»Att Kiruna kommer att ändra vy är en främmande t
anke och mest rädd är jag för att förlora den varma känslan som finns här.« SARA PIETIKÄINEN Klondike. Nu jobbar Kenneth Johansson och sex medarbetare här, fram till nästa år då byggnaden ska packas ihop för vidarebefordran till Tuolluvaara eller ”kallhålet” som vissa säger. Kenneth säger att det finns 250 kåkar av intresse som är i farozonen och att man bör bevara så många som möjligt. Han är oerhört besviken på kommunledningen som i förhandlingarna med LKAB nöjde sig med att högst 21 byggnader ska flyttas. ”Deras beslut har ingen förankring över huvud taget, ingen får lyssna och ingen får komma med synpunkter”, säger han och tar fram en enkät bland Kirunaborna som visar att 82 procent tycker att man ska få vara med och påverka stadsomvandlingen. Men det kostar ju pengar att flytta alla de här husen, säger jag men Kenneth tycker att prisfrågan är ointressant, LKAB har råd. ”Dessutom kostar det i princip lika mycket att riva som att flytta husen. Det som är konstigt är att man från kommunalt håll engagerar sig mer i gruvans ekonomi och därmed vinsterna till staten än vad man intresserar sig för sin egen betydligt taskigare ekonomi.” Enligt Kenneth så finns det ingen nyktert tänkande människa som säger lägg ner gruvan, men gruvan är ”inte heller betjänt av att Kiruna förlorar sina unika kulturvärden och tappar i attraktionskraft”. Det är ju kommunchefen! Tillbaka på redaktionen i Stockholm läser jag i Resumé om att Radiotjänst fått en ny vd och måste titta två gånger på bilden. Jo, det är Stefan Hämäläinen. Den rackaren, det sa han inget om. I maj är jag tillbaka i Kiruna. Snart är det ljust dygnet runt men snön ligger kvar. Fotografen säger att han rent intellektuellt förstår att staden måste flytta men att han känner sorg för att den snart är förlorad. Även om man bygger upp Kiruna igen, likadant, blir det inte detsamma. Han och jag är på väg till ett så kallat bläckhorn som byggdes för arbetare i början av 1900-talet. Tolv av trettioåtta bläckhorn ska få följa med i flytten. Sara Pietikäinen och hennes familj bor i ett som ska rivas om två eller tre år. ”Att Kiruna kommer att ändra vy är en främmande tanke och mest rädd är jag för att förlora den varma känslan som finns här”, säger Sara. 12 KOLLEGA 5-12 Hon och hennes man Rúnar Gudmundsson träffades i Reykjavik och bodde där fram till förra året. Då hade han blivit av med jobbet, de hade fått sin första son och behövde en tryggare framtid. I Kiruna fick Rúnar jobb meddetsamma, i sitt eget yrke som fotograf, men de var tvungna att bo hemma hos Saras föräldrar i nära fem månader innan de fick eget boende. Sara säger att hon gick runt och tjatade hos olika hyresvärdar. De vet inte vart de ska ta vägen sedan, men de vill inte köpa bostad. ”Priserna har stigit 30 procent bara nu på slutet. Det liknar för mycket hemma på Island”, säger Rúnar. Ett bra tjuvlyssningsställe är Café Safari. Två män som dricker kaffe är bekymrade: ”Tusentals bor i husvagnar men inte en enda byggkran i hela Kiruna. Var är livsnerven?” På arbetsförmedlingen är det däremot tyst. En tjej tittar på platsannonser, de andra datorerna surrar svagt med släckta skärmar. Ska man få veta allt som är värt att veta om ett samhälle ska man gå till stans barberare. Så sa en författare jag läste om en gång. Petra som klipper mig berättar att hon flyttade till Kiruna för en vecka sedan. Jag vet mer än hon. ”Det verkar bra. Min pojkvän har också fått jobb här.” Samerna har alltid lämnat boplatser och saker bakom sig. ”Värdet sitter inte i byggnaden, så är jag uppfostrad, däremot är det viktigt att bevara berättelserna och den kunskap som är knuten till miljöerna.” Ragnhild Svonni är ordförande i Samelistan som tillsammans med Socialdemokraterna och Vänsterpartiet styr i kommunen. ”Med nuvarande centrum har vi inte lyckats speciellt bra och det finns enorma möjligheter med att bygga ett nytt. Vi går ut med en arkitekttävling i hela världen, för att få den samlade kompetensen, vi ska ha ett nytt badhus, ny gymnasieskola, nytt stadshus, bra shoppingmöjligheter. Jag tror på en blandning av gammalt och nytt.” Två samebyar som berörs direkt av stads - omvandlingen är Laevas och Gabna som tillsammans förflyttar cirka 14 000 renar två gånger om året, till sina sommar- respektive vinterbeten. Särskilt på våren då renarna är svaga blir de extra oroliga av alla aktiviteter som Rivas eller flyttas Gamla brandstationen. Planeras att rivas. Stadshuset. Länsstyrelsen vill flytta byggnaden, kommunen vill riva. Jerusalem. Bostads huset planeras att rivas. Bläckhornshusen. 12 av 38 ska bevaras. Resten rivs. Kyrkan. Ska flyttas. EVA KARLSSON HANS-OLOF UTSI EVA KARLSSON EVA KARLSSON EVA KARLSSON