Ett misch-masch av myggor och elefanter 1
en möjlighet att kontakta respektive arkivverksam
het för att ta reda på vissa sakfrågor samt efterhöra om dessa hade något man ville skulle framföras. 3.4.1. Arkiven i kultursamverkansmodellen – vad fungerar väl? I samtalen med regionerna lyftes, att de ser arkiven som en fantastisk resurs för kulturlivet. Det finns ett stort allmänintresse kring de berättelser som arkiven tillhandahåller, vilket gör dem till en kulturskatt. Arkivinstitutionerna är i regel små och ofta resurssvaga, men genom kultursamverkansmodellen har arkivens roll stärkts. Sedan modellen infördes har arkivfrågorna satts på agendan regionalt. I regionala forum för kulturarvsfrågor och medie- och informationskunnighet (MIK), har arkiven mycket att bidra med. Kultursamverkansmodellen har även inneburit att arkivens finansiering blivit tryggare. Tidigare handlade relationen mellan region och arkivverksamhet enbart om stödgivning. Genom samverkansmodellen har arkiven enligt regionerna nu blivit en tydlig del av kultursektorn, vilket lett till en professionalisering av enskilda arkivsektorn. Kultursamverkansmodellen har givit arkivverksamheterna en bredare plattform, de har kommit in i större och politiska sammanhang och de har fått en tydligt definierad roll i relation till andra konst- och kulturområden. Det har gett arkiven förbättrade möjligheter att verka ur ett helhetsperspektiv. Regionerna uppfattar att arkiven ser sig som en del av arbetet med kulturen och kulturarvet, inte enbart arkivfrågorna separat. Arkivverksamheterna uppges vara positiva till att få vara med och genomföra kulturplanerna och vara en del av den regionala kulturpolitiken. Möjligheten till träffar har förenklats genom pandemins framtvingande av digitala möten och är nu vanligt förekommande, till exempel genom frukostmöten. Några regioner har regelbundna träffar med alla verksamheter som ingår i modellen, vilket upplevs av såväl arkivverksamheterna som regionerna som ett bra sätt att ge sammanhang. Regioner hjälper även till med att vara en kanal till kommunerna och bjuder in arkivverksamheterna till olika sammanhang. Det ökar kunskapen om arkivens verksamhet bland andra kulturinstitutioner och bland de kommunala kulturförvaltningarna. Arkivinstitutionernas arbete är i hög utsträckning kopplat till besöksnäringen, och de har bidragit till att öka kunskapen om olika platsers historia. Även när det kommer till produktutveckling i näringslivet har arkiven bidragit. I något fall beskrevs att regionen stödjer arkivföreningarnas arbetsgivarroll, vilket kan vara av stor betydelse när man har ideella föreningar som arbetsgivare. 3.4.2. Ambitioner I samtalen uttrycktes olika ambitioner med arkivverksamheten i regionerna. Några regioner poängterade sin ambition om ökad samverkan. Regionen bör finnas där som en länk, men det är arkivinstitutionerna som ska samverka med varandra och med andra aktörer. Samverkan är nyckeln för exempelvis utveckling av gemensamma arbetsmetoder och utnyttjande av resurser. Flera regioner lyfte fram den utåtriktade verksamheten. Det är ett område där det redan händer mycket i de olika regionerna, dels genom samarbete med andra aktörer, som inom pedagogiken gentemot barn och unga och skolan, dels genom att vara relevanta för konstnärligt verksamma inom olika former av berättande och inom kulturarvsarbete. Ett tredje område handlade om att tillgängliggöra arkiven. Arkiven beskrevs som kunskapskälla och resurs för exempelvis stadsvandringar, utställningar, och källa till konstnärlig produktion inom scenkonst och litteratur. Ett tillgängliggörande av arkiven ansågs inte minst viktigt utifrån de demokratiska aspekterna av uppdraget. Utåtriktade insatser behövs för att nå unga. Källkritik-frågan lyftes som särskilt viktig i tider med ”fake 21