Bumsen 1
ning, kalla det service till kunden, inte så utby
ggd som den är idag, då syftas på kundåtkomligheten för en modell man just presenterat. Idag kan man som bekant i princip kliva in i närmaste BMW-butik nästan samtidigt som en modell presenteras också köpa den. Så var det inte i slutet av 80-talet och speciellt inte med K1:an, nej upp till ett år fick de första kunderna vänta på sitt exemplar. Ett halvår efter presentationen av K1:an i Köln bjöds världens mc-press in till de första provkörningarna. Detta ägde rum i Rom under maj månad 1989 och undertecknad hade förmånen att vara en av de inbjudna. Naturligtvis flögs alla in till Rom men detta gällde inte Allt om MC:s utsände, d.v.s. undertecknad och Janne Brorsson. Eftersom vi var ute i Europa och gjorde en del reportage så vi anslöt i Rom på våra testhojar, Janne på en Honda CBR 1000 och jag på en BMW K 100 RS. När Janne och jag gled in på hotellområdet så täckte genast en av BMW:s medarbetare över Jannes Honda med ett stort skynke. Det hela gjordes dock med ett gott skratt och glimten i ögat. Sedan var det bara för oss att skynda till presskonferens och genomgång av K1:an. Kvällen avslutades med en mycket delektabel middag på en av Roms finare restauranter, när vi kommit till desserten hade ”Bäckis” ”övertalat mig” att beställa en K1:a, vad han inte visste var att jag redan bestämt mig för en K1:a vid första anblicken i Köln ett halvår tidigare. Nästa förmiddag var vikt för provkörning och varje tidning tilldelades en K1:a men hur gjorde man då med oss från Allt om MC som hade två representanter? Jo, Janne började på K1:an och jag själv tilldelades en K 75 S med packfickor, vilket var utmärkt för mina kameror. Han hade dessutom deltagit Allt om MC:s Janne Brorsson dunkar K1:an genom en böj strax utanför Rom i maj 1989, där hela världens mc-press var samlad för provkörningen. Foto: H. Hopp. på sådana här presskörningar tidigare, för mig var det första gången och han varnade mig för hur tempot alltid drevs upp onödigt mycket. Vi från de stora svenska mc-tidningarna höll ihop och i vår grupp fanns även Lennart Bäckström, då ansvarig för Rindars numera är han BMW MC:s Nordenansvarig. Alla hade tilldelats en litet plastficka som innehöll en karta med lämplig rutt, ett 200-liremynt för autostradaavgift och en telefonpolett om man av någon anledning behövde ringa BMW. Tysk ordning in i minsta detalj. Vi började på små och lagom kurviga landsvägar och visst drevs tempot upp, så till den milda grad att vi ibland gick ned för landning i ingångarna till byar med minst dubbla tillåtna landsvägshastigheten, ute på autostradan vreds naturligtvis gashantaget till stoppläget. Det fanns av någon anledning gott om poliser ute men ingen ingrepp fast den ena K1:an efter den andra passerade med 200 km/tim plus. Tänk om det alltid kunde vara så! Nåväl, när vi hade kört av oss det värsta var det dags för litet aktionsbilder. I den kurva vi valt fanns det också en liten avstickande grusväg. Här tyckte Lennart att vi skulle köra ut och testa ABS för fullt. Alla gjorde detta efter hand men visst satt det långt inne i ryggmärgen att man helt enkelt inte drar in handbromsen för fullt på en grusväg, det var ju bara att konstatera att det hela fungerade utmärkt. Fotografering gick också bra, fast visst var jag lite nervös för resultatet då min Nikon F4-utrustning bara var ett par dagar gammal och jag inte var inkörd på den med autofokus och allt. Bilderna satt dock som de förväntades. I augusti kunde jag så äntligen plocka ut min K1:a och det var den första röda i Sverige. Med endast 30 mil på mätaren bePress och provkörning av K1:an gick i Tysk grundlighets tecken. Alla fick ett litet plastetui innehållande bl.a. en karta, ett 200-liremynt för autostradaavgiften samt en telefonpolett. 28 BUMSEN 3 – 2010