Bumsen 1
den kokheta buljongen. Varför smakar det alltid e
xtra gott när man äter ute i det fria? Ungefär halva den tänkta dagsetappen var avverkad och jag funderade på om min strategi var den rätta och om inte, vad som kunde ändras. Tog naturligtvis vara på erfarenheterna från vintern 09/10 och vad cykeln gäller fanns egentligen bara en sak att komplettera, skyddet för stövlarna mot att träffas av direkt kall fartvind, förra vinterns akilleshäl. Detta var nu gjort och det hjälpte faktiskt för uppenbarligen var jag inte kall om fötterna. Vad det gäller den personliga klädseln ändrade jag inget då jag uppenbarligen hade kommit fram till en bra kombination. Denna bestod av mitt sedvanliga Gore-Tex-ställ och under detta bar jag två tunna underställ av silke och ylle samt ett tunt fleeceställ. (All form av bomull är för övrigt bojkottad i dessa sammanhang då det inte leder bort kroppsfukt utan binder densamma, varvid det kyler mer än värmer. I nästa nummer av Bumsen kommer för övrigt en artikel om just klädråd i samband med motorcykelkörning.) Under hjälmen bar jag en balaklava (”rånarluva”) i silke och Gore-Tex-handskarna förstärktes med ett par tunna silkeshandskar. Två tunna yllestrumpor räckte för att hålla fötterna varma och goa i Gore-Texstövlarna. Denna klädkombination gjorde också att man inte kände sig uppstoppad och orörlig, vilket är väl så viktigt vid denna typ av körning. Man sitter inte precis passivt på motorcykeln utan man är ju med och korrigerar med kroppen hela tiden, speciellt när man känner för att leka litet och släppa ut bakhjulet på en liten driftvända. Då är vi inne på själva cykelns egenskaper i detta sammanhang och det är väl bara att en än gång konstatera att BMW GS och speciellt Adventurens vinteregenskaper är mycket lyckade. En Adventure är ju visserligen c:a 20 kg tyngre än en standard GS och det är inget man eftersträvar i offroadsammanhang, men i gengäld har den både bredare tank och högre och bredare vindruta än standard GS och det är just detta som är till fördel under vinterkörning. Alla som kör Adventure vet att man sitter så gott som helt skyddad från väder och vinds påverkning och detta är naturligtvis en bidragande faktor till att en sådan här vintertur blir ett odramatiskt äventyr. På en helt naken hoj, under samma förhållanden, håller inte de nyss angivna klädselråden. Min GS/A är en så kallad fullutrustad version vilket betyder att den även förfogar över ASC, automatisk stabiliseringskontroll av bakhjulet; antispinn, antisladd och antislir är andra benämningar. Det finns tre lägen, ett när systemet inte tillåter någon form av sladdande bakhjul, det andra då en generös drift tillåts och ett tredje där man helt kan koppla ur systemet. Hade sedan tidigare kommit fram till att ”driftläget” är att föredra och därför kördes hela svängen med detta inkopplat, så även ABS. Klockan hade passerat 15.00 när jag lämnade Kvicksund och jag låg därför något efter mitt planerade tidschema. Adventurens yttertermometer visade att temperaturen sjunkit till sju minusgrader. Strax efter Kvicksund tog jag av österut och via små härligt snöbelagda vägar, via Rytterne, for jag så in i min gamla hemstad Västerås. Körde direkt ned till hamnområdet och konstaterade bara att mycket förändrats sedan man själv bodde där på 70-talet. Detta var mitt sista planerade stopp och strax efter fyra lämnade jag ett Västerås i minus nio grader, självklart valde jag gamla E18 via Irsta. Skymning är alltid litet jobbigt att köra i, speciellt när vägen ligger i skugga och är omgiven av en mörk skog och himlen fortfarande ljus. Ögat vet inte riktigt vad det ska fokusera på och hojens ljus kommer inte riktigt till sin rätt. Nåväl, i Kungsängen beslutade jag ändå att ta ett litet stopp, bl.a. för att termometern nu visade på minus 13 grader. Jag frös inte men kyla skall man aldrig nonchalera. Kände också att blicken och hjärnan inte längre reagerade hundraprocentigt. Efter det tio minuter korta stoppet körde jag de sista milen hem till Täby och rullade in GS/A:n i garaget ganska exakt nio timmar efter avfärd. Allt hade fungerat över förväntan. Där sammanfattade jag den 35 mil långa vinterdagsetappen som en ren nöjestur och nu väntar vi bara på att vintern 2011-12 skall erbjuda lika fint vinterföre som de föregående två åren. Mycket nöjd efter detta lilla vinteräventyr smakade naturligtvis ”stänkaren” före maten extra bra och insomnade gott med en dröm mindre. Västerås hamn. Lunch i det fria vid Kvicksund. BUMSEN 5 – 2011 7