Fristads: Chefsdesigner Lars Lundblad säger att d
agens hantverkare är mycket mer modemedvetna än för bara 10 år sedan. Det räcker inte med blåställ längre. BORÅS måttbeställs runt om i världen. Det kommer man aldrig att sluta med, enligt Jan Borghardt. – Det här är vårt hjärta, utan det skulle vi inte vara något. Vi skulle vilja anställa fler sömmerskor, men de är svåra att få tag på. I dag tillverkar Eton 600 000 skjortor per år. 2016 ska man, om allt går enligt planerna, sy ihop 1 miljon. Och det lär man väl hinna med: att göra en skjorta, till stora delar för hand, tar exakt 38 minuter. I Fristads byggnad i utkanten av Borås sitter Lars Lundblad vid ett skrivbord. På visitkortet står chief designer, en titel som bekräftas av hans gula byxor. Han har, som han säger, ”en rejäl ryggsäck med erfarenhet”. Det har gått 50 år sedan han, som tolvåring, sydde sitt första par byxor. Nu är det arbetskläder som gäller. Också de kräver sin designer. – För tio år sedan pratade man mer om funkinte är så omfattande. Så sent som på 1980-talet hade man 70 sömmerskor här. Nu, när nästan all produktion sker i Baltikum och Rumänien, är de bara 7. De gör en stor del av de skjortor som tion och kvalitet. Nu har utseendet blivit mycket viktigare, det ska se tufft ut. Unga hantverkare ska kunna attraheras av utseendet. Inspirationen kommer framför allt från sportvärlden, säger Lars Lundblad. Startad redan 1925 är Fristads en av de största svenska tillverkarna av arbetskläder. Genom åren har man arbetat på att utveckla och bredda sortimentet. Trots det har man inte alls anställda på samma sätt som för några decennier sedan. När systemadministratören Gun-Britt Thuresson började på företaget i slutet på 1980-talet hade Fristads fortfarande ett tiotal fabriker i byarna runt om Borås. – Jag var ute på allihop, vi åkte runt på fabrikerna och gjorde tidsstudier. I dag är det ingen som utbildar sig till sömmerska, den yrkeskunskapen finns inte kvar. Några år senare var alltsammans borta. Även i själva Fristad, en liten ort några mil från Borås, Borås – textilhuvudstaden l Så länge det har funnits en textilindustri i Sverige har en av dess tyngdpunkter legat i Borås med omnejd. Det kanske mest kända exemplet på en framgångsrik klädtillverkare från orten är Algots, som i mitten av 1900talet spottade ut 4 miljoner plagg årligen. l Sedan dess har den svenska tekobranschen krympt rejält. Medan man i Sverige sköter utveckling, design och marknadsföring har tillverkningen till största delen flyttat utomlands. l Branschen har fortfarande en stor ekonomisk betydelse. Lite beroende på hur man räknar sysselsätter den runt 10 000 personer och ger också rejäla exportinkomster. l I samband med att Eton Shirts fick 2011 års modeexportpris sa handelsminister Ewa Björling till Dagens Nyheter: ”Kläder och skor har tillsammans ett större värde än all malm som vi exporterar”. l 2011 uppgick tekoexporten till cirka 19 miljarder kronor, varav kläderna stod för 12,7 miljarder. l Den överlägset största marknaden är andra EU-länder. l I dag står mode och konfektion för drygt hälften av tekoexporten. Därutöver rymmer branschen även inredningstextil, exempelvis möbeltyger och mattor, och teknisk textil som segel och hygienartiklar. ➼ l I framtiden hoppas man mycket på användningen av textilier inom medicin, exempelvis som en del av benimplantat eller för tillverka konstgjorda blodkärl.