fram utan större problem, visst kunde den i det läget lätt förväxlas med en snöslunga. De 105 hästarna behövde absolut inte överanstränga sig, däremot föraren som insåg tidens gång. Foto: Britt-Héléne Jakobsson BUMSEN 2 – 2010 5