TILL OCH FRÅN JOBBET Kända logier: Trilogier: Sag
an om ringen – Tolkien, Stiftelsetri login – Isaac Asimov. Tetralogier (eller kvadrologi): Utvandrarna – Vilhelm Moberg, Twilight – Stephenie Meyer. Pentalogier (eller kvintologi) : Liftarens guide till galaxen – Richard Adams, Mina drömmars stad – P A Fogelström. Hexalogier: Övärlden – Ursula K LeGuin. Heptalogier (eller septologier): Harry Potter – JK Rowling, Narnia – CS Lewis. Dekalogier: Hamiltonserien – Jan Guillou. Därför älskar vi bokserier Finns det något mer frustrerande än att komma till slutet av en bok och inse att det inte är slutet på berättelsen? Att man inte kommer att få reda på om Ned Stark är död på riktigt förrän man läst uppföljaren, som kommer ut först nästa höst? Eller ännu värre – man börjar på en roman och begriper inte ett smack eftersom man måste ha läst ettan och tvåan för att tillgodogöra sig historien? Det finns en hel del exempel på böcker som inte ryms mellan två pärmar utan fortsätter i trilogier, tetralogier, pentalogier, hexalogier, heptalogier och så vidare. Men att skicket med dessa logier skulle vara ett listigt marknadsföringsknep för att förmå folk att köpa fler böcker förnekar Christian Manfred, förlagsredaktör på Wahlström & Widstrand. – Det står bortom allt tvivel att bokläsarna gillar bokserier. Läsarna vill ha mycket läsning för pengarna och det är uppenbarligen en trend att författare, oavsett genre, verkar sugna på att bre ut sig och ta ut svängarna mer nu än för tio år 52 KOLLEGA 6-12 » För att logierna ska funka så krävs det hyfsade delslut och att alla frågetecken rätas ut i sista boken. Samt att författaren håller sig vid liv.« sedan då många skrev kort och minimalistiskt. – Men jag tror inte att det finns något självändamål med att skriva uppföljare, det är nog inget man bestämmer sig för i förväg utan något som sker under resans gång, som ett olycksfall i arbetet. Författaren känner sig inte färdig med berättelsen helt enkelt – huvudpersonerna fortsätter att spöka för skribenten. Men vad händer om författaren dör innan han eller hon satt punkt för sista boken? Eller om det går så lång tid mellan böckerna att det blir fullständigt egalt om Ayla hinner upptäcka penicillinet också? För att logierna ska funka så krävs det hyfsade delslut och att alla frågetecken rätas ut i sista boken. Samt att författaren håller sig vid liv. Logigreppet är dock mer utbredd inom vissa genrer. – Inom kriminalgenren skriver så gott som alla serier. Där är det bara undantagsvis som någon skriver en enda bok, säger Christian Manfred. Deckarna är dock lättare att läsa en och en utan att bli förvirrad. Där finns det en tydlig avslutad berättelse parallellt med den pågående handlingen – skurken fångas medan detektiverna fortsätter in i nästa bok. Att skriva bokserier eller följetonger är inget nytt. Många av Dostojevskijs böcker publicerades till exempel först som följetong. Charles Dickens, vars böcker gavs ut som månadshäften, bästa knep för framgång var: ”Make them laugh, make them cry, make them wait”. Fast frågan är om nutidens otåliga läsare orkar vänta. Vi köper ju hellre tv-serier påd vd och ser i ett svep än väntar vecka efter vecka för att se om Dexter ska avslöjas eller inte. – Allting går i pendelrörelser. Efter mer minimalistiskt skrivande kommer serier och jag skulle gärna se att man vågade spänna bågen ytterligare. Det saknas fortfarande litteratur som vågar ha ännu större anspråk och berätta brett och tillgängligt om sin tids Sverige, säger Christian Manfred. JOHANNA ROVIRA