att hantera symtom, behandling, fysiska och psyko
sociala konsekvenser och livsstilsförändringar förenade med att leva med ett kroniskt tillstånd1 . Begreppet self-management support innebär för sjuksköterskan att i samarbete med patienten och dennas närstående stödja och hjälpa dem att skaffa sig kunskaper och färdigheter för att kunna hantera det kroniska tillståndet. Detta görs genom att förse dem med verktyg för self-management och genom att rutinmässigt bedöma problem och svårigheteter1 . Self-management av kronisk sjukdom är ett hett ämne just nu när det gäller långtidsresultaten efter organtransRelationen mellan undervisning och sjukdom Vilken är den bakomliggande teorin? Vad är målet? Vem utbildar? Traditionell patientutbildning Vad lärs ut? Hur beskrivs problem? Information och tekniska färdigheter om sjukdomen Problemen reflekterar på otillräckligheter pga sjukdom Utbildningen är sjukdomsspecifik och information ges och tekniska färdigheter lärs ut som är kopplade till sjukdomen Sjukdomsspecifik kunskap skapar beteendeförändringar som ger bättre resultat Följsamhet med beteendeförändringar Försök att förbättra resultatet Sjukvårdpersonal Self-management utbildning Färdigheter om hur man kan agera vid olika problem Patienten får identifiera problem som han/hon upplever oavsett om de är relaterade till sjukdomen eller inte Utbildningen fokuserar på problemlösningsfärdigheter som är relevanta för de följder som det kroniska tillståndet ger Större självförtroende/egenkapacitet hos patienten att genomföra förändringar ger bättre resultat Öka patientens egna kapacitet för att förbättra resultatet Sjukvårdspersonal, peer-ledare eller andra patienter, sker ofta i grupp Tabell. En jämförelse mellan traditionell undervisning och self-management undervisning enligt Bodenheimer et al., 20021 plantation. Christiane Kugler, professor vid Witten/Herdecke universitetet i Tyskland talade om evidensbaserade interventioner för att hjälpa och stödja patienten till self-managment. Innan år 2030 kommer kronisk sjukdom svara för 70 procent av den globala sjukdomsbördan och 80 procent av alla dödsfall. Enligt uppskattningar av det medicinska institutet i USA (2012) uppgår kostnaderna för kroniska tillstånd till 75 procent av den totala kostnaden för all vård. Världshälsoorganisationen uttalade år 2009 att: »Lifestyle change is the key to reducing the human and financial burden of chronic disease by preventing disease and/or delaying advancement of disease…. Risk factors directly contributing are: unhealthy diet, physical inactivity, tobacco use and alcohol use.« Viktiga interventioner är att fokusera på både stöd och utbildning i self-management (se Tabell). Den samlade evidensen bakom de self-management strategier som är etablerade som krav efter organtransplantation presenterades. Dessa är att: inte använda skadliga substanser, komma på återbesök, sluta röka, ha hälsosamma kostvanor, vara fysiskt aktiv, använda solskydd, förebygga infektioner, uppmärksamma vitala parametrar, ta sin medicin och hantera symtom. Professor Sabina DeGeest från universitetet i Basel i Schweiz föreläste om hur faktorer i hälso- och sjukvårdssystemet påverkar transplantationsverksamhetens resultat. Huvudbudskapet i denna excellenta föreläsning var att vi måste organisera vården vid våra transplantationscentrum och uppföljningskliniker så att patienten fostras i self-management. Vi behöver ha väl förberedda team, ha en bra kommunikation, både mellan oss inom sjukvården och mellan oss och patienterna, samt vara uppmärksamma på patientens DIALÄSEN 5.2014 beteende. Detta kräver kontinuitet i informationsgivning, i hantering av patienten och i vårdrelationen. Hela vårdorganisationen behöver byggas upp kring målet att patienterna ska ha förmåga att hantera: symtom, behandling, fysiska och psykosociala konsekvenser och livsstilsförändringar som är förenade med att leva med ett kroniskt tillstånd. Detta i sin tur förbättrar långtidsresultaten. Det finns ett akut behov av att investera mer i vårdorganisationen och att omorganisera själva vårdsystemet – inte bara på individnivå. Text Annette Lennerling, patientkoordinator och docent i vårdvetenskap, Transplantationscentrum, Sahlgrenska universitetssjukhuset Göteborg, och Anna Forsberg, professor i vårdvetenskap med inriktning mot organtransplantation, Lunds universitet och Avdelningen för Transplantation och hjärtsjukvård, Skånes universitetssjukhus. Referenser 1. Barlow, J., Wright, C., Sheasby, J., Turner, A., & Hainsworth, J. (2002). Self-management approaches for people with chronic conditions: A review. Patient Education and Counseling, 48(2), 177-187. 27