”Färre barn föds, allt fler når pensionsålder, bo
stadspriserna rasar och hyreshus måste rivas… snart verklighet på många orter i Sverige” Expressen 2001 ”Arbetskraftsbrist – inte arbetslöshet – lär bli det stora framtidsproblemet DN-ledare 1998 B aby boomers kallas den stora efterkrigsgenerationen i USA och Storbritannien. I Sverige började boomen redan under kriget och pågick till 1940-talets slut. 40-talisterna fick så småningom namn som ”Jätteproppen Orvar” eller ”Köttberget”, eftersom de ansågs vara så många att de dominerade arbetsmarknaden. Det har dock fötts många barn även under senare boom-perioder, främst under mitten av 1960-talet och början av 1990-talet. Födelsetalen har gått upp och ner, och lär göra så även framöver. Men när antalet nyfödda var som lägst under förra seklets sista år (1,5 barn per kvinna) drog några domedagsprofeter ut den då aktuella statistiken till ”långtidsprognoser”. Det skulle innebära att väldigt få unga skulle försörja fler äldre. De första domedagsprofeterna var ett fåtal ekonomer och industrimän. De varnade för en befolkningskris, som automatiskt skulle leda till arbetskraftsbrist. De bortsåg från det faktum att antalet arbeten inte är konstant. Om den arbetsföra befolkningen minskar så minskar också arbetstillfällena, och tvärtom. Sedan hakade ledarskribenter och politiker på. Medierna nappade, kris och bomb är bättre rubrikord än ”demografisk osäkerhet”, som experterna hellre ville uttrycka det. Sedan Dagens Nyheter fastslagit att det var lätt att ”förutse” den kommande arbetskraftskrisen och myntat begreppet ”åldersexplosionen”, 5–12 KOLLEGA 45 bristen