Elisabeth Levin bor med sin man i ett ensligt bel
äget hus utanför Surahammar. Nu när hon inte jobbar kan det bli ensamt om dagarna. ”Det känns som jag har åldern emot mig”, säger hon om chanserna att få jobb. tag. I sitt yrkesliv har hon arbetat med allt inom administration, berättar hon: Hon har haft hand om ekonomi, personal, varit platschef … Nu är hon för gammal, född 1950 som hon är. Det är i alla fall vad hon tror. – Ja, det känns som att jag har åldern emot mig. Finns det yngre sökande tar nog arbetsgivaren hellre någon av dem. Det är jobbigt. Hon är en flitig arbetssökare, mellan 20 och 25 ansökningar per månad får hon i väg. Hon söker allt inom administration och inte bara i närområdet. Att pendla är inget hon drar sig för. Livserfarenhet har hon så det räcker och blir över, säger hon. Däremot finns inte så mycket formell utbildning i bagaget. Som ung började hon jobba på en fabrik, efter ett tag blev hon tillfrågad om hon ville ta hand om administrationen, och på den vägen är det. I dag, i hennes ålder, känns inte ytterligare utbildning som ett alternativ. Arbetslösheten tär. Inte bara ekonomiskt. Elisabeth bor med maken i ett hus i skogen en bit från samhället, bokstavligen vid vägens slut. Visst e bara ekonomed en vst finns det saker att göra, hon behöver inte gå sysslolös, men ibland blir det ensamt. – Jag umgås inte med någon på dagen. Det jag saknar mest är att få utbyta tankar. När min gubbe kommer hem från jobbet är jag pratsjuk, men det är inte han. Sedan ett år ingår hon visserligen i det som kallas fas 3, i realiteten de arbetslösas slutstation. Men den sysselsättning som deltagare i fas 3 ska erbjudas lyser ännu med sin frånvaro. Man har inte hitta något åt henne, säger hon. – Man ska stå till arbetsmarknadens förfogande, men arbetsmarknaden vill inte ha en. Framtiden ser inte särskilt ljus ut. – Jag vill ju ha ett jobb, men ärligt talat tror jag inte att jag får något. Därför har jag börjat fundera på att gå i pension tidigare i stället. Västmanländska Hallstahammar och Surahammar är båda bruksorter av klassiskt snitt. Industrin har visserligen förlorat i betydelse men är fortfarande viktig. Surahammar är båda br snitt. Industrin h i bet rand 1 3 I mars var knappt 300 av de runt 25 000 invånarna i de båda kommunerna öppet arbetslösa eller i program med aktivitetsstöd. Samtidigt fanns ett hundratal jobb att söka.Nicklas Lantz, chef för arbetsförmedlingen i Hallstahammars och Surahammars kommuner i Västmanland, bekräftar bilden av en svår arbetsmarknad. – Historiskt sett har klassiska industrijobb försvunnit hela tiden. När det blir tuffare blir det ungdomarna som förlorar jobben först. Extra jobbigt blir det för dem som saknar utbildning, särskilt för dem som inte tagit sig igenom gymnasiet. – För nyanlända invandrare ligger den stora utmaningen i att behärska svenskan, poängterar Nicklas Lantz. Man måste förstå grundläggande säkerhetsföreskrifter, och man måste ha en utbildning som är gångbar. Mest optimistisk är han för de äldres räkning. – Det är inte säkert att man är för gammal. Är man äldre har man ofta mycket erfarenhet. Sämst är läget för dem som envisas med att hålla sig kvar på orten. Från Hallstahammar finns möjlighet att dagpendla både till Västerås och Stockholm. 5–12 KOLLEGA 49