»Nackdelen med sömnad är att man sitter och får o
nt i ryggen, nackdelen med applicering är att man står och får ont i fötterna.« SARI-KIRSI KATAJISTOS ➼ försvann fabriken. Sedan dess är tillverkningen något av en flyttfågel. Anser man att det blir för dyrt någonstans läggs tillverkningen helt enkelt någon annanstans. På 1990-talet flyttades den till Portugal, sedan vidare till Finland, Baltikum och Polen. I dag håller man till i Lettland, Ryssland och Ukraina. I Asien är det Kina och Vietnam som gäller. I Borås har man fortfarande kvar funktioner som kundtjänst, ekonomi och planering. Dessutom ett utvecklingscenter och en förädlingsavdelning, där man gör smärre detaljförändringar av kläderna. Sari-Kirsi Katajistos anställdes på Fristads som sömmerska, men står numera vid en maskin och sätter på företagsloggor. – Jag trivs med båda delarna. Nackdelen med sömnad är att man sitter och får ont i ryggen, nackdelen med applicering är att man står och får ont i fötterna. Hennes mamma kom till Borås från Finland för att bli sömmerska på Algots en gång i tiden. Det är ingen ovanlig historia. Utvecklingscentrets chef Christina Rylander-Kalbo berättar hur det kunde var ute i Fristad. – Många bodde nära fabriken. När barnen växte upp förekom det att de också började jobba på Fristads. Eftersom man bodde så nära så hände det också att man gick hem och åt lunch. För inte så länge sedan försvann sömnaden från Sverige, på lite sikt kan yrket mycket väl ha flyttat ett helt varv runt klotet och vara tillbaka i Borås. Eller så försvinner det helt. – Tekniken utvecklas hela tiden. Kanske kommer det att finnas ett annat sätt att sammanfoga plaggen än att sy dem, säger Christina RylanderKalbo. Den svenska textilindustrin gick inte i graven med flaggskeppet Algots konkurs 1977. Algots var en av de största svenska tillverkarna, men drabbades hårt av den ökande konkurrensen från låglöneländer i början av 1970-talet. Däremot har branschen krympt rejält sedan dess. Antalet anställda har decimerats från runt 100 000 till 10 000. Tillverkningen ligger i allmänhet utomlands. – Det är ingen som klarar att köra stordriftsproduktion i Sverige i dag. Då hade kläderna 48 KOLLEGA 6-12 blivit för dyra, säger Stefan Dinér som är Fristads vd. Branschens tillskyndare brukar framhålla att exportinkomsterna till och med överstiger dem för viktiga råvaror som järnmalm och pappersmassa. Men då räknar de på ett ganska så optimistiskt vis. – Av totalexporten på 18 miljarder består 11 miljarder av kläder. Och vi har en väldigt liten produktion av kläder i Sverige – det mesta tillverkas utomlands, säger Ola Toftegaard, vd på branschorganisationen Svensk Teko. Kanske ska man inte stirra sig blind på siffror. Kanske ska man i stället se på svensk textil som en del i ett större pussel där andra värden har betydelse. Ungefär som svensk popmusik. I realiteten är inkomsterna begränsade, men det ger cred. Inte bara åt dem som syr ihop låtarna och kläderna, utan också åt landet Sverige. Framtiden ser hyfsat ljus ut. Ola Toftegaard är ”försiktigt optimistisk”. – Jag vet att det finns mycket i pipeline som håller på att prövas, här finns textila blodkärl och annat spännande. Dessutom har bilden av tekoindustrin förändrats markant. De unga i dag ser en framtidsbransch och Textilhögskolan har ett stort söktryck. Slutligen har vi en bra textil forskningsmiljö, den är värd att vurma för. Taxichauffören drar lite på svaret. Gillar han den nio meter höga Pinocchiostatyn som står uppställd i Borås sedan några år? – Jag är inte så intresserad av konst själv, men det är bra att alla får sitt, säger han till slut. När makthavarna i staden beslutade sig för Pinocchio i stället för en klassisk Boråsknalle blev en del invånare upprörda. Jag tänker att det är lite som Peter Larsson, en av cheferna på textiltillverkaren Ludvig Svensson i Kinna, resonerar: ramarna må vara givna, men innanför dem måste man prova nya saker. Borås satsade på en långnäst fiorentinare, Ludvig Svensson började utveckla energivävar för odling på 1970-talet, trots att många, även bland de anställda, skakade på huvudet. Det kanske mest anmärkningsvärda med Ludvig Svensson är att det fortfarande är en industri av klassiskt snitt. Eftersom fabriken ligger i en dalgång ser man den rykande skorstenen och den gamla fabriksbyggnaden redan på långt håll när man närmar sig. Till skillnad från de flesta andra företag i branschen har Ludvig Svensson behållit så gott som all produktion i Sverige. Ett undantag finns: produktionen av kli