KRÖNIKA PER ÅKE ZILLÉN | PATIENT Donatorer behöve
r inget register I Den positiva attityden till organdonation återspeglas också i lagstiftningen, som utgår från att alla »Åtta av tio är positiva« Sverige är mer än 80 procent positiva till principen om organdonation från just avlidna. Det har upprepade enkäter visat. Den höga siffran indikerar att det finns en medvetenhet om organdonation och transplantation i befolkningen. Andelen positiva till organdonation är högst i Europa. Budskapen har uppenbarligen gått fram. Sannolikt mer idag än någonsin. Att efter sin död donera sina organ till någon eller några som behöver dem borde vara ett relativt lätt beslut för de allra flesta. Det innebär ju ingen som helst risk eller uppoffring för donatorn – som avliden behöver man ju inte organen längre. Den stora fördelen är att ge en eller vanligtvis flera behövande medmänniskor chansen till ett nytt liv. Någon nackdel för den avlidna donatorn finns inte (eller är svår att föreställa sig). människor blev levande donatorer. Fokus på »närstående«, det vill säga på samtal oss vanliga människor emellan, i informationsarbetet träffar och förbereder människor för bägge situationerna. Donationsregistret däremot är ett (politiskt) sidospår. Levande och avlidna donatorer behöver inget register. Att registrera sitt »ja« ökar inte antalet donationer, någon sådan koppling finns inte. Antalet registrerade har stannat vid cirka 15 procent av befolkningen, med bara små förändringar under senare år. En tredjedel av de registrerade säger »nej«, en tredjedel säger »ja« men med förbehåll och endast en tredjedel, cirka en halv miljon, säger »ja«. Med andra ord: mer än 8 av 10 är positiva till organdonation men bara 1 av 20 har registrerat sitt »ja«. Att så relativt få registrerat sitt »ja« är inte det minsta konstigt eller förvånande. Frågan om organmedborgare är potentiella organdonatorer efter sin död. Närstående till den avlidne har i lagen tilldelats en nyckelroll och ska alltid kontaktas – för att berätta om eller bekräfta den avlidnes senast (eventuellt) uttalade vilja eller inställning till att donera sina organ eller för att ta ställning i den avlidnes ställe. De närstående har också rätten att säga »nej« till organdonation, ett slags »veto«, även om den avlidne (tidigare) har sagt »ja« till donation. En konsekvens av ovanstående är att allt informationsarbete rörande organdonation och transplantation måste inriktas på att få människor att prata med varandra om organdonation. I familjen, med de närmaste, med närstående, med kamrater och kompisar. Helt enkelt därför att det är de närstående och bara de närstående som kan »garantera« att ett »ja« eller ett »nej« till organdonation kommer att respekteras. Genom att talas vid ökas också allas vår intellektuella och emotionella beredskap inför situationer vi eventuellt kan komma att ställas inför någon gång. Inte bara som närstående till avlidna donatorer utan också som möjliga levande donatorer. Under 2013 blev 151 människor avlidna organdonatorer i Sverige (donerade 593 organ). 156 DIALÄSEN 5.2014 donation är väldigt personlig, kommer nära. Det handlar om liv och död. Eget liv och andras. Att ha en åsikt, tillsammans med sina närmaste, är en sak – att låta registrera den åsikten i ett offentligt register är en helt annan sak och ingen självklarhet. Det visar sig också att av alla avlidna som 2013 identifierades som medicinskt lämpliga för organdonation hade 78 procent uttryckt sin vilja till sina närstående (och 7 procent genom donationskort). Precis som det är tänkt i lagen. Donationsregistret tillkom inte primärt för att registrera de positiva, utan för att garantera dem som motsätter sig organdonation att deras vilja respekteras. Men, för att vara säkra, måste de också tala med sina närstående, som har sista ordet. Dock, de människor som motsätter sig organdonation, som inte (anser att de) har några närstående eller av något skäl inte vill berätta om sin inställning för sina närstående, de kan behöva registrera sin inställning någonstans. Samtala mera, registrera mindre. Per Åke Zillén perake.zillen@ownit.nu 11