Ludvig Svensson: Innesäljaren Yvonne Lallo har jo
bbat i 25 år på företaget. Sari-Kirsi Katajistos har gått i sin mammas fotspår, som flyttade från Finland till Borås för att jobba som sömmerska på Algots. spelar ägandet någon roll? Ja, kanske. Peter Larsson framhåller att textilbranschen kräver extra uthållighet. Här kan det dröja innan investeringar betalar sig, ”motsatsen till kvartalskapitalism”. Men Ludvig Svensson är ett familjeföretag också i en annan mening. De flesta har varit här länge, man trivs tillsammans. – Man blir som ett slags familj, man umgås ju mer med kollegorna än med dem där hemma, säger Yvonne Lallo, innesäljare som varit 25 år på företaget. På väggen sitter en samling foton. Ivan Ludvigsson, tidigare vd i över 50 år och fortfarande engagerad i företaget, tillsammans med i tur och ordning Gunnar Sträng, Olof Palme och Göran Persson. Det var vid sitt besök 1982 som Palme fällde den mening som blivit bevingad på företaget: ”Går det bra för Ludvig Svensson så går det bra för Sverige”. Just nu går det utan tvekan bra för Ludvig Svensson. Men det är inte den klassiska textiltillverkningen, det vill säga gardiner och inredningstextil, som är motorn. I stället har de klimatstyrande vävarna fått allt större betydelse. I dag står de för två tredjedelar av företagets produktion. Bakom det ligger en kombination av nytänkande och tur. När man tillverkar gardiner blir det kantremsor över. På 1970-talet, i samband med oljekrisen, började man fundera på vad man skulle göra av dem. En idé var att lägga dem under gräsmattor. Den på den tiden kände trädgårdsexperten Sven Gréen förkastade idén, men tipsade om att det letades efter metoder att hålla nere energiförbrukningen i växthusen. I dag är företaget världsledande inom nischen. Att växthusvävarna är efterfrågade vet alla som någon gång sett de jättelika tomatodlingarna i Holland och Spanien. matstyrande vävar för den asiatiska marknaden ligger inte i Kinna, utan i Kina. Ludvig Svensson är ett familjeföretag, något som man gärna själva framhåller. Gissningsvis antas det ge en viss trovärdighet i tider som domineras av det ansiktslösa ägandet. Men i praktiken, Låt vara att växthusvävarna är företagets stora produkt, och dessutom en produkt som förväntas utvecklas ytterligare framöver, men ingen av dem jag träffar skulle vilja att Ludvig Svensson släppte de ”riktiga” tygerna. Det behövs flera ben att stå på, säger de. Men så är de alla också formade av en uppväxt i textilriket. Alla har tyger från Ludvig Svensson i det egna hemmet och merparten har någon släkting, ofta pappa eller mamma, som arbetat inom textilindustrin. 6-12 KOLLEGA 49 Ludvig Svensson: Annika Johnsson kontrollerar tyg från väveriet. Ludvig Svensson: Det krävs inte bara sömmerskor på ett väveri. Tekniker behövs när det trasslar.