Advokaten 1
eller icke vara 1. Vad beror den ökade användning
en av livstidsstraff vid mord på? Svaret är förmodligen en allmänt strängare syn på allvarliga våldsbrott i förening med straffskalans utseende som enbart medger alternativen fängelse i 10 år eller livstid. Utredningsförslaget – som samfundet i huvudsak har tillstyrkt – kan förväntas ge utrymme för en mer nyanserad påföljdsbestämning och en acceptans för HD:s anvisning om att livstidsstraffet skall förbehållas de allvarligaste fallen. 2. Skall man behålla livstidsstraffet i fortsättningen? Argumenten mot detta tidsobestämda straff är bland annat följande. a) Livstidsstraffet omvandlas i stort sett undantagslöst till ett tidsbestämt fängelsestraff. Straffets verkliga innehåll är således någonting annat än vad det utger sig för att vara. Detta är negativt för tilltron till straffsystemet. b) Omvandlingen till ett tidsbestämt straff sker sedan lång tid har förflutit från grunddomen. Trots detta skall hänsyn tas till brottets straffvärde. Detta innebär tveksamheter ur rättssäkerhetsperspektiv. c) Domstolen som dömer ut livstidsstraffet har svårt att överblicka straffets egentliga innehåll. d) Kriminalvården har svårt att hantera livstidsfångar. Kriminalvården har rent av i en debattskrift i slutet av 1990-talet anfört starka och beaktansvärda skäl mot livstidsstraffet. e) Ovissheten om tidpunkten för frigivning är mycket påfrestande för fången. S framhålls. I detta sammanhang kan Högsta domstolens senaste avgörande i ett av omvandlingsmålen också citeras: ”Att det allmänt sett inte kan uteslutas att den dömde skulle kunna återfalla i allvarlig brottslighet kan alltså inte anses innebära att risken är konkret och beaktansvärd” (och att därför ansökan av det skälet skulle kunna avslås). Till detta kommer att individer som idag har dömts till långvariga tidsbestämda straff, till exempel på grund av ett grovt brott eller flergärningsbrottslighet, naturligtvis kan utveckla en påtaglig farlighet under verkställighetstiden. Detta hindrar inte att villkorlig frigivning skall ske efter i allmänhet 2/3 tid. Ett livstidsstraff som motiveras av samhällsskyddsaspekten kan alltså användas för att frihetsberöva någon – inte för vad han har gjort, utan för vad han skulle kunna göra. Norge har avskaffat livstidsstraffet. I Danmark tillämpas det ytterst sparsamt, vissa år i inget fall och andra år i ett eller två fall såvitt avser mord. Jag tror alltså att diskussionen om livstidsstraffets vara eller inte vara kommer att ha fortsatt aktualitet. Sist och slutligen kanske det bara handlar om politikernas mod att ta ställning till frågan. Sammanfattningsvis kan sägas att livstidsstraffet brister i förutsebarhet och rättssäkerhet men även i tydlighet och i humanitet. Argumenten för bibehållande av livstidsstraffet är i huvudsak ett visst symbolvärde men framför allt den så kallade samhällsskyddsaspekten. Mot det sistnämnda kan ånyo invändas att samhället till exempel har accepterat och ansett sig kunna hantera, att den som har begått ett brott när han är under 21 år aldrig får dömas till livstids fängelse. Samhällsskyddet får uppenbarligen ge vika i det fallet. De farlighetsbedömningar som görs beträffande en viss individ är också ofta omstridda och osäkra. Åtminstone torde detta gälla där en viss ej helt ringa risknivå TOMAS NILSSON Advokatsamfundets ordförande ADVOKATEN NR 5 • 2008 13