SNF PETER BÁRÁNY | ORDFÖRANDE SVENSK NJURMEDICINS
K FÖRENING Är vi mogna för en gemensam väntelista för njurtransplantation? åra fyra njurtransplantationscentra i Sverige har alltsedan början av sina verksamheter skött sina egna väntelistor och njurar från avlidna donatorer har huvudsakligen tagits om hand inom respektive region. I Läkartidningen 2014;111:CUWC ifrågasätts denna ordning av fyra forskare från Linköpings universitet. I en intervjustudie undersöktes procedurer och principer både för uppsättning på väntelista och för allokering av njurar. Författarna fi nner att fl ertalet faktorer och värden som styr dessa processer är i linje med evidensbaserad medicin och beprövad erfarenhet men identifi erar två områden där risk för ojämlik behandling föreligger, dels variation i enskilda kliniska bedömningar av tjänstgörande transplantationskirurg och dels lokala riktlinjer som skiljer sig något mellan enheterna. Utifrån rättviseprinciper föreslås att Sverige övergår till ett nationellt centraliserat fördelningssystem. V Det finns några uppenbara fördelar med en nationell väntelista, men även nackdelar som kanske inte är lika tydliga vid en första anblick. De viktigaste fördelarna har framför allt med rättviseprincipen att göra, att man har lika stor chans att bli njurtransplanterad oberoende var i landet man bor. För att detta ska fungera krävs att man noggrant arbetar fram enhetliga kriterier både för uppsättning på väntelista och för allokering av njurar. Har man tydliga rutiner och regler är det lätt för alla att se och förstå vad som gäller och transparansen ökar. Att göra heltäckande regler som inte kan tolkas på olika sätt är ett av de tänkbara problemen. Risk för manipulationer för att få egna patienter transplanterade fi nns alltid om till exempel prioriteringsregler inte är glasklara. Det fi nns svårigheter när olika principer står mot varandra, till exempel att ge bästa njurarna till de som har längst förväntad nytta av dem jämfört med rättvisan att väntetid ska vara avgörande för att få njuren. Samarbetet i Scandiatransplant med att skicka njurar till HLA-identiska mottagare och åldersmatchning (njurar från unga donatorer till unga mottagare) är två exempel på detta, men i ena fallet är det enkelt att avgöra HLA-identitet, i andra fallet är det svårt att beskriva exakt i vilka fall åldersmatchning kan användas. DIALÄSEN 5.2014 Fördelarna med nuvarande centerspecifi ka system är att man har god överblick och kontroll över sin egen väntelista och lyckas man gemensamt inom regionen med att få njurdonatorer (levande och avlidna) avspeglar sig detta direkt i positiva effekter för de egna patienterna och de berörda verksamheterna. Initierade kliniska bedömningar av komplexa förhållanden hos de egna patienterna kan göras och eventuellt få påverka prioriteringen även om det kan vara svårt att i ett universellt regelsystem beskriva hur man kommer fram till sin bedömning. Utifrån sett kan detta beskrivas som godtyckligt och inte transparent. Med nuvarande system med lokal allokering har en patient som nekats uppsättning på egna transplantationskliniken antagligen större chans att vid en second opinion hos en annan transplantationsenhet få en positivare bedömning än i mera rigida nationella system. Jag tror att kraven på ett rättvist och enhetligt nationellt system för fördelning av njurar kommer att öka i framtiden och att vi nu behöver diskutera frågan och ta fram alla argument för och emot en sådan omläggning. Peter Bárány, ordförande Svensk Njurmedicinsk Förening. peter.barany@ki.se Bytt adress? För er som önskar föreningens mejl utskick och tidningen Dialäsen är det viktigt att ni skickar eventuella ändringar av mejl samt postadress till: annette.bruchfeld@karolinska.se Bli medlem Nu i: Svensk Njurmedicinsk Förening www.njur.se och Svenska Läkaresällskapet www.sls.se Läs på hemsidorna om ansökan av medlemskap. Välkommen! Mer information om Svensk Njurmedicinsk Förening fi nner du på: www.njur.se 23