Bumsen 1
steg. Sedan väntade betalstationen som kostade 18
Euro och därefter gick vägen bara uppåt i serpentiner. Det var gott om fotovyer så det tog en stund att komma upp till Edelweißspitze, som är högsta punkten. Därefter åkte vi vidare till glaciären Frans Josefs Höhe och där var det kanonbra fixat för oss bikers med fria klädskåp och fri parkering. Skönt att kunna hänga av sig hjälm och kläder på ett säkert sätt. Gott om folk var det i alla fall men de som åkte bil fick vänta därnere innan de tilläts åka upp. Parkeringsbrist visade sig vara orsaken. Resans dyraste kaffe inköptes till överpris, så är det att besöka en turistfälla. Förväntningarna på Großklockner blev helt infriade och ett besök kan varmt rekommenderas. Drog oss sedan söderut mot Italien och Dobbiaco där vi campade vid Lago de Toblach. Jättefin camping med hög standard vid en liten sjö men oj vad det kostade. En angenäm resdag med endast 25 körda mil men med mycket att se var till ända, avslutades med pizza och ett par öl på campingens restaurang. Tisdagen den 28 juli vaknade vi av en åsksmäll och litet regn men det gick snart över. Resan startar direkt i bergig omgivning med några moln som dolde bergstopparna den första halvtimmen men det blev åter en strålande dag. Styrde nu kosan mot Passo Tre Croci, vidare mot Passo di Falzarego och det var bara serpentiner hela vägen, d v s kanonvägar för mc och fotovyer utefter hela väge. ”Flera personer letade upp oss och ville snacka mc-touring. De verkade tro att vi var riktiga urmänniskor från den bistra Norden” Bensinmackarna duggade inte tätt och ett tag kändes det som att vi nog skulle ha tankat i Cortina. Kollade på GPS:en och den visade 45 km till närmaste mack i färdriktningen. Det fanns i alla fall bensin i en av cyklarna så vi bestämmer oss för att fortsätta. Till vår lättnad dyker en liten bymack upp några km senare. Mitt i allt letande efter bensinmack så krånglade GPS:en, bl.a. virrade vi runt ett tag och körde förbi ett vägbygge tre gånger, sista gången kändes det som att vägbygget skrattade åt oss. Vi insåg snart vårt misstag och vände, vi hade avbrutit en planerad rutt. När vi åter startade rutten ville GPS:en åka tillbaka till första vägpunkten som planerats. Nåväl, man får lära sig av sina misstag. Vi passerade Bolzano i 28° värme och efter 5 km började stigningen till nästa bergspass, Passo de Mendolo. Vi tappade räkningen på alla pass och bestämde oss för att stanna för natten. I Ponte de Legno fanns en campingskylt och den ledde oss en liten bit utanför byn. Överlade om en tältplats men det visade sig att de hade en lägenhet kostande 30 Euro per person inklusive frukost. Tyckte det var dags för en riktig säng så vi nappade på erbjudandet och lägenheten var i toppklass. Mat fixade vi själva men öl i restaurangen gick inte att undgå. Uppmärksamhet väcker man om man kommer på mc. Flera personer letade upp oss och ville snacka mc-touring. De verkade tro att vi var riktiga urmänniskor från den bistra Norden. Åka så långt på hoj och den dagen blev det bara 25 mil. Dagens huvudmål var Stelviopasset, trodde vi. Småvägar hade utsetts och första etappen skulle gå via Passo de Gavia till Bormeo. Ännu ett bergspass var inget speciellt vid det här laget. Efter ett tag började vägen stiga, passerade en öppen bom och vägen smalFranz Josefs Höhe. Glacier efter Grossclockner Hochalpenstrasse. Grossclockner Hochalpenstrasse. Örnnäste eller Kehlsteinhaus är den rätta benämningen på Hitlers tehus. Bilden på den smala vägen upp till Passo de Gavia ät taget under färd. BUMSEN 2 – 2010 5