Ett misch-masch av myggor och elefanter 1
news”. I detta sammanhang konstaterades att det s
ällan hänvisas till arkiven som källa på nätet. Det skulle kunna stärka arkiven att allmänheten får ökad kännedom om att de finns och hur de kan användas. Där menar man att arkivverksamheterna institutionerna har en central roll att spela. 3.4.3. Utmaningar Ökad synlighet och efterfrågan är positivt, men med nya uppdrag följer ökad arbetsbelastning. I samtalen lyftes att det finns behov av kompetensutveckling, inom digitalisering eller att nå ut i skolorna. Det angavs också utmaningar vad gäller arkivens kompetens rörande hantering av personuppgifter i enlighet med GDPR. Att hantera arkivmaterial är tidskrävande, då många områden berörs. Utöver de ordinarie arbetssysslorna som att skriva avtal, ordna, förteckna och tillgängliggöra arkiv, besvara förfrågningar och hjälpa forskare och medborgare till rätta, är det svårt att även hinna med att arbeta proaktivt för att hela kulturarvet ska bevaras. Det kan till exempel handla om att följa upp att nya organisationer bildats eller att kontakta invandrarföreningar och nationella minoriteter, där integritetsfrågor måste hanteras varsamt och med respekt. En annan fråga som lyftes är att det finns stora investeringsbehov i arkivinstitutionernas lokaler, inte minst när det gäller tillgänglighet för personer med funktionsnedsättningar vid publika arrangemang. En region konstaterade att det är en ambition och utmaning att kunna ta hand om de herrelösa eller ägarlösa arkiven. Dessa saknar finansiering, vilket exempelvis kan bero på att den verksamhet som arkivbildaren drev lagts ner. Särskilt näringslivsarkiven har drabbats när det företag vars arkiv man förvaltar, får nya ägare som inte längre vill betala. Samtidigt känner man ansvar för det historiska värdet och vill bevara det för eftervärlden. Arkivinstitutionerna uppgavs vara starkt beroende av den offentliga finansieringen. Lokalt finns ofta ett stort engagemang, men det är svårt att hitta gemensamma linjer för arkiven i regionen. Ibland kan lokalpatriotismen sätta hinder i vägen för ett gemensamt arbete, enligt samtalen. Historiken, att arkiven inte ingått i regionens ordinarie verksamhetsområden, skapar fortfarande problem. En region beskrev hur arkivinstitutionerna i regionen i viss mån har en egen kultur, ”arkivkulturen”, där verksamheten skedde i en egen ”bubbla”. Roll och engagemangsnivå för arkivfrågorna skiljer sig stort mellan olika kommuner. Verksamhetsmässigt behöver arkivens roll utvecklas för att bättre spegla samhället i stort, i historieskrivning och bevarande. Samtidigt är det en utmaning att både förvalta och lyfta samhällsrelevansen. Uppföljningen i kultursamverkansmodellen har av de flesta regioner upplevts som svår, det är inte lätt att till exempel mäta främjande verksamhet. Vissa upplever vattentäta skott mellan arkiv och forskning. Från arkivens sida upplever man det svårt att få del av forskningsmedel. En region beskrev kultursamverkansmodellen som ett ”mischmasch” av myggor och elefanter. Arkiven ses som ”myggor” men ska gå in i modellen på samma villkor som ”elefanterna” till exempel scenkonsten, och lämna in ansökningar och redovisningar trots avsaknad av samma resurser, vilket leder till obalans. Samtidigt är det givande att få träffa de stora elefanterna och få vara med på samma villkor, för att på så sätt kunna hitta vägar till samverkan. Under samtalen framkom också önskemål om att staten behöver tydliggöra vad som är bevarandevärt utifrån till exempel viktiga samhällsfrågor och för nationen. För att det ska ske behövs en samverkan på flera nivåer, arkiven upplevs inte kunna göra det själva. 22