Bumsen 1
B rorsans bryderier sen – att Giugiaro lyckats ut
ifrån sin idé torde vara ställt utom allt tvivel. När det gäller sofistikerade industriprodukter arbetar naturligtvis inte designern i sin egen lilla skrubb utan ingår i ett team där många medlemmars olika specialkunskaper står till förfogande. Till slut sammanvägs teknik, funktion och utseende – design. Ola Stenegärd på BMW Motorrad är ett utmärkt exempel. Allra längst i designhänseende har måhända den civila flygindustrin nått. Där skall de väsentligaste instrumenten placeras på bestämda platser, oavsett tillverkare. Denna placering är resultatet av åtskillig forskning kring hur människan bäst tar till sig avgörande information – d.v.s. piloterna skall ha optimala förutsättningar för att fatta de bästa besluten i kinkiga situationer. Ett trafikflygplan med annan panellayout i cockpit skulle vara osäljbart! Design kontra styling Inte vet jag om begreppen är formellt definierade, men någon har hävdat att design är konsten att utforma något så att det fungerar bra och samtidigt ser bra ut. Styling handlar enbart om utseende. Jag köper gärna den distinktionen – som förstärks av andra språk. Engelskans ”designed to” handlar inte om hur något ser ut, utan om vad det är avsett att uträtta. Motsvarande uttryck i svenskan kan vara ”ritad/utformad för att” – vilket då inte heller i första hand handlar om utseende. (Franskans ”dessin” kan betyda ”plan”. Det har också försvenskats till ”dessäng”, vilket lär vara förbrytarslang.) Ordet ”designer” har en klart positiv laddning i min idévärld, eftersom en sådan måste kunna saker. För god funktion måste teknik kombineras med ergonomi. Till detta kommer förstås den estetiska ådra som krävs för att produkten skall falla kundkretsen i smaken – och alltså gå att sälja. Giorgetto Giugiaro, skapare av företaget Italdesign, har sagt ungefär så här: ”Att designa en dyr bil är ingen konst. Konsten är att designa en billig bil så att den fungerar bra och folk vill köpa den.” Italdesign har ritat ursprungsmodellen av VW Golf, Lancia 600, Fiat Panda och en mängd andra bilar – från enkla bruksfordon till supersportbilar i mångmiljonklas48 BUMSEN 5 – 2011 Tyvärr har fordonsindustrin inte alls följt detta tankespår (även om det är skönt att hojar numera skall ha växelpedalen till vänster och fotbromsen till höger!). Inom mitt eget område är bara att konstatera att narkosapparaters och intensivvårdsmonitorers utformning varierar så mycket att man aktivt måste lära sig att såväl använda som avläsa varje enskild tillverkares produkter – vilket naturligtvis inte höjer patientsäkerheten! Av samma skäl som ovan, fast tvärtom, har ordet ”stylist” en ännu starkare negativ laddning i min tankevärld – en knodd som fått för sig att hans eller hennes idéer skulle vara värda något i sig. (Knodd = obildad snobb. Rätt mycket av det som de stora modehusen visar på catwalken faller under detta begrepp. Kläderna duger långt ifrån alltid till praktisk användning! Däremot kan man ju glädjas åt att skandinaviska kläddesigners faktiskt lyckas rita vackra och funktionella kläder – men det är onekligen egendomligt att det inte är en självklarhet!) Tittar man på mindre avancerade produkter kommer med tiden ett antal ahaupplevelser. Till och med juni 2009 åkte jag i svart skinnställ och Halvarssons gula hojväst. Hemkommen från en resa fick jag se ett antal foton och filmsnuttar, tagna av reskamrater, och gjorde då den häpna upptäckten, att inget gult syntes framifrån! Det gula på bröstet doldes effektivt av tankväskan och min svarta Neck Brace, och då västen har svarta axelband fanns inget gult högre upp. Ergo: Denna västs design lämnar åtskilligt i övrigt att önska. Som av en händelse kontaktades jag kort efter hemkomsten av en anställd på Östgöta Brandstodsbolag. De hade läst lite av vad jag skrivit och skänkte mig några exemplar av deras nya väst, ritad av en hojåkare i Norrköping. Den har sålunda brett, gult axelparti och går högt upp i halsen. Blixtlåset är skyddat, så att det inte repar tanken, och dragkedjekläppen skyddas högst upp av en kardborrflärp, så att den inte fladdrar och irriterar bäraren under hakan. Reflexer finns – förstås. Dock får bäraren finna sig i att åka omkring med Länsförsäkringars logotyp på ryggen. Ett annat funktionellt exempel är BMW MC-klubbens egen väst som ytterligare ökar synbarheten genom att vara försedd med korta ärmar. Den skänkta västen blev omgående rutinplagget – men bara fram till Kristi Himmelsfärd 2010. Då visade sig mitt gamla fina ambulansregnställ (klatschigt röd jacka med illgult axelok) ha sett sina bästa dagar. Hemkommen gladde jag min hojbutik genom att köpa ett Rukka Armas-ställ – dels för att det är en top-ofthe-line-produkt, dels för att jackans gula fält är mycket väl placerade, över skuldror och ärmar, där de syns maximalt, vilket jag kunnat konstatera på några färdkamrater. Det gamla passagerarskinnstället av klassiskt snitt såldes till Gunnar Elmgren som fann det utomordentligt stilenligt när han skall ut och åka gammelhoj. Hugade passagerare får numer vid behov nyttja mitt avlagda. Naturligtvis finns andra tillverkare som har ställ med gula/gröna fält, men utifrån en del annonser kan jag inte låta bli att reflektera över att de inte är särskilt väl genomtänkta. När bröstet är gult, medan skuldror och ärmar är svarta, är det lätt att anta att den som ritat plagget inte riktigt har kläm på de faktiska villkoren ute på vägen. Då blir resultatet lätt styling – inte design. Kör försiktigt – oavsett plagg. Bror Gårdelöf ML 2661203