Bumsen 1
Håkan – trogen K1-ägare i 20 år TEXT HÅKAN JOHANS
SON ML 2651641 & FOTO ERIK LUNDSTRÖM Efter en period med Hondorna CB 125 och CB 500 införskaffade jag 1974 min första BMW-maskin. Det var en R 90 S jag köpte ny hos bilhandlare Rönnbäck i Överkalix. Han tog hem tre stycken, en till min kusin, en till min kompis och en till mig. Priset för denna cykel var 16 000 kronor. Service och reparationer fick vi göra själva. Efter ca 5 000 mils körning utfördes en liten trimning av motorn som innebar en uppborrning till 1 000 cc. Nya kolvar, vassare Schleicher-kamaxel, större ventiler, lättning av svänghjul, nya förgasare (40 mm Dell’Orto), nytt elektroniskt tändningssystem samt nytt avgassystem (2-1). Dessa arbeten utfördes av motortrimmaren Åke Jonsson i Motala. Jag monterade på en Dunstall-helkåpa, då jag åkte ut i Europa ett flertal ggr. Bl.a. till Grekland, 1 000 mil tur och retur. Körde c:a 4 000 mil med denna trimning utan några problem. 1982 sålde jag R 90 S:en och köpte istället en silvermetalliclackad R 100 RS med bl.a. en fantastisk kåpa för touringåkning. Den bar mig ut i Europa vid ett flertal tillfällen bl.a. till Jugoslavien, Adriatiska kusten och Montenegro med många fantastiska reseupplevelser. En tillförlitlig trotjänare som jag med tvekan sålde när jag 1991 köpte min alldeles nya K1 hos MC-centra i Luleå. Hade länge väntat på en litet sportigare modell av BMW, när jag såg den i press och butik bestämde jag mig, en sådan skulle jag ha! Köpte den fullutrustad med originaltankväska samt de mjuka sadelpackväskorna. Extra tillbehör blev bränsle- och temperaturmätare. Tyvärr fanns inte ABS-bromsar på detta exemplar. Priset var 90 000 kronor. Denna maskin köpte jag för att utveckla sporttouring-åkandet med långa etapper genom det flesta av Europas länder. Att få sträcka ut på Autobahn och verkligen uppleva maskinens potential var så klart en stor upplevelse. Men jag har också åkt på mindre vägar med grus, typ alpvägar i Österrike och Norge. Det blir jobbigare att köra K1:an i lägre farter på serpentinvägar. Ett par nackdelar kan väl vara lämpliga att nämnas: Fotpinnarna sitter aningen för högt och även för långt bak vilket innebär att körställningen inte känns riktigt optimal. Vidare kan också nämnas att värmestrålningen från motorn kan kännas besvärlig vid högsommarvärme, troligast p.g.a. motorns inkapsling bakom den stora kåpan. Cykeln har nu gått 5 500 mil, jag har inte kört så mycket de senaste 10 åren. Reparationsmässigt har jag bytt packboxar i framgaffel, bromscylindrar fram samt expansionskärlet. Under alla mina år med BMW-motorcyklar, från 1974 till dags dato, har jag endast en gång fått reparera ute på landsvägen. Det var 1976, med R 90 S, när ena gasvajern gick av i Liechtenstein. Med en lödning var det fixat. Då mina BMW-cyklar fungerat i ur och skur så finns det inget bättre mc-märke för mig. Jag är BMW-frälst. BUMSEN 3 – 2010 31