Kollega 1
Kollega Sida 2
Kollega Sida 3
Kollega Sida 4
Kollega Sida 5
Kollega Reportage
Kollega Sida 7
Kollega Sida 8
Kollega Sida 9
Kollega Sida 10
Kollega Sida 11
Kollega Sida 12
Kollega Sida 13
Kollega Sida 14
Kollega Sida 15
Kollega Sida 16
Kollega Sida 17
Kollega Avtal 2011
Kollega Sida 19
Kollega Sida 20
Kollega Sida 21
Kollega Sida 22
Kollega Sida 23
Kollega Sida 24
Kollega Sida 25
Kollega Sida 26
Kollega Sida 27
Kollega Sida 28
Kollega Sida 29
Kollega Sida 30
Kollega Sida 31
Kollega Sida 32
Kollega Sida 33
Kollega Sida 34
Kollega Sida 35
Kollega Sida 36
Kollega Sida 37
Kollega Sida 38
Kollega Sida 39 »Man halkar efter om man är trogen
företaget« L ojalitet lönar sig inte på arbetsmarknaden, konstaterar Pär Jusslin, klubbordförande på Hiak AB i Hedemora. Trots fyra år på gymnasiet och lika många på högskolan, tjänar han mindre än sina kamrater som gick tvåårig gymnasielinje. Pär Jusslin ritar och konstruerar akustiska dörrar och ljuddämpande inbyggnader. Han har till exempel gjort ett par fiffiga automatiska dolda portar till operahuset i Köpenhamn. – Det var mer eller mindre en mardröm – danskarna kom sent omsider på en massa kompletteringar, säger Pär och visar på sin dator hur portarna ser ut på plats i operabyggnaden. Pär trivs kanonbra på sitt jobb, arbetstiderna är flexibla, det är fritt och han får planera sina egna projekt. Det är också högt i tak på företaget – något han sätter stort värde på. Men lönen är, om kanske inte en mardröm, så i alla fall en stor besvikelse. Och det beror inte på att han har en ovanligt tuff och svårförhandlad chef, utan på att de verktyg han har när han ska förhandla lön är alldeles för ynkliga. – Den senast avtalsrörelsen var ett skämt. Jag saknar verktygen för att sätta press på arbetsgivaren. Vi förhandlar om tior hit och dit. – Varför håller man på med procent? En procent på en miljon är mycket, men en procent på ingenting är inget alls. Har man en gång kommit in på fel lön kommer man aldrig ifatt. – Skillnaden mellan Stockholmslönerna och lönerna här på landsbygden bara fortsätter öka. Som jag ser det har vi två olika ekonomier här i Sverige. Vill man att hela Sverige ska leva så lär det finnas vettiga möjligheter för det också. Pär Jusslin skulle hellre se regionala procentsatser, för att minska lönegapen mellan storstäderna och landsbygden. Det är visserligen billigare att bo i Dalarna, men huspriserna är på väg upp här också. Matkassen är bara en knapp femtiolapp billigare i Dalarna än i Stockholm enligt PRO:s undersökningar. Dessutom är kollektivtrafiken sämre så transportkostnaderna blir högre menar Pär, som själv bilpendlar mellan hemmet i Säter och jobbet i Hedemora. – Resan tar en kvart med bil, men 45 minuter med buss, så det är inget alternativ när man har barn på dagis. Den löneökning man får äts upp fortare än kvickt när bensinpriset skenar. – För att få någon ökning att tala om måste man visat att man gjort något extraordinärt. Men i slutändan är det ganska godtyckligt vad arbetsgivaren bestämmer. Och Unionens råd att byta arbete för att få upp lönen, funkar inte – det finns ingen uppsjö lediga jobb i regionen precis. Skulle Pär ändå anamma Unionens råd och säga upp sig, skulle företaget behöva rekrytera för dyra pengar och den nyanställde skulle förmodligen få en högre ingångslön. Han eller hon skulle dessutom kosta en hel del att lära upp. Men en sådan kostnadsökning kan arbetsgivaren motivera. Att höja lönen för att behålla en trotjänare som jobbat på företaget i 12 år är däremot inte lika lätt att förklara för styrelsen. – Jag har en bra dialog med vd:n här på Hiak. Han förstår min frustration och jag förstår hans. Faktum är att man halkar efter om man är trogen företaget. Det vore bättre om lönen baseras på hur viktig man är för företaget och tar med i beräkningen vid varje lönerevision vad det skulle kosta att nyanställa. Teknikarbetsgivarna om några borde förstå vad företagen har att förlora på den svängdörrsmentalitet som råder. Pär Jusslin tjänar i dag under 30 000 kronor och hans kollegor på konstruktion har, med några undantag, ungefär lika mycket i lön. Hans barndomskompisar från Säter som gick hälften så lång tid på gymnasiet och började jobba på pappersbruket i stället för att som Pär Jusslin läsa till ingenjör, tjänar mer än honom. Kanske inte i grundlön, men efter påslag och skifttillägg. – Dessutom jobbar de färre timmar. Det känns lite halvsurt. – Jag klarar mig på min lön, men jag har heller inte så höga krav och jag får aldrig några pengar över. Runt 35 000 hade jag kunnat leva med. Då hade jag kunnat lägga lite mer på huset och byta upp någon av de gamla skorvar till bilar vi måste förlita oss på, till en något nyare modell. Dessutom vill han gärna unna den ressugna familjen en resa utomlands någon enda gång. – Min fru arbetar som förskolelärare i Tor- sång. Hon har, trots att hon studerat bara ett halvår mindre än vad jag gjorde, en betydligt sämre lön, så på det viset känns det dumt att gnälla. Fast om man bara håller tyst och aldrig säger ifrån, så händer det ingenting, säger Pär Jusslin. JOHANNA ROVIRA Marknadslönen för en konstruktör med några år inom yrkesområdet/ produktion ligger enligt Unionens lathund mellan 33 000 och 43 000 kronor i månaden. 2-11 KOLLEGA 39 HASSE ERIKSSON
Kollega Sida 40
Kollega Sida 41
Kollega Sida 42
Kollega Sida 43
Kollega Sida 44
Kollega Sida 45
Kollega Sida 46
Kollega Sida 47
Kollega Sida 48
Kollega Sida 49
Kollega Sida 50
Kollega Sida 51
Kollega Sida 52
Kollega Sida 53
Kollega Sida 54
Kollega Ledare
Kollega Sida 56
Kollega Debatt
Kollega Sida 58
Kollega Sida 59
Kollega Sida 60
Kollega Sida 61
Kollega Sida 62
Kollega Sida 63
Kollega Sida 64
Kollega Sida 65
Kollega Sida 66
Kollega Sida 67
Kollega Sida 68