Ett misch-masch av myggor och elefanter 1
2. Kultursamverkansmodellen: En reform för ökat r
egionalt inflytande 2.1. Reformens bakgrund: Ingångsvärden för regionala enskilda arkiv och filmkulturell verksamhet Diskussionerna om regionalt inflytande över statliga kulturmedel har pågått sedan 1970talet, då en sammanhållen kulturpolitik etablerades.13 I slutet av 1990-talet beslutade riksdagen att genomföra en försöksverksamhet med ändrad regional ansvarsfördelning i flera län.14 Försöksverksamheten som bedrevs i Skåne och i Västra Götalands län hade stöd i en särskild lag, som skulle upphöra att gälla den 31 december 2010.15 Det brådskade alltså att grundligt reformera det statliga stödet till regional kulturverksamhet. Riksdagens beslut i december 2009 att anta förslagen i propositionen Tid för kultur16 innebar att en ny modell skulle utredas och införas i vissa län redan 2011. Genom Kultursamverkansutredningens förslag i Spela samman17 blev det en uppgift för regionerna att ”främja en god tillgång till [---] regional enskild arkivverksamhet [och] filmkulturell verksamhet”18. Medel som tidigare varit placerade under tydliga rubriker som ”Regional biblioteksverksamhet”, ”Museer” ”Teater, dans, musik” befanns snart sammanförda under det allmänt hållna anslagsnamnet ”Bidrag till regional kulturverksamhet”. Efter att reformen genomförts i hela landet tänkte sig samverkansutredningen att summan för verksamhetsbidrag skulle uppgå till drygt 1,2 miljarder kronor. Därtill skulle ytterligare 40 miljoner kronor användas för utvecklingsbidrag.19 Det fanns inga reformmedel avsatta, varför det var särskilt angeläget att allokera en summa inom befintlig ram för att möjliggöra den utveckling som efterfrågades: Kultursamverkansmodellen skulle bidra till ökad måluppfyllelse av de kulturpolitiska målen.20 Den skulle skapa utrymme för regionala prioriteringar och variationer, samtidigt som staten fortsatt skulle ha ett övergripande strategiskt ansvar för den nationella kulturpolitiken. Ytterligare syften var att främja likvärdighet i möjligheterna till eget skapande, och ett tillgängligt och brett kulturutbud av hög kvalitet för alla runt om i landet. Därtill betonades att modellen skulle medge goda förutsättningar för samverkan och samarbeten över kommun- och landstingsgränser.21 Merparten av medlen hanterades sedan tidigare av Statens kulturråd, med några undantag: • Riksarkivets nämnd för enskilda arkiv förfogade år 2009 över 6 406 000 kronor att fördela till regional enskild arkivverksamhet. Bidraget lämnades i form av stödenheter om 100 000 kronor. Riksarkivets uppgift var att fördela stödenheterna lika mellan de stödberättigade institutionerna.22 13 Proposition 1974:28 14 Västra Götalands, Skåne, Kalmar och Gotlands län. I alla dessa län förutom Västra Götalands län ingick ansvar för beslut om fördelning av bidrag till regionala kulturinstitutioner. Försöksverksamheten i Kalmar län och Gotland upphörde 2002. 15 Lagen (1996:1414) om försöksverksamhet med ändrad regional ansvarsfördelning 16 Proposition 2009/10:3 17 Spela samman – en ny modell för statens stöd till regional kulturverksamhet (SOU 2010/11). 18 Förordning (2010:2012) om fördelning av vissa statsbidrag till regional kulturverksamhet 19 Spela samman – en ny modell för statens stöd till regional kulturverksamhet (SOU 2010/11), s. 83. 20 Målen för kulturpolitiken är att kulturen ska vara en dynamisk, utmanande och obunden kraft med yttrandefriheten som grund, att alla ska ha möjlighet att delta i kulturlivet och att kreativitet, mångfald och konstnärlig kvalitet ska prägla samhällets utveckling. För att uppnå de kulturpolitiska målen ska kulturpolitiken: främja allas möjlighet till kulturupplevelser, bildning och till att utveckla sina skapande förmågor, främja kvalitet och konstnärlig förnyelse, främja ett levande kulturarv som bevaras, används och utvecklas, främja internationellt och interkulturellt utbyte och samverkan, särskilt uppmärksamma barns och ungas rätt till kultur. Proposition 2009/10:3. 21 Ibid. 22 Ibid, s. 52.f. 9