Advokaten 1
krönika ADVOKATSAMFUNDETS ORDFÖRANDE TOMAS NILSSO
N Livstidsstraffets vara F Fängelse på livstid intar en särställning i påföljdssystemet. Det utgör det enda kvarvarande tidsobestämda straffet, efter att påföljderna internering och ungdomsfängelse avskaffades. Från början av 1990-talet kom domstolarna att döma ut livstidsstraff allt oftare som påföljd vid mord, i stället för fängelse i 10 år. Dessa är de enda två straffmätningsalternativ som finns för mord. (Livstids fängelse finns i och för sig som påföljd i flera straffbud, till exempel människorov, grov mordbrand, grovt sabotage, grovt spioneri med flera, men från detta bortses i det följande.) Ytterligare en konstaterad utveckling är att rubriceringen mord har ökat avsevärt under perioden 1990–2006 i förhållande till rubriceringen dråp och rubriceringen grov misshandel och vållande till annans död. Denna trend har dessutom ägt rum trots att det dödliga våldet i samhället under samma tid rent av har minskat något. Andelen dömda för mord och dråp som överlämnas till rättspsykiatrisk vård har vidare minskat drastiskt under perioden. Genom användning av nådeinstitutet har livstidsstraffet – efter viss verkställighetstid – kunnat omvandlas till ett tidsbestämt straff varpå frigivning har följt. Men till den lämnade beskrivningen av utvecklingen skall läggas att nådepraxis under samma tidsperiod också har gått i strängare riktning. Fram till år 1990 omvandlades livstidsstraffet i allmänhet till 12–15 års fängelse för att under 2000-talet i allmänhet tidsbestämmas till 18–25 års fängelse. Sedvanliga regler om villkorlig frigivning (2/3 av straffet verkställs) tillämpas efter det att ett livstidsstraff har omvandlats. Om straffet omvandlas till till exempel fängelse i 21 år, sker frigivning således efter 14 år. År 2006 tillkom lagen om omvandling av fängelse på livstid. Lagen är avsedd att ta hand om de omvandlingsärenden som tidigare behandlades inom ramen för nådeinstitutet. Nåd kan förstås fortfarande bli aktuellt i vissa undantagsfall. Den nya lagen innebär att prövningen sker i en domstol (Örebro tingsrätt för hela riket) med möjlighet att överklaga till hovrätt och högsta domstol. En ansökan om omvandling får göras först när den dömde har avtjänat minst 10 år av livstidsstraffet. Fängelsestraffets längd får inte tidsbestämmas till kortare tid än 18 års fängelse. Lagen uppställer vissa kriterier som särskilt skall beaktas vid prövningen. Dessa är den tid som den 12 ADVOKATEN NR 5 • 2008 dömde har avtjänat, vad som framgår om omständigheterna kring grunddomen, om den dömde har åsidosatt vad som gäller för verkställigheten och om den dömde har medverkat till att främja sin anpassning i samhället. Ytterligare skall prövas om det finns risk för att den dömde återfaller i brottslighet av allvarligt slag. Om denna risk bedöms som konkret och beaktansvärd skall ansökan avslås. Vid bestämmande av omvandlingstiden skall hänsyn också tas till det utrymme som behövs för att den dömde skall kunna slussas ut till frihet. Sökanden har rätt till offentligt biträde i ärendet. Åklagaren är motpart och i allmänhet kan en muntlig förhandling hållas. H Högsta domstolen meddelade i slutet av maj 2008 beslut i tre olika omvandlingsärenden. I två av fallen bestämdes det tidsbestämda straffet till 21 år och i ett fall till 24 år. Högsta domstolen lämnade flera viktiga besked kring tilllämpningen av den nya lagen. Bland annat anfördes – när det gäller beaktandet av grundbrottet – att ”i det fall att en omvandling till 18 års fängelse inte kan anses möjlig på grund av brottets karaktär och svårhetsgrad torde i allmänhet en strafftid om 21 års fängelse anses vara tillräcklig med möjlighet att under särskilt försvårande omständigheter bestämma tiden till 24 års fängelse”. Omvandlingslagen utgör en påtaglig och tveklös förstärkning av rättssäkerheten för de livstidsdömda. Ett viktigt rättsfall: I ett avgörande i mars 2007 (NJA 2007 s. 194) som avsåg mord uttalade Högsta domstolen att livstidsstraffet bör förbehållas de allvarligaste fallen. I det aktuella fallet ansågs det förhållandet att mordet hade begåtts med kniv mot en skyddslös närstående i hennes hem inte vara tillräckligt försvårande för att motivera ett livstidsstraff. Domen har naturligtvis kommit att få genomslag hos underrätterna. Det dröjde inte många månader förrän en sittande utredning fick i tilläggsuppdrag att se över straffskalorna för mord med flera brott som innehåller livstidspåföljd. Ett utredningsförslag har lämnats (SOU 2007:90) som innebär att påföljden för mord ska kunna bestämmas till fängelse på viss tid, lägst 10 och högst 18 år, eller på livstid. Åtminstone ett par frågor kan diskuteras utifrån det anförda.