Kollega 1
Kollega Sida 2
Kollega Sida 3
Kollega Sida 4
Kollega Sida 5
Kollega Reportage
Kollega Sida 7
Kollega Sida 8
Kollega Sida 9
Kollega Sida 10
Kollega Sida 11
Kollega Sida 12
Kollega Sida 13
Kollega Sida 14
Kollega Sida 15
Kollega Sida 16
Kollega Sida 17
Kollega Avtal 2011
Kollega Sida 19
Kollega Sida 20
Kollega Sida 21
Kollega Sida 22
Kollega Sida 23
Kollega Sida 24
Kollega Sida 25
Kollega Sida 26
Kollega Sida 27
Kollega Sida 28
Kollega Sida 29
Kollega Sida 30
Kollega Sida 31
Kollega Sida 32
Kollega Sida 33
Kollega Sida 34
Kollega Sida 35
Kollega Sida 36
Kollega Sida 37
Kollega Sida 38
Kollega Sida 39
Kollega Sida 40
Kollega Sida 41
Kollega Sida 42
Kollega Sida 43
Kollega Sida 44
Kollega Sida 45
Kollega Sida 46
Kollega Sida 47
Kollega Sida 48
Kollega Sida 49
Kollega Sida 50
Kollega Sida 51
Kollega Sida 52
Kollega Sida 53
Kollega Sida 54
Kollega Ledare
Kollega Sida 56 DEBATT Kortsiktiga vinstintressen
drabbar både investeringarna och satsningarna på jobb och kompetensutveckling, hävdar chefsekonom Daniel Lind. Han riktar skarp kritik mot regeringens och företagens brist på långsiktighet. DANIEL LIND CHEFSEKONOM, UNIONEN Bolagens ”utdelningsskräll” går ut över jobben I spåren av finanskrisen krympte världsekonomin med 0,6 procent 2009. Det framgår av Unionens första egna prognos över svensk ekonomi. Det var en historiskt låg BNP-tillväxt. Det positiva är dock att världsekonomin har återhämtat sig snabbare än väntat efter den finansiella härdsmältan som inleddes när den amerikanska investmentbanken Lehman Brothers gick i konkurs i september 2008. En viktig förklaring till den snabba återhämtningen är att stora delar av Asien och Sydamerika inte drabbades särskilt hårt av krisen och att dessa länder därmed har bidragit till att västvärldens export har ökat i en takt som få förutsåg för något år sedan. För Sveriges del har detta inneburit att exporten växte med hela 11 procent under 2010. Tack vare ett gynnsamt statsfinansiellt läge vid ingången till krisen, framgångsrika åtgärder för att stabilisera banksystemet och av riksbanken sänkta räntor har även den inhemska svenska ekonomin kommit förvånansvärt lindrigt undan. Tillsammans bidrog detta till att BNP-tillväxten var 5,5 procent förra året. Unionens prognos indikerar att tillväxten i år kommer att uppgå till 4,1 procent och till 2,9 procent nästa år. Det är en nedväxling från förra året, men fortfarande en fortsatt positiv utveckling. Arbetslösheten kommer att minska ytterligare, om än inte tillräckligt. 56 KOLLEGA 2-11 Investeringarna är på väg att ta fart och börsföretagens vinster är redan tillbaka på de nivåer som förelåg före finanskrisen. Dessa positiva framtidsutsikter kan dock inte dölja det faktum att svensk ekonomi precis har lämnat bakom sig den värsta perioden i modern tid och att den globala återhämtningen fortfarande hotas av ett antal risker, till exempel stigande oljepriser, hög inflation, skuldsatta länder i Västeuropa och en amerikansk ekonomi med stora problem. Unionens medlemmar har tagit ett stort ansvar i spåren av finanskrisen. Många har förlorat sina jobb, andra har pressats hårdare när personalen har minskat. Lokala uppgörelser om ”krisavtal” har förhandlats fram i en del företag och lönerevisioner har skjutits fram, inte sällan utan retroaktivitet. Sist men inte minst tog Unionen ett stort ansvar för att avtalsrörelsen 2010 landade på en central löneökningstakt som var anpassad till det prekära läget. Vi får inte glömma bort att banksystemet, med finansministerns ord, var mycket, mycket nära ett totalt sammanbrott i efterdyningarna av den vidlyftiga utlåningen i Baltikum. Vi får heller inte glömma bort att det statliga Konjunkturinstitutet bedömde att arbetslösheten skulle ligga kring tolv procent. Nu pekar kurvorna åt rätt håll och löneutrymmet växer. Våra medlemmar ska självklart ha sin rättmätiga del av de växande värden som de skapar i företagen. Vårt uppdrag är att i höstens avtalsrörelse förhandla fram ett lönemärke som hittar rätt balans mellan höjda löner, ökad sysselsättning och förbättrad konkurrenskraft. Vårt ansvar är att vara långsiktiga – att säkerställa en positiv utveckling på arbetsmarknaden under flera år framöver. Regeringens politik saknar i flera avseenden den önskvärda långsiktigheten. Den vägledande idén har under senare år varit att genom försämrad ersättning vid arbetslöshet och differentierade avgifter till a-kassan sänka fackens lönekrav och att trycka alltfler branscher har svårt att rekrytera personal – trots att arbetslösheten fortfarande är hög. Arbetsmarknadsutbildningarna ligger på rekordlåga nivåer och vägen tillbaka via komvux har beskurits. Jobb- och utvecklingsgarantins tredje fas består mest av förvaring och ökar inte den arbetslöses möjligheter att hitta nytt jobb. Långtidsarbetslösheten är rekordhög och Arbetsförmedlingen bedömer att hälften av deras inskrivna tillhör en utsatt grupp på arbetsmarknaden. Fler Kurvorna pekar åt rätt håll och löneutrymmet växer ned den lägsta lön de arbetslösa är villiga att arbeta för. Jag tror inte att fattiggörande av arbetslösa eller ett avgiftssystem som vill styra fackens lönekrav nedåt är vägen framåt för Sverige. Nu ser vi att alltfler företag i än 100 000 individer mellan 20-29 år saknar fullständiga gymnasiebetyg. Det är regeringens ansvar att åtgärda detta. Om så inte sker kommer sysselsättningen att bli lägre och arbetslösheten högre än vad den
Kollega Debatt
Kollega Sida 58
Kollega Sida 59
Kollega Sida 60
Kollega Sida 61
Kollega Sida 62
Kollega Sida 63
Kollega Sida 64
Kollega Sida 65
Kollega Sida 66
Kollega Sida 67
Kollega Sida 68