Forskningssupplement 41 1
tet och arbetet kan ha mer eller mindre formella
förtecken (Bergmark & Lundström 2005). Det betyder dock inte att samverkan, åtminstone på IFO-området, alltid genererar de önskvärda effekterna (Wiklund 2007). Mer institutionaliserad samverkan bedrivs ofta på projektbasis och är ett sätt för kommunerna att svara upp på snabba förändringskrav och föregås inte alltid av omsorgsfulla överväganden (Löfström 2010; Söderlund 2005). Att samverkanbegreppets retoriska dragningskraft och status som universallösning lett till ett överbruk och mindre övertänkta försök har också uppmärksammats i internationell forskning (Longornia 2005; O’Flynn 2009; Pollitt & Hupe 2011). METOD Artikeln baseras på data som erhållits genom tre fokusgruppsintervjuer med enhetschefer vid IFO:s tre kärnområden (vuxen/missbruk, ekonomiskt bistånd samt barn/unga). Deltagarna (totalt 13 personer) till fokusgrupperna rekryterades från kommuner som är anslutna till två FoU-enheter respektive ett regionförbund i Stockholmstrakten. Intervjuerna, som genomfördes under senare delen av 2015 och varade mellan 73 och 100 minuter, samlade respondenter inom ett givet verksamhetsområde och med huvudsaklig anknytning till en/ett FoU-enhet/regionförbund. Fokusgrupper kan vara att föredra framför enskilda intervjuer då man vill fånga sådant som har att göra med normer, attityder och förhållningssätt i en avgränsad grupp. Gruppdynamiken gör det bland annat möjligt för deltagarna att bekräfta, vidareutveckla men även ifrågasätta varandras utsagor (jämför Kitzinger 1995), något vi i hög grad uppfattar förekom i de respektive intervjuerna. Gruppernas homogena sammansättning kan ha varit till både för- och nackdel för datainsamlingen. Å ena sidan kan det faktum att samtliga deltagare vid respektive intervjutillfälle sedan tidigare haft kontakt med varandra ha inneburit att vissa roller i gruppen redan var cementerade. Å andra sidan innebar den gemensamma yrkesrollen att man delade begreppsapparat och i många stycken även tidigare erfarenheter. Detta kan väntas ha underlättat såväl möjligheterna till systematisk reflektion som själva det grundläggande informationsutbytet deltagarna emellan. Av Tabell 1 framgår att grupperna samlade mellan 6 (vuxen/missbruk) och 3 (barn/unga) deltagare, samt att erfarenheterna av att arbeta som enhetschef varierade mellan 6 månader och 26 år. De namn som redovisas i tabellen är fingerade, men speglar samtidigt det faktum att samtliga deltagare var kvinnor. Intervjuerna ägde rum i möteslokaler som fokusgruppsdeltagarna löpande utnyttjar (vid FoU-enheten alternativt vid någon av deltagarnas arbetsplatser) och vid samtliga intervjutillfällen närvarade två av artikelförfattarna, i rollerna som moderator (samma person vid samtliga intervjuer) respektive observatör (två olika personer). Intervjuerna genomfördes med ljudupptagning och med utgångspunkt i ett frågeformulär. Formuläret utarbetades av artikelförfattarna gemensamt och pilottestades i en kommun som ej omfattades av urvalet för studien. Intervjuerna har transkriberats ordagrant och bearbetningen av data genomfördes i huvudsak via riktad innehållsanalys, vilket innebär att såväl tidigare forskning som våra teoretiska utgångspunkter fungerat styrande vid tematiseringen (jämför Hsieh & Shannon 2005). Analysen Tabell 1. Fokusgruppernas sammansättning. Grupp 1: vuxen/missbruk Namn Nadja Alice Clara Annette Bodil Ester 6 13 13 11 0,5 År som chef 1 Grupp 2: ekonomiskt bistånd År som chef Namn Carin Malin Barbro Gun 6 13 22 3 Grupp 3: barn/unga Namn Ebba Britt-Inger Emma År som chef 13 26 10 38 socionomen 1.2017