Ett misch-masch av myggor och elefanter 1
6.2.5. ”Filmkulturell” – ett vagt begrepp som ska
par osäkerhet kring vad som får finansieras En av slutsatserna som Kulturanalys framhåller i rapporten ”Främjas filmen”59, är att avgränsningen av det filmkulturella verksamhetsområdet i kultursamverkansmodellen är otydlig. Med denna otydlighet följer också en osäkerhet kring vad de regionala verksamhetsbidragen kan användas till inom filmområdet. Uttrycken ”det professionella filmskapandet” visavi ”det filmkulturella främjandearbetet” har sin grund i uppdelningen mellan statliga bidrag respektive filmavtal. När man diskuterar dem i ljuset av att vi i dag har lämnat filmavtal och filmen fullt ut är inlemmad i den nationella kulturpolitiken är skiljelinjen än svårare att finna. Att det finns en problematik med begreppen tydliggjordes i samtalen med regionerna. Filmproduktion ses också som filmkultur, och en generell bild är att gränserna är flytande och går in i varandra. Talangutvecklingen är ett område som illustrerar att gränsen är svår att dra – det innefattar båda delarna. Talangutveckling och främjande arbete ses som en förutsättning för att det professionella filmskapandet ska fortgå och utvecklas. Det omvända gäller också; den regionalt producerade filmen bidrar till att skapa stolthet och fungerar som inspiration till det främjande arbetet och talangutvecklingen. Genom denna växelverkan stärks förutsättningarna för filmområdet i stort i regionerna. I närmandet mot professionellt filmskapande inom kultursamverkansmodellen finns en farhåga att satsningar på barn och unga läggs över på kommuner, som inte alltid har förutsättningar att bära ansvaret. Regionernas stöttning av kommunernas kulturskolor med filmpedagogik är ett område att fortsatt utveckla. Att verksamheterna i så hög grad arbetar i enlighet med styrning som inte längre finns reglerad pekar mot att man finner de tre benen fortsatt relevanta. I Främjas filmen? framhålls att företrädarna för de regionala filmverksamheterna upplever att dessa tre verksamhetsområden är fortsatt väl förankrade och att det finns ett regionalt stöd att arbeta med dem. 60 Vidare framhålls att filmkonsulenter och verksamhetsledare vid de regionala filmverksamheterna ser ett behov av att värna de tre verksamhetsområdenas ställning i hela landet. Eftersom kultursamverkansmodellens grundtanke är stor frihet för regionala prioriteringar, är vår bedömning att det inte är ett problem i sig att det finns utrymme för olika tolkningar och prioriteringar. Men det är olyckligt om regioner avstår satsningar på professionellt filmskapande med hänvisning till begreppet ”filmkulturell verksamhet”. I samtalen har framkommit att det finns enighet om Kulturanalys bedömning i Främjas filmen?61. Där argumenteras för att begreppet ”Filmkulturell verksamhet” inte är längre är relevant efter införandet av en statlig filmpolitik. En slutsats är att begreppet ”filmfrämjande verksamhet” skulle svara bättre mot dagens behov och utvecklingsmöjligheter. Filminstitutet föredrar det bredare ”filmverksamhet”. Vi överlåter åt den kommande utredningen av kultursamverkansmodellen att utreda vilket begrepp som är mest ändamålsenligt. 6.3. Avslutande reflexion Den här undersökningen beskriver hur regionerna arbetar med arkiv- och filmområdena i kultursamverkansmodellen, samt belyser vilka utvecklingsområden som regionerna anser 59 Främjas filmen? En översyn av filmområdet i kultursamverkansmodellen. Myndigheten för Kulturanalys, Rapport 2020:2, s. 8. 60 Ibid, s. 84. 61 Ibid. s. 90. 50