Bumsen 1
här enkla livet. Att alltid vara på väg någonstan
s och att se något nytt varje dag. På väg mot Carti San Blas. Guanajuato. Regnet har raserat en bro i Guatemala. I Montezuma bodde vi på Hotel Horizonte med utsikt mot havet och djungeln runt knuten. I träden utanför balkongen fanns papegojor och vrålapor som väckte oss på mornarna och en tvättbjörn brukade komma förbi och stjäla mat från komposten. Vi promenerade i Refugio de Vida Silvestre Curù och såg andra sorters apor och tvättbjörnar, hjortar och små vildsvin. Ljudnivån i djungeln var öronbedövande med fåglar som kvittrade och sjöng, cikador och gräshoppor som spelade, apor som tjattrade och vrålade samt grodor som kväkte. Regnperioden gjorde sig påmind varje dag med åska och rejäla regnoväder. Vägarna på södra Nicoyahalvön och till Montezuma är backe upp och backe ned med riktigt dåliga grusvägar som blev sämre för varje regnskur. På samma vis som vi svenskar gärna pratar om vädret, är grusvägarnas kondition det eviga samtalsämnet i Montezuma. Vattenmassorna grävde djupa fåror i vägen och det blev inte de bästa förutsättningarna för en tungt lastad hoj. En av broarna rasade och vi var tvungna att köra genom floden för att komma därifrån, genom knähögt vatten. Jag lyckades klättra över den raserade bron medan Robert satte fart genom vattnet med motorcykeln. Ett tips är att först gå över för att veta var hålorna är. Annars är risken ganska stor att man blir ännu blötare... Vi lämnade dock Nicoya utan större problem. Soluppgång i Panama. ”Ni befinner er i zapatistområde. Här befaller folket, regeringen lyder!” Motorcykeln fick en välförtjänt service i Costa Ricas huvudstad San José. Vi blev väl mottagna av den mycket trevliga personalen på Bavaria Motors och imponerades riktigt av den kliniskt rena, operationssalsliknande verkstaden. De blev i sin tur imponerade av både vår resa och våra svenska Halvarssons-ställ. Under tiden hojen blev ompysslad bestämde vi oss för vilken segelbåt vi skulle välja för att ta oss från Panama till Colombia. Det går ju inte att ta sig genom Darién Gap med motorfordon, båt eller flyg är de alternativ som finns för att ta sig över till Sydamerika. Anledningen är att området används flitigt av knarksmugglare och anses farligt, men kanske framförallt för att det helt saknas vägar. Datum för avfärd med segelbåten ”Stahlratte” låg litet tidigare än vad vi tänkt, vilket gjorde att vi inte hann uppleva så mycket av Costa Rica och Panama som vi velat. Men vi hade hört så mycket gott om just denna båt och det var avgörande. När hojen var färdigservad körde vi därför upp mot karibiska kusten för att köra över gränsövergången till Panama vid Sixaola. Vid Karibiska kusten är tempot litet långsammare, maten litet kryddigare, stränderna litet vitare och havet litet grönare. Det spelas mycket reggaemusik och Bob Marley hörs från varenda bar och restaurang. Vägen längs kusten kantas av långa stränder, palmer och gigantiska bananodlingar. Gränsövergången mellan Costa Rica och Panama består av en gammal järnvägsbro över en bred flod och man kör på plankor bredvid spåren. Mellan plankorna är det stora mellanrum så att man ser den forsande floden ett tjugotal meter nedanför och bitvis saknas räcke ut mot floden. Bara att gå över är en upplevelse, och jag trodde hela tiden att jag skulle falla mellan plankorna. Robert lotsade motorcykeln över, tillsammans med ett gäng hojåkare från Panama. Som gränsövergång var det en av de roligare, mest på grund av bron. Annars brukar gränserna vara enormt tids- och tålamodskrävande. Vi har den uppdelningen att jag står och passar motorcykel och packning, medan Robert som pratar bättre spanska fixar pappersexercisen med ett varierande mått av tålamod för den latinamerikanska byråkratin. Lustigt nog har mitt pass rest genom hela Centralamerika utan att jag har behövt visa mig en enda gång. Även naturen i Panama var otroligt vacker. Vi lämnade den karibiska kusten för att köra över bergen och ut till stillahavskusten för att kunna ta oss till Panama City. Strax före stadsgränsen kör man över Panamakanalen och man ser de stora fraktfartygen som köar för att ta sig igenom. I snitt tar 40 fartyg sig igenom den 77 km långa kanalen dagligen. Konstruktionen av PanamakaBUMSEN 5 – 2011 45