Forskningssupplement 41 1
Forskningssupplement Syftet med artikeln är att b
eskriva och analysera de motiv som socialarbetare och deras närmsta chefer i Sverige, England och Italien anger för att socialarbetare väljer att stanna kvar inom den sociala barnavårdens myndighetsutövning och vilka förhållanden som är inblandade för att de fattat detta beslut. Studien har inte som avsikt att systematiskt jämföra erfarenheterna i de olika länderna med varandra, därtill är omfattningen alltför begränsad. Istället avses att undersöka ett brett spektrum av motiv till att vilja stanna kvar inom den sociala barnavårdens myndighetsutövning. I artikelns slutdiskussion för vi emellertid en tentativ diskussion om likheter och skillnader i berättelserna från de olika länderna. TIDIGARE FORSKNING Forskningen om varför man lämnar den sociala barnavården, eller ”child protection” som det ofta kallas internationellt, sträcker sig över många områden. Studier fokuserar på olika saker och här kommer ett axplock: de allmänna arbetsvillkoren (O´Donnell & Kirkner 2009), det organisatoriska klimatet (Mor Barak et al. 2006), brist på organisatoriskt erkännande (Tham 2007, Healy et al. 2009), arbetsmängden och antalet ärenden (Coffey et al. 2004), organisatoriska åtaganden (O´Donnell & Kirkner 2009), engagemang i och för social barnavård (Hamama 2012), otillräcklig handledning (Collins 2008), dålig lön (Mederos & Woldeguirorguis 2003) hot om eller utsatthet för fysiskt våld (Horowitz 2006), brist på resurser för att göra jobbet (Gonzales et al. 2009). I några svenska studier om yrkeskarriärer framkom en mängd sammansatta skäl till varför såväl män som kvinnor lämnade arbetet med myndighetsutövningen i socialt arbete. Många män angav att det handlade om arbetets art (myndighet och kontroll), lön, arbetsvillkor, resurstilldelning, socialtjänstens byråkratiska organisering och att de måste fatta tunga och för brukaren livsavgörande beslut. Kvinnornas skäl överensstämde i stor utsträckning med männens men här framkom också att det fanns andra arbetsområden inom socionomfältet som lockade mer. Gemensamt för svenska socionomer är att de gärna söker ett fritt, självständigt och kreativt arbete med stort handlingsutrymme (Kullberg 2006, 2011). Det finns några studier som istället fokuserar på varför professionella stannar kvar för att arbeta med svåra arbetsuppgifter inom social barnavård. Gibbs (2001) menar att den upplevda meningsfullheten med arbetsuppgifterna inom den sociala barnavården spelar större roll för valet att stanna kvar än brister i den organisatoriska omgivningen och villkoren. Handledningen spelar en viktig roll för att upprätthålla meningen med arbetet. Collins (2008) är inne på ett liknande spår när han visar att hög arbetstillfredsställelse är avgörande för valet att stanna kvar. I en studie från Irland talas det om att det finns en föreställning om att alla i början av sin professionella karriär skall ”göra sin tid” [”serving your time”] inom den sociala barnavården. Tanken är att det är viktigt att ha denna erfarenhet oavsett vilket delområde i socialt arbete man senare söker sig till. En konsekvens blir att den sociala barnavården identifieras som ett genomgångsområde och att det kan påverka hur länge man väljer att stanna kvar (Burns 2011). Det finns också forskning som visar att ett skäl att stanna kvar är att det inte är så lätt att få andra jobb, Healy & Oltedal (2010) exempelvis har jämfört avhoppsfrekvensen från social barnavård i Norge och Australien. De skriver: ”The wider range of employment options for human service professionals in Queensland (and Australia more generally) compared to Norway, also explains some of the variation in turnover.” (ibid. s 273) En egen del av forskningen om varför man stannar kvar inom ett område är den som studerar professionellas motståndskraft, eller resiliens som det ofta kallas också på svenska. Horrowitz (2006) menar att organisationer måste sträva efter att minska riskerna, tex. att inte utsätta personalen för traumatiska händelser och undvika att de blir utsatta för negativa kedjereaktioner när de arbetar med svåra ärenden och händelser som kan åstadkomma såväl primärt som sekundärt trauma. För att underlätta att socialarbetare behåller sin entusiasm och positiva känslor i relation till arbetet är det viktigt att organisationerna satsar på en reflexiv praktik med handledning, möjlighet till kontinuerligt lärande och bra villkor för kollegialt, informellt stöd (Russ et al. 2009). Att förstå professionella karriärer är också viktigt om vi vill förstå förflyttningar inom socionomkollektivet i allmänhet och de som arbetar inom den sociala barnavårdens myndighetsutövning i synnerhet. Freidson (2001) beskriver två fundamentala skillnader i professionellas karriärer, de som stannar inom sin profession och STAFFAN HÖJER TITEL: Socionom och professor i socialt arbete vid Göteborgs universitet. BAKGRUND: Forskar om kunskaps-, professions- och organisationsfrågor. Har bland annat forskat om socialnämnder och lekmannastyrning av socialt arbete, om köpt vård och om forskningens innehåll i socialt arbete. staffan.hojer@socwork.gu.se KARIN KULLBERG TITEL: Socionom och lektor i socialt arbete vid Lunds universitet. BAKGRUND: Forskar om professions- och organisationsfrågor i socialt arbete. Har bland annat forskat om socionomers karriärer och om karriärvalens betydelse för det sociala arbetets utveckling. karin.kullberg@ soch.lu.se 1.2017 socionomen 21