Advokaten 1
att förstå det förtäckta hotet om att stora grupp
er skulle lämna kåren. Om de gör det är jag övertygad om att de kommer tillbaka fort igen. Den övertygelsen hade jag när ett antal advokater gick över till revisionsbyråer. Då fick jag rätt. Det dröjde inte länge förrän de var tillbaka igen, säger han och låter närmast trotsig. Vad är din inställning i den omdiskuterade frågan om så kallade kontrollerade auktioner? – Det grundläggande är naturligtvis att det är fel att företräda flera intressen. Däremot har jag svårt att förstå att det skulle vara så farligt att låta styrelsen mot bakgrund av en mycket noggrann information lämna tillstånd. Jag tycker inte att man öppnar några slussportar. Som Advokatsamfundets viktigaste uppgift ser han att vårda advokatvarumärket och att göra advokatrollen synlig och begriplig. Han tycker att samfundet varit mycket framgångsrikt i detta arbete under senare år, även om allmänhetens uppfattning att försvararrollen är den dominerande advokatrollen är svår att rå på. hellre forskare än advokat Claes Peryon växte upp i ett advokathem, både pappa Bertil och mamma Stina var advokater. Claes bror Tom har varit en framgångsrik brottmålsadvokat. I hemmet diskuterades mycket, så när han började juridikstudierna i Lund hade han ”ansikten på gubbarna”. För Claes var det fullkomligt självklart att han inte skulle bli advokat. I stället var han helt inriktad på att bli forskare. Men när han satt ting i Ängelholm kom han underfund med att han faktiskt tyckte att det var roligare med människor än med böcker, även om han tycker om böckerna också. Efter tinget började han på familjens byrå. Så småningom kom Claes att nästan enbart arbeta med affärsjuridik medan Tom, som arbetade på samma byrå, ägnade sig åt brottmål. – Vi delade världen på Grönköpingsvis i häktade och ännu ej häktade. Och jag tog hand om de ännu ej häktade, berättar han muntert. I början reste Claes utomlands nästan jämt men successivt har resandet minskat, främst till följd av att de stora byråerna nästan helt tagit över på det internationella affärsjuridiska området. I stället har det blivit en rad olika styrelseuppdrag och uppdrag som skiljeman. Och som allra bäst trivs han i sin advokatgärning när han får delta som ”menig skiljeman” i skiljeförfaranden. – Dels har det ett underhållningsvärde att kunna recensera sina kollegors insatser. Dels är det intellektuellt mycket stimulerande. Advokatinsatserna i skiljeförfarandena är dessutom genomsnittligt väldigt bra. Det är ofta en fröjd att se hur fint kollegorna agerar som ombud. De gånger Claes tycker att det är tungt att vara advokat är när han inte har kunnat hjälpa en klient som han tycker har haft rätt men inte fått det. Det är en stor spännvidd mellan att ha rätt och att få rätt. Det är ofta som man av ekonomiska skäl måste avråda någon att ens försöka få rätt, säger han och tillägger: – Det har inte funnits en enda dag under alla år som jag har tyckt att det varit jobbigt att gå till kontoret. Det har inte funnits en enda gång jag tyckt det varit jobbigt att åka till samfundet. Jag har varit otroligt privilegierad. Dessutom är jag osannolikt lyckligt gift sedan 45 år tillbaka. Det svåraste med samfundsuppdraget har varit att få tiden att räcka till. Med automatik har det lett till att det sociala livet påverkats och därmed familjens liv. – Jag har fått så mycket social stimulans av samfundsarbetet att jag kanske har varit lite avvaktande när det gäller middagar när jag kommit hem. På den ”peyronska” advokatbyrån har det alltid funnits ett starkt samfundsengagemang. Claes' far satt i styrelsen och i den första disciplinnämnden. Han var med och skrev de stadgeändringar som ledde till att disciplinnämnden infördes. Tom har suttit i avdelningsstyrelsen och Claes' kompanjon Börje Samuelsson både i avdelningsstyrelsen och i huvudstyrelsen. – Det finns en tendens att några byråer har tagit på sig samfundsarbetet starkare än andra, säger han och tillägger att själv ser han på samfundsarbete som något som man gör både för att det är roligt och av pliktkänsla. Nu när han kliver in i en tillvaro som halvtidspensionär, jo han tänker fortsätta med en viss advokatverksamhet, har han planer på att skriva en bok om god advokatsed. Tanken är att det ska bli en bok om praxis från de 16 år han suttit i nämnden. Han säger sig dock vara lite pessimistisk angående författarplanerna. – Jag sjunker kanske till ro, säger han helt kort. Har du något råd till din efterträdare på ordförandeposten Lena Frånstedt Lofalk? – Bli inte för sträng, säger han, ler stort och tar av sig de guldbågade glasögonen för första gången under intervjun. n ADVOKATEN NR 5 • 2008 17