Bumsen 1
På valsafari. klistermärken på aluminiumväskorna.
Hade träffat dem tidigare under dagen vid en bensinmack – jag behövde inte tanka – men stannade självklart för lite kontakt. Det visade sig vara två herrar från Texas med mindre erfarenhet av motorcykelåkning och en väldigt konservativ inställning till omvärlden. En underbar grillad fisk och några kalla öl gjorde dock kvällen på en strand i La Paz minnesvärd. Under korta möten mellan människor på väg, är det oftast mest intressant att träffa och utbyta erfarenheter med människor som har helt andra värderingar än de man är van vid. Detta hade sannerligen mitt sällskap från den konservativaste delen av det ”röda bältet” i USA. Det är alltid spännande att passera gränser, speciellt gränsövergången vid Tijuana. Det skall vara den gräns som passeras av flest människor i värden. Min Spanska är helt obefintlig, men med leenden och teckenspråk gick det förvånansvärt bra. Hade jag inte lagt in koordinater för var tullen låg på min GPS så hade det nog blivit problem. Ut ur Tijuana, ned efter Stilla Havet mot dagens första stopp, San Felipe på den östra sidan. Det var kallt, kunde inte tro det, men termometern visade på +3°. Jag var visserligen i bergstrakter, men det här är ju Mexiko. I San Diego hade jag dock köpt eluppvärmda handskar och jacka, någonting som jag verkligen saknade på den förra etappen och jag visste jag skulle behöva i Chile och Argentina, men i Mexiko – det trodde jag inte. Det var en skön känsla att känna värmen sprida sig genom plaggen och resan blev genast betydligt trevligare, en hel dags huttrande är inte bra, särskilt inte när hotellrummen saknar värme och oftast även varmvatten. Det kändes litet ovant när solen snabbt gick ned och det blev kolmörkt, det är inte att rekommendera att köra på natten vare sig i Mexiko eller i något annat land söderöver. Varför – förutom alla de djur du lyckats undvika under dagen samt de vägar som kan betecknas otillförlitliga, är det inte ovanligt att folk blir stoppade och i bästa fall rånade efter vägen. Ett par vägar hade jag fått rödmarkerade av min vän från BMW-klubben, på vissa av dessa var det även osäkert att färdas under dagen. Det skulle visa sig att det inte var sista gången jag körde på natten, jag vet att man inte skall göra det, men ibland räknade man fel på avstånd och tid eller hittade inget boende. Nästa dag – grus – 20 mil, det började med en fantastisk nybyggd motorväg och när jag undrade om min grusväg hade försvunnit, då tog asfalten tvärt slut och en 20 mil lång tvättbräda tog vid. Denna typ av väg kan man angripa på två sätt, stå på – resan blir bekväm, långsamt – du undrar hur många delar som kommer saknas på din cykel när du kommer fram. Detta, kombinerat med vassa stenar och en stor risk för kontrasternas resa See of Cortez är en vacker vägsträcka. En härlig start på resan. Cocco med sin gästbok. BUMSEN 2 – 2010 41