Bumsen 1
nalen var ett av de största och svåraste ingenjör
sprojekten någonsin. Sverige kan faktiskt ta åt sig litet av äran då 236 av de 8 meter långa, 1,5 dm i diameter och 910 kilo tunga skruvarna i slussarna är tillverkade vid Trollhättans Mekaniska Verkstad! Panama City är en storstad med både moderna skyskrapor och vackra byggnader från kolonialtiden. Vi bodde i den gamla stadsdelen, Casco Viejo, som påminner litet om Havanna på Kuba. Vissa byggnader är restaurerade och fantastiskt vackra, andra byggnader håller på att falla samman. Man kan ändå lätt föreställa sig hur staden såg ut kring sekelskiftet! Vårt hotell var från 1904 och det har hunnit vara med om en hel del sen dess... Nu flagnar färgen på de vackra husväggarna, lamporna utanför hänger på trekvart och balkongerna hålls upp av rep och taljor. Det kändes verkligen som att Panama City är kontrasternas stad på många sätt! Från Panama City tog vi sällskap med Victor från USA, han gör en liknande resa på en Kawasaki KLR 650. Victor är en trevlig prick som vi mötte vid flera tillfällen efter vårt första möte. Han har varit ute och rest i flera år och samtidigt volontärarbetat efter vägen. Han reser med en gigantisk packning och har till och med en specialbyggd hållare på sin motorcykel för en surfbräda. Vi körde tillsammans till Cartí, San Blas vid Karibiska kusten, där vi skulle bli upphämtade av den 40 meter långa segelbåten ”Stahlratte”. Vi hade blivit förberedda på att vägen till kusten kanske inte var den bästa av vägar och den slingrade sig mycket riktigt backe upp och backe ned med makalösa lutningar. I backkrönen kom det ofta en nittiogradskurva som extra överraskning. Underlaget varierade från rullstensgrus till asfalt med rullstensgrus ovanpå. När vi närmade oss kusten var vi dessutom tvungna att ta oss över en flod. Vid lågvatten kan man köra över. Vid högvatten får man lyfta motorcyklarna i träkanoter för att ta sig över. Vi hade ingen aning om det var låg- eller högvatten när vi kom dit. Det var inte heller så 46 BUMSEN 5 – 2011 uppenbart var det skulle vara möjligt att ta sig över. Dessutom hade vi hört skräckhistorier om hojåkare som fått hämta upp sin dyngsura motorcykel två kilometer nedströms och det var vi inte så jättesugna på. Men med turen på vår sida blev vi de allra första som fick köra över en halvfärdig bro som höll på att byggas litet längre bort. När vi först kom fram till bryggan där vi skulle lasta hojarna på ”Stahlratte” blåste det för mycket. Vi fick vänta några timmar tills vinden mojnade, vilket innebar att vi fick vara nervösa några timmar till. Vi kunde bara föreställa oss vad vårt amerikanska försäkringsbolag skulle säga om vi behövt ringa och säga att hojen ligger på botten av Karibiska havet för att vi skulle lasta på den på en segelbåt... Ibland lastas motorcyklarna på kanoter som tar dem ut till båten, det slapp vi som tur var. När vinden mojnat kunde båten lägga till vid kajen och hojarna vinschades upp lugnt och försiktigt, vi kunde andas ut. Dagen efter kom resten av passagerarna ombord och vi var totalt 20 gäster. De första dagarna av överfarten tillbringade vi vid San Blas som består av hundratals små öar och hör till Kuna-indianerna. De bor på ett fåtal öar där hela ön täcks av hus och många av de andra öarna är rena paradisöar med palmer, kritvita stränder och turkosfärgat vatten. Vi snorklade vid korallreven, grillade på stranden och hade det riktigt bra. Resten av färden mot Cartagena gick över öppet hav och vi hade litet vind i seglen, även om motorn fick gå hela tiden. Medpassagerarna och besättningen på båten var trevliga och de fem dagarna ombord gick fort. Vi fick även sällskap av delfiner som simmade och hoppade framför båten. Nästa överraskning fick vi i Cartagena när vi fick reda på att hojen skulle vinschas ned i en gummibåt (i alla fall snäppet bättre än en kanot), köras in till bryggan i gummibåten och därifrån lyftas i land... och vi började kallsvettas igen. Välkomna till Colombia! Vill ni läsa mer om resan före nästa nummer av Bumsen kan ni gå in på www.panamerika.se. Varning för myrslokar. Bilden ovan: Den nybyggda bron besparade oss flodövergången. Bilden längst upp till höger: En av fem världsarvsklassade missionsbyar i Sierra Gorda, Mexiko. Ovan: Lastning på ”Stahlratte”. Vår GS/A säkert surrad på däck.