Bumsen 1
Skall man ta sig från San Diego ned mot Sydamerik
a måste man åka genom Mexiko och Centralamerika – en kontrastrik resa som bjuder på jordbävning, vulkaner, vansinnig trafik, otroliga vägar samt en frontalkrock med en ödla. Sju gränsövergångar frestade på det svenska tålamodet, och en militärkontroll var femte mil upplevdes till slut som normalt. TEXT & FOTO ANDERS SJÖBERG ML 2660533 Planering av resvägen är enligt min uppfattning en viktig del av resandet, inte en detaljerad planering, men ett antal ”vill se”-platser att hänga upp en övergripande rutt runt. En rutt som leder mot någon typ av slutmål, det brukar fungera bra. Hur valde jag då rutt denna gång när jag skulle passera genom Centralamerika? Valar ville jag uppleva, det finns tre grunda havsvikar i Baja California där valarna föder sina ungar, det fick bli första delmålet. Av en tillfällighet tittade jag på GlobeRiders hemsida, ett av många företag som erbjuder äventyrliga resor med motorcykel. Helge Pedersen, en mycket känd motorcyklist, skulle köra en rekognoseringstur ned genom Centralamerika med några gäster, han om någon borde veta var man skall åka. Så jag listade ut deras rutt genom Sierra Madre i Mexiko ned mot Stilla Havet och vidare mot Centralamerikas länder. Nu hade jag ett antal fina vägar och städer ned mot Panama, lite grus på vägen ville jag ju också ha – Baja California innehåller mest grus, där borde jag kunna hitta hur mycket som helst – det finns faktiskt endast en asfalterad huvudväg – så östra sidan nedåt borde passa bra. BMW-handlare tar verkligen väl hand om de kunder som använder sina motorcyklar, under min frånvaro hade GS: en stått utställd i affären och var nu tvättad och servad. Genast fick jag kontakt med den lokala BMW-klubben, en rutinerad BMW-åkare med erfarenhet från tusentals mil i Mexiko hjälpte mig att stämma av min rutt, gav mig tips om olika svårigheter och en lista över bra och billiga hotell. Nästa morgon åt jag frukost med den lokala BMWklubben på deras fik, jag följde dock inte med på turen runt San Diego, jag var alltför ivrig att komma iväg. “Obama is a racist and the Jews are conspiring against USA”, jag kände att i kvällens diskussionsämnen inte ta några politiska ståndpunkter. Möten under en resa är oftast det mest intressanta, åker man ensam lär man sig känna igen och skilja på olika slags motorcykelåkare. Utan packväskor – mindre intressanta, men ju mer packning, helst aluminiumväskor med många klistermärken – desto intressantare att stanna och söka kontakt. Man lär sig alltid något nytt, under denna etapp stämde inga av ovanstående kriterier. Den tuffaste och mest bereste var en 70+, 155 cm lång, f.d. marinsoldat som skulle ge sig ut på sin ”sista” resa till Argentina – inga dekaler, en stor säck kläder och en oansenlig encylindrig motorcykel av okänt märke. Paret som hjälpte mig in i Panama City hade visserligen en välutrustad BMW, men de såg inte ut att ha tillbringat de senaste 15 månaderna luffande omkring på sin motorcykel. Kvällens sällskap däremot, satt på två välutrustade BMW 1200 GS och hade intressanta San Diego – Panama ... San Diego BMW klubb. 40 BUMSEN 2 – 2010