Ett misch-masch av myggor och elefanter 1
Mälardalen. Stödet skulle ge förutsättningar att
bygga upp en infrastruktur för filmproduktion och samproduktionsfonder i olika delar av landet. 4.2. Det filmpolitiska området idag Sedan 2017 har Sverige en nationell filmpolitik som är statligt finansierad och en integrerad del av den svenska kulturpolitiken. Vägledande för filmpolitiken är sju nationella mål, som Sveriges riksdag beslutade om i juni 2016: • Utveckling och produktion av värdefull svensk film sker kontinuerligt och i olika delar av landet. • • Allt fler ser värdefull film som sprids och visas i olika visningsformer i hela landet. Filmarvet bevaras, används och utvecklas. • Svensk film sprids alltmer utomlands och kvalificerat internationellt utbyte och samverkan sker på filmområdet. • Barn och unga har goda kunskaper om film och rörlig bild och ges möjligheter till eget skapande. • Jämställdhet och mångfald präglar filmområdet. • Filmen bidrar till att stärka yttrandefriheten och det offentliga samtalet.46 Förutsättningarna för produktion av film har successivt förändrats. I regionerna leder framgångsrika satsningar på talanger fram till professionella filmskapare som regionen vill behålla i sitt system. För befolkningen, filmpedagogisk verksamhet och visningsaktörer är det vitaliserande med professionell film skapad i närmiljön. Likaså är ett av de nationella filmpolitiska målen att det kontinuerligt ska utvecklas och produceras värdefull film i olika delar av landet. Kostnaderna för filmproduktion har ökat medan Filminstitutets stöd inte gjort det, så producenterna måste söka finansiering från många olika håll och även mindre belopp kan ha betydelse. Samtidigt tillåter tekniken att spela in till och med långfilm med en mobilkamera och det finns nya kanaler för spridning och visning. Systemet är i omvandling, och påverkas även av kapitalstarka streamingtjänster som själva finansierar film och tv-drama. Det råder just nu brist på filmarbetare på grund av den ökade produktionen. Vilken det offentligas roll är och bör vara i den här situationen är en fråga som diskuteras. 4.2.1. Nytt produktionsincitament har potential att stärka filmen Utöver statliga bidrag till filmproduktion och filmkulturellt främjande arbete har filmbranschen länge pekat på behov av ytterligare stöd. Detta lyfts till exempel upp i Återstartsutredningens betänkande47 som beskriver att covid-19-pandemin fört med sig ökade kostnader i filmproduktion i kombination med minskade intäkter. Enligt Filminstitutet har pandemin urholkat bolagen från ett redan utsatt läge48. Precis som många andra anslag för statliga bidrag inom kulturområdet saknar Filminstitutets stöd årlig uppräkning. Som nämns ovan (se avsnitt 4.2) har filmproduktionskostnaderna stigit i flera år samtidigt som snittbudgetarna för film inte ökat. Konsekvensen är urholkade budgetar för filmprojekt och en risk för sämre kvalitet på sikt. En anledning till de ökade kostnaderna är ett stigande löneläge, delvis till följd av att antalet kompetenta och tillgängliga filmarbetare successivt krymper när många produktioner förläggs utomlands för att ta del av andra länders produktionsincitament. Incitament för produktion av film och tv finns i dag i många europeiska länder vilket skapat en snedvriden konkurrens.49 I maj 2022 skickade regeringen ut ett av filmbranschen länge efterlängtat förslag till produktionsincitament på remiss som gäller produktion av spelfilm, dokumentärfilm, 46 Regeringens proposition 2015/16:132 Mer film till fler – en sammanhållen filmpolitik 47 Från kris till kraft. Återstart för kulturen (SOU 2021:77), s. 105ff. 48 Ibid. 49 Ibid. 31