Bumsen 1
GS-glidaren TEXT & FOTO KENNETH WESTLUND ML 26555
26 Jag är en GS-fantast eller GSnörd, vilket ni vill, och det är jag idag väldigt stolt över. Har varit nere för räkning men rest mig och kommit tillbaka. Nu är jag inne på min femte GS. Något skönhetspris lär en GS aldrig få, men idag tycker jag den är snygg och utstrålar en råhet och urkraft många inte kan mäta sig med. Den upprätta körställningen gör att man pallar för en åttiomilatripp hur lätt som helst. Med all respekt för andra mc-intresserade, oavsett mc-märke, vill jag ändå berätta hur jag upplevde mitt byte av motorcykel. N är jag köpte min första 1100 GS kände jag mig lite udda. Jag åkte mest ensam medan de andra åkte glidare och några körde sporthoj. Jag tycktes inte höra hemma någonstans och jag kände mig som den fula ankungen. Det var några man pratade med men när det blev prat om vilket mc-märke man åkte fick man höra att det var en polismotorcykel. Men jag slog dövörat till och gick vidare. Hur okunnig får man vara, tänkte jag? Senare bytte jag upp mig till en 1150 GS. Mötte några likasinnade utefter vägarna, men de flesta verkade vara tyskar. Onsdagsträffarna hade börjat och jag tog mod till mig och åkte med en kväll. Var lite sent ute så de flesta hade redan kommit. Alla vred på huvudet när jag kom och man kunde läsa deras tankar. Vad är nu detta, har han kört fel? De flesta såg ut som fågelholkar i ansiktet. Det kändes som om jag lika gärna kunde ha kommit med ett ufo. När några upptäckte BMW-märket på tanken, det är ändå ett visst mått på kvalitet, tyckte de att BMW väl ändå gjorde justa bilar. Det fick jag nog hålla med om och inte tyckte jag att utflykten passade mig heller. Att åka 150 stycken efter 18 BUMSEN 3 – 2010 varandra i 70 km/h var inte riktigt min grej. En bekant till mig åkte HD. Jag kunde få hänga med om jag ville. Han hade flera likasinnade kompisar som han åkte tillsammans med. De verkade ha så trevligt de där typerna. Min HD-bekant tyckte att jag skulle ta mig en funderare på att trots allt köpa en glidare och vara med i gemenskapen. En sådan där hoj som du köpt har jag faktiskt aldrig sett. Nu kände jag att det började gå utför. Det kändes som jag var nere i brygga. Jag hade ju sett flera gäng med glidare åka förbi hemma på vägen. Det såg så fränt ut men vad lågt de verkar sitta och vilket djäkla ljud. Hur som helst föll jag till föga, kontaktade Two Wheels i Umeå och hörde om de hade en glidare som kunde vara lämplig. Den skulle vara så likt en HD som möjligt. Frugan och jag åkte norrut. Hon hoppade av i Örnsköldsvik för att bada på Paradisbadet och lämnade in mc-kläderna på Statoil. Själv drog jag vidare mot Umeå och Two Wheels. Pratade med personalen och sade att jag ville byta ut min GS mot en 1500cc glidare, så lik en HD som möjligt, med extrautrustning. – Jag får inte ro i själen förrän jag testat glidarstuket, sade jag. Den var utrustad med stor vindruta, motorbågar, extraljus, grönmetallic, läderväskor med fransar och massor av krom. Jag rullade ut den ur butiken och tryckte på startknappen. – Vilket härligt ljud, var det en gubbe som sa. Själv tyckte jag att den skakade betänkligt. Gjorde en sväng ute på parkeringen och körde fram och tillbaka förbi skyltfönstret för att se hur jag såg ut, det var något som inte riktigt stämde. Jag såg ändå inte ut som de andra. Hjälmen och jackan var helt fel. Så där kunde jag bara inte se ut. Vad skulle HD-åkaren säga? Hade aldrig sett någon åka glidare i integralhjälm så jag bytte in både hjälm och jacka mot en hjälm med visir och en jacka med fågelliknande motiv på ryggen. Nu kändes det helt ok, nu skall jag väl ändå passa in. Det var dags att lämna GS-livet bakom sig och anpassa sig till glidarlivet. Det var 30 mil hem varav 10 ner till Örnsköldsvik. Sökte upp en bensinmack och efter litet letande hittade jag tanken under sadeln. Det blev full tank på 14 liter. Märkligt, tyckte jag, när det finns en jättestor tank mitt framför näsan. Det visade sig att blufftanken var som ett stort påskägg i två halvor och innehållslös. När jag körde ut på stora vägen drog jag på lite som jag brukar göra. Efter bara några hundra meter körde jag ner i några gropar i vägbanan. Först trodde jag att det var punktering på framhjulet. Det kändes som om det inte fanns några stötdämpare och asfaltsgroparna kändes ända upp i hjälmen. Jag stannade och kände på däcken. Är de gjorda av plast eller är det fem kilo luft i dem? När man sedan tittar på framgaffelns lutning så förstår man att det inte kan fungera. Kanske därav namnet glidare? Nåja, det blir väl bättre så småningom när man vant sig. När jag kom upp i 110 km/ h så skakade ruta, extraljus, koppling och handbroms så pass att jag gick ner till 80 km/h. Då gick den som bäst. Det blåste friska vindar under visiret och en sidvind från vänster gjorde hojen vinglig. När jag närmade mig Ö-vik kändes mina ögon som slippapper. Jag svängde in på en parkering och kollade i backspegeln. F*n! Kaninögon redan i Örnsköldsvik! Jag har tjugo mil hem och visirhjälmen verkade helt värdelös. Började redan sakna min integralhjälm. Vad hade jag ställt till med, vuxna människan? Hade stämt träff med frugan vid Statoilmacken i Ö-vik. När jag närmade mig macken kör jag ett par extravarv i rondellen för att imponera på henne, utan resultat. – Skall den här vara bättre än den andra, det har jag svårt att tro, var hennes kommentar. När vi körde upp till Umeå kunde jag med lätthet hålla trafikens tempo. Omkörningarna gjordes snabbt och säkert och jag kunde köra där asfalten var som bäst. På hemvägen fick jag hålla mig till vägrenen och blev omkörd av tunga fordon. Det kändes försmädligt att se sig passerad av långtradare som var obehagligt nära. Själv höll jag koll med kaninögonen i backspegeln som vibrerade märkbart. Vi åkte vidare mot Sundsvall. Efter några mil därbak ropade hon att den här inte är lika skön som den andra. Man vänjer sig, skrek jag tillbaka under visirhjälmen. Vi åkte vidare mot hemmet och jag fick på pälsen för att jag bytt bort både jacka och hjälm. Hon tyckte att jag var urlöjlig som inte kunde åka i den hjälm och jacka jag redan hade. Jag behöll glidaren i två månader och beställde sedan en ny GS. Med dessa rader vill jag bara tala om hur jag kände mig. Det här var några år sen. Nu har jag flera GSkompisar och flera Europasvängar bakom mig. Ett bra tips kan vara att lyssna på frugan, i alla fall någon gång.