4 ANNA: medlemmar om Unionens sätt att företräda
dem ”Pengarna från en förlikning hade i alla fall varit en tröst, men nu blev det bara platt fall.” n Anna blev erbjuden provanställning efter en grundlig rekrytering i konkurrens med 70 andra sökande och 12 intervjuade. Allt var frid och fröjd tills Anna någon månad in i anställningen meddelade sin närmaste chef att hon var gravid. ”Jag berättade så fort som möjligt efter ultraljudet och allt det där att jag var gravid, men efter det var min chef som en omvänd hand. Hon svarade knappt på tilltal. Det var så tydligt att man valde bort mig på grund av graviditeten. Unionen stämde arbetsgivaren på 100 000 kronor för brott mot jämställdhetslagen men egentligen ville jag ju ha kvar jobbet. I slutändan fick jag inte en krona. Unionen lade ner ärendet – jag tror det berodde på att det kommit något nytt prejudikat. Jag hade önskat att Unionen hade vågat driva det längre – vi hade ett så tydligt case och jag är övertygad om att vi skulle ha vunnit. Ordförande i Arbetsdomstolen tappade hakan av förvåning när hon hörde att Unionen drog tillbaka stämningen. På något sätt kan jag förstå att ”Unionen var alltför svag i sin roll” KARIN: man valde att göra så, för det handlar om medlemmarnas pengar, men det kändes snopet att få gå hem och föda mitt barn arbetslös. Pengarna från en förlikning hade i alla fall varit en tröst, men nu blev det bara platt fall. Jag har inte fått någon upprättelse och tycker att Unionen och arbetsgivaren tillsammans berövade mig en anställning på grund av att man inte drog saken till sin spets.” n Karin blev uppsagd trots att två kollegor som jobbat kortare tid fick ha kvar sina jobb. Hennes arbetsgivare hävdade att hon inte hade tillräckliga kvalifikationer för att klara kollegornas arbetsuppgifter, men Unionen menade att det kunde hon visst, så förbundet stämde för turordningsbrott. ”Jag hade inga stora förhoppningar om att vinna, tror att i de flesta fallen går det arbetsgivarens väg, men jag ville ge arbetsgivaren en match i alla fall. Det slutade med att jag fick ett erbjudande om jobb i fabriken, och mitt ombud tyckte att det var bättre än inget – men varför ska man nöja sig med det? Jag har inte jobbat 25 år på kontor för att ställa mig framför en maskin, så dagen efter skrev jag och tackade nej till tjänsten. Unionen var alltför svag i sin roll jämfört med arbetsgivarens representanter som var betydligt tuffare. Facken behöver gaska upp sig och bli mycket, mycket tuffare om man ska behålla sina medlemmar Anledningen till att vi betalar jättedyra pengar varje månad är för att det ska ge resultat. Min generation kommer nog att hänga kvar, men 90-talisterna tänker annorlunda. Facken har tyvärr tappat den makt de hade en gång.” ➼ tillbaka stämningen innan saken prövats av domstol. För den drabbade arbetstagaren innebär en förlikning en summa pengar som plåster på såren medan arbetsgivaren slipper figurera i en AD-dom. Själva sakfrågan – avskedet, diskriminering eller vad det nu rör sig om – suddas ut från historieböckerna. Slutet gott, allting gott? Inte direkt. En enkät som Kollega gjort bland de medlemmar vars fall aldrig prövats i AD visar att hälften flera år efteråt fortfarande är missnöjda med resultatet av uppgörelsen. I de flesta fall handlar missnöjet om att skadeståndet varit för lågt, att Unionen har gett upp för lätt eller att frågan aldrig blev rättsligt 10 KOLLEGA 6-12 prövad. Flera personer berättar också att de mot sin vilja blivit övertalade att gå med på förlikning av Unionens jurister och att man fått motstridiga signaler under processens gång. – Jag hade invaggats i tron att jag hade en stor chans till bra ersättning. När det så blev dags och Unionens juridiska representant mötte min arbetsgivare i en sista förhandling innan de skulle upp till AD lät det plötsligt annorlunda. Unionens jurist rådde mig med direkta ord att i stället ta emot den låga ersättningen. Jag fick aldrig någon förklaring till varför han plötsligt hade en annan inställning och att han rådde mig att acceptera summan. Det gjorde att det blev ett snöpligt, sorgligt slut, berättar en medlem. – Vårt juridiska ombud var säker på att vi hade goda chanser att vinna i AD, men helt plötsligt ändrade han sig. När man tänker tillbaka var det mycket märkligt, jag undrar vad som gjorde att han ändrade sig så tvärt. Han påverkade i alla fall mitt beslut att inte gå vidare, i dag ångrar jag att jag inte kämpade vidare, berättar en annan medlem. Många konstaterar att ett domstolsutlåtande om att arbetsgivaren gjorde fel hade betytt mycket mer än ett par månadslöner i kompensation. Upprättelse hade läkt såren på ett annat sätt än pengar. Mer än 50 procent av de tillfrågade i Kollegas enkät känner att de inte fått upprättelse genom förlikningen. De känner sig fortfarande kränk