Kollega 1
Kollega Sida 2
Kollega Sida 3
Kollega Sida 4
Kollega Sida 5
Kollega Sida 6
Kollega Sida 7
Kollega Sida 8
Kollega Sida 9
Kollega Sida 10
Kollega Sida 11
Kollega Sida 12
Kollega Sida 13
Kollega Sida 14
Kollega Sida 15
Kollega Sida 16
Kollega Sida 17
Kollega Sida 18
Kollega Sida 19
Kollega Sida 20
Kollega Sida 21
Kollega Sida 22
Kollega Sida 23
Kollega Sida 24
Kollega Sida 25
Kollega Sida 26
Kollega Sida 27
Kollega Sida 28
Kollega Sida 29
Kollega Sida 30
Kollega Sida 31
Kollega Sida 32
Kollega Sida 33
Kollega Sida 34
Kollega Sida 35
Kollega Sida 36 »Jag har inte flyttat hem. Jag har
flyttat från mitt land till ett annat land där jag kunde språket.« spårvagn ropar ut att man ska. – Vi köpte våningen precis innan priserna började stiga i höjden. Nu letar vi efter tomt norr om stan. En tomt på tusen kvadrat kan kosta två och en halv miljon, hävdar han. Tomas hoppas att deras nybyggda hus på 250 kvadrat ska stanna på 3,5 miljoner svenska kronor. Men man vet aldrig. Warszawa har inte blåst upp sin fastighetsbubbla än och priserna stiger snabbt. Det låter nästan likadant när jag träffar stockholmstjejen Magdalena Godlewska-Rutkowska. – Vi flyttar in i september i en nybyggd fyra på 114 kvadrat ute i Wilanow. De bygger en helt ny stadsdel på ett fält intill slottet, säger hon förtjust. Den nya lägenheten kostar 2,5 miljoner svenska kronor inklusive inredning. – Vi fick det rätt billigt. Priserna är fortfarande lite lägre här, säger Magda. Det hon jämför med är Stockholm. Staden där hennes polska föräldrar träffades och där hon är född och uppvuxen. För Magda är det inget snack om vad hon menar när hon säger ”hem”. – Absolut. Det är Stockholm. Jag har inte flyttat hem. Jag har flyttat från mitt land till ett annat land där jag kunde språket, säger hon. Att hon hamnade här beror på polska teatern i Stockholm och ett samarbete med en nystartad polsk teatergrupp. – Det är en askungesaga. Ensamstående mamma i Stockholm träffar sin prins och tar sitt pick och pack och drar. Då var han inte så känd som nu, även om han var framgångsrik. Men jag visste inte ens vem han var. Hon pratar om sin man Rafal Rutkowski — skådespelare, ståuppare, filmstjärna, tevekändis och delägare i teatern där hon jobbar. – Han är väldigt känd för sina komiska roller, en polsk John Cleese. När reklambyrån där hon jobbade gick i konkurs hade hon tre månaders uppsägningslön. – Då tänkte jag att om jag någon gång ska testa så är det nu. Han friade på Karlsbron i Prag och de gifte sig 2004. – Jag var 37 och trodde aldrig att jag skulle ha ett stort gräddtårtebröllop. Dottern Maja var två år och resultat av en romans med en annan polack på besök i Stockholm. – Polacker kan inte förstå att Rafal går med på att leva med ett barn som inte är hans. Det är verkligen helt annorlunda än hemma. Rafals kändisskap gör dem till halvt offentliga 36 KOLLEGA 5-10 personer. Då blir privatlivet viktigt och Magda har en mission, ett svenskt familjeevangelium att sprida i det konservativa, homofoba och förstockade Polen. – Vi är en förebild och det är kul att kunna påverka med just de här idéerna. Här agas fortfarande barn, folk förstår inte hur man kan uppfostra dem annars. Mitt evangelium är: Prata med dina barn, respektera dem, inse att de är individer som förstår. Att Majas pappa är med och firar familjens högtider tillsammans med Magda och Rafal och deras son Jakob är också obegripligt för de flesta polacker. – Här umgås gamla och nya familjer inte alls. Frågan om hon blivit mer svensk eller mer polsk av att flytta till Polen behöver knappast ställas. I Sverige dansade hon polsk folkdans i femton år. Här låter hon det svenska blomma ut. – Barnen tittar bara på Bollibompa. Jag har förbjudit dem att titta på polsk teve om inte pappa är med. Och nästa bil blir en Volvo av rent patriotiska skäl. Om det är svenskt eller polskt att ha hjälp med städningen kan kanske diskuteras. Magda har i alla fall haft det både i Stockholm och i Warszawa. Men i Polen är den svarta polska städerskan från Ukraina. – De lämnar ungarna i tre veckor, reser hem en vecka och sedan är de tillbaka. De tycker inte jag är klok men jag har höjt deras lön. Jag tycker det är direkt omoraliskt att betala dem tio zloty i timmen, säger Magda. Tio zloty är ungefär 24 kronor. Magda och Rafal har råd med mer. Hon arbetar heltid som producent på Teatr Montownia där han är delägare. Hans filmografi omfattar ett tjugotal titlar bara de senaste fem åren. Tillsammans tjänar de runt två miljoner brutto per år och skatten är lägre än i Sverige. – Men levnadskostnaderna är högre. Om du ska ha tillräckligt bra skola till barnen så kostar det. Vi har inget märkvärdigt, men det kostar nästan 7 000 kronor i månaden för bägge barnen. Så även med våra inkomster kanske vi hade haft mer pengar över om vi betalat mer skatt, som i Sverige. Det är ett av många ämnen som Magda skulle kunna diskutera med en nära polsk väninna. Om hon hade haft någon. – Jag har försökt men har inte på de här åren lyckats få en enda. Det är som om jag är från en annan planet, säger hon. Umgänget är andra svenskar eller svenskpo- lacker. Därför är det logiskt att nästa gång vi ses är det på svenskdagen i Gamla stan, Warszawa. Från Sverige, än sen då? Så står det på svenska ambassadens reklamskylt. Men Elin tänker inte alls vara lika glad som flickan på bilden. Hon tittar ilsket när pappa Tomas försöker få henne att gå av scenen. Den är en orgie i Volvo, Ikea, Pippi, Buller- byn, Wasabröd, Husqvarna och svenska ambassaden. Den arrangeras av polskättlingen Mikael Malton från Göteborg. I hans arrangörstält står en ung kostymklädd kille med en Babybjörnsele på magen. Visserligen bara på en reklamskylt från svenska ambassaden, men budskapet går fram. På bilden kan man läsa en polsk ordlek i tungvrickarbranschen som i översättning betyder: Från Sverige, än sen då? Tungvrickarramsan passar lika bra på alla svenskpolacker som samlats där på torget Rynek Nowego Miasta: Tomas Hancka som leker med sin dotter Elin i sällskap med sin polska fru Dorota. Magda Godlewska-Rutkowska med sin dotter Maja och sin mamma Aniela. Daniel Larsson, chef på Exportrådet som dyker upp i sällskap med sin sambo Natalia Depo. Båda är svenska halvpolacker som träffades och blev ett par i Polen. Och Bianca Dochtorowicz som bott två år i Warszawa och arbetar på Exportrådet. Vi sätter oss på ett fik ett kvarter längre bort
Kollega Sida 37
Kollega Sida 38
Kollega Sida 39
Kollega Sida 40
Kollega Sida 41
Kollega Sida 42
Kollega Sida 43
Kollega Sida 44
Kollega Sida 45
Kollega Sida 46
Kollega Sida 47
Kollega Sida 48
Kollega Sida 49
Kollega Sida 50
Kollega Sida 51
Kollega Sida 52
Kollega Sida 53
Kollega Sida 54
Kollega Sida 55
Kollega Sida 56
Kollega Sida 57
Kollega Sida 58
Kollega Sida 59
Kollega Sida 60
Kollega Sida 61
Kollega Sida 62
Kollega Sida 63
Kollega Sida 64
Kollega Sida 65
Kollega Sida 66
Kollega Sida 67
Kollega Sida 68