Bumsen 1
lyn. Där fick vi känna på att näringslivet har fö
reträde i skogen – en drygt vägbred maskin plockade utgallrade småträd som samlas i högar i väntan på flistuggen. Det var bara att vänta... och vänta... Till slut gick en av de våra fram och påkallade förarens uppmärksamhet, sedan kunde vi passera via diket. En av Värmlands kulturvägar på västra sidan av Värmeln är en riktigt fin hojväg, krokig på alla ledder, med en väldigt vacker omgivning med utblickar över sjön och odlingslandskapet. Efter c:a 15 mil nådde vi Glaskogen – ett naturreservat med massor av småvägar, stigar och sjöar. Där finns en av våra favoritvägar längs Kolsjön och Holmtjärn. Där finns också republiken Åsen och fristaten Holmen som bildades i början av förra seklet på initiativ av bonden, spelmannen, konsthantverkaren mm Viktor Leander. En republik med statuter som ”stod i kontrast till tidens och vardagens enahanda och som reagerade mot bonddryghet, självtillräcklighet och småsinthet”. Det blev dock inget besök denna gång (och av tråkig erfarenhet vet vi att man inte alltid är välkommen till det numera privatägda sommarstället!). Det hade regnat mycket i Värmland veckorna före Svenska Rallyt. Vatten forsade i bäckarna, strandängar var översvämmade och på sina ställen var det både vattenpölar och väldigt kladdigt. En orekad parallellväg till en litet för lång transportsträcka på asfalt visade sig vara snorhal. Hade vi testat den i förväg hade den nog fått utgå – i alla fall för de som körde på landsvägsdäck. På ett ställe var vägen avstängd pga. översvämning – men... skulle man tro på det?! Det gick bra att ta sig fram – vattnet hade sjunkit undan. 35 mil blev det – och hela dagen tog det. Det blev inte så mycket tid över till bastu och mingel före middagen. Kvällen ägnades åt prat om hur dagen varit, vad som hänt, om det fanns något att dra lärdom av inför kommande arrangemang. Första resultatet var att senarelägga lördagens middag. Lördagen bar österut, bort förbi Hagfors mot specialsträckorna närmare Fredriksberg. En otroligt vacker morgon med låga markdimmor som slöjor över gärdena, frost i gräset och alldeles kristallklar luft. Spegelblanka sjöar, begynnande höstfärger i skogen... och jätteroliga vägar! Litet tuffare än på lördagen – några partier med grov makadam, några mil löst grus, nysladdat, sönderkört, en och annan vattensamling – och för det mesta bara jättefint. Vi var ganska ensamma i skogarna – ett gäng crossåkare hördes över sjön på morgonen och de hade ritat glada spår i gruset, en grupp östasiatiska bär- och svampplockare väntade vid vägkanten, några jägare förberedde sina älgpass inför jakten, en grupp fyrhjulingsåkare hade väldigt roligt... en och annan bil såg vi också. Några djur – rådjur och får i alla fall. Och massor av skogsfågel som flög upp och länge följde vägen framför cykeln innan de hittade en lucka i skogen och kunde vika av. Lunch intogs i Ekshärad – där kunde vi beskåda traktens ungdomar som ”börnade” fram och tillbaka längs huvudgatan (Riksväg 62) med en gammal Volvo. Lördagsnöje! Fram mot slutet av dagen väntade SS Vargåsen med Colins Crest – där Colin McRae flög över 40 meter på sin tid. Nutida rallyförare tävlar om längsta hopp och man bygger upp en riktig arena med läktare under rallyt i februari. Krönet märks inte så mycket när man kommer med motorcykel får man väl erkänna. Man måste veta var det är för att det ska kännas mer än en vanlig backe. Ännu en heldag (35 mil) avslutades med pilsner, bastu, middag och massor av prat. Ljudnivån var hög, det var skönt att vi var enda gästerna i matsalen. Så var ännu ett rally till ända! Som arrangör känns det jätteroligt med alla som deklarerar att de säkert kommer igen nästa år. Så det blir nog ett nytt rally igen 2012 – vi vill gärna bjuda på vårt vackra Värmland. Välkomna tillbaka! Skogsmaskin på vägen. ”... och till huvudrätt får ni ...” Kladdig väg. 16 BUMSEN 5 – 2011