Bumsen 1
Bosse Rindar 1940 – 2011 Hojsverige förlorade en
av sina största personligheter när Bosse Rindar gick bort den 17 oktober efter en tids sjukdom. Kan någon sägas ha varit född in i den svenska motorcykelvärlden, så var det Bosse. Hans far Arne Rindar var generalagent för BMW:s motorcyklar och i detta fall föll äpplet mycket nära trädet. Utifrån Bosses egna texter inses att sextonårsgränsen inte hölls särskilt helig. Han hade redan några års erfarenhet av ”40kronorshojar” när han 17 år gammal köpte en Husqvarna Silverpil – på vilken han samma sommar frivilligt gjorde en tredagars tjänsteresa Stockholm - Hamburg och åter. Han fick ju till och med bensinen betald! Detta skildras med karaktäristisk berättarglädje i det allra första numret av svenska Classic Bike under rubriken ”Vurpekvilibristen”. Några år senare blev han ägare till en hoj med registreringsnumret A1(!) – och haffades av poliser som trodde att cykeln var stulen och falskskyltad. Bilnumret A1 var nämligen Hans Majestät Konungens. Att motorcyklar under denna tid hade egna nummerserier visste inte ens poliserna själva. Tävlingsföraren När Bosse började tävla låg BMW förstås bra till hands. Han körde bland annat roadracing på en Rennsport, vars extremt korta hjulbas (för att minska lutningen i kurvorna, så att topparna inte tog i för tidigt) gjorde den rapp i böjarna men instabil på rakorna. En medtävlare konstaterade att om Bosse bara tog starten så kom ingen förbi, för på rakorna vinglade han över hela banan. Hur som helst rerad BMW. Den cykeln ville Bosse gärna köpa men fick tvärnobben. Upplevelserna på den ovanligt lyckade maskinen lämnade emellertid Bosse ingen ro, så han lät mycket väl skildrad i Classic Bike 2/2007. Dessutom deltog Bosse i tre Novemberkåsor – på BMW – och han körde Gotland Grand National på Yamaha Ändå är han nog mest känd för framgångarna i sidvagnsracing – naturligtvis på BMW. Under den perioden vanns 19 av 20 VM-titlar på raken av BMW-ekipage! Boxerspisens låga tyngdpunkt firade triumfer, dess längsställda vevaxel, som kunde ställa till besvär för förare på två hjul, gav inga sådana problem på en trehjuling. För Bosses del blev det SM-guld 1965 med Hans Björkman som burkslav. Hans skördade senare framgångar i svensk s upe r b i ke r ac i ng – på Rindar BMW. De var årsbarn och även Hans gick bort i år – för bara några månader sedan. Bosse vid en RS 54 och på dynan ligger beviset för att han blivit invald i svenska Classic Bike Hall of Fame. Foto: H. Hopp. körde han 1962 hem SMbronset i 500-klassen. Bosse var minst av allt bortkommen på lösare underlag. Tvärtom vann han där sin sannolikt mest prestigefyllda seger – lagguldet i ISDT 1966 – på en fabrikspreparambyggaren Berra Persson skapa en liknande hoj som blev mycket lyckad – 7 kilo lättare än fabriksmaskinen! Detta tilldrog sig mer än tio år före BMW:s presentation av R 80 G/S och historien – beledsagad av Hans Björkmans härliga foton – är 1968 innebar silver – med Jan Aspenberg i sidvagnen. I denna veva ändrade SVEMO reglementet och tillät kvinnliga burkslavar – vilket innebar att Jane Behlin 1969 blev den första guldmedaljösen inom svensk motorcykelsport. Detta repriserades 1970. Hon och Bosse fick dock nöja sig med silvret 1971. Även 1973 tog Bosse hem silverpengen, då i par med Jan Swedel. Mot denna gedigna bakgrund är det föga förvåBUMSEN 5 – 2011 35