Buffé 1
Gästerna trivs på den mysiga kvarterskrogen i Vas
astan, Stockholm. Såväl sopporna som det personliga mottagande värmer gott. Varmt, gott och hemtrevligt! Soppa är som balsam för själen… Att ta vara på allt har varit en röd tråd i Sibiriens verksamhet hela tiden. S oppa i ensamt majest ät, blir man verkligen mätt på det? Svaret på frågan är ett rungande ja. Om man gör som Sibiriens soppkök i Vasast an, Stock holm, vill säga. Här ser man på soppan som något mer än en liten förrätt och tillsätter kött, fi sk, fågel, past a, ris och alla tänkbara rotfrukter och grönsaker. Som en gryta näst an? Ja, mer av en gryta faktiskt. PÅ GRIFFELTAVLORNA, som utgör menyn, ryms inte mindre än tjugotalet soppor av olika karaktär. Sibiriens soppkök har öppet sex dagar av sju, st ammisar som återkommer dagligen och en väloljad cateringverksamhet. Det som är en soppsuccé tog sin början 1998. Konst nären Birgit Bennetter hade hunnit bli 60 och ville ha ytterligare en utmaning i livet. Hon tog tillfället att tillsammans med dottern, tillika barnskötaren, Miriam börja laga soppa professionellt. – Vi båda lagade myck et mat, och att det blev just soppa vi satsade på var för att det helt enkelt inte fanns då. Inte på det sättet, som koncept. Som barnskötare hade jag hand om fyra dagbarn och samtidigt fyra egna barn och var van vid att ta vara på allt i matväg. Jag slängde aldrig något då, och » « det jobbar vi fortfarande efter. Det har varit en röd tråd i Sibiriens soppköks verksamhet hela tiden, berättar Miriam Zelmerlöw, nu 15 år efter soppköksst arten. HUR GICK DET DÅ? Bara fi nt. Myck et jobb, men det rullade på av bara farten. Aff ärerna gick upp, Birgit ville trappa ner. Efter bara något år var Miriam i akut behov av mer arbetskraft. – Jag blev desperat och ringde Svenne, minns Miriam. – Du måst e ta en veck as semest er och komma hit och hjälpa mig! löd budskapet i luren, minns Sven Olsson, kock , som då jobbade med konferensverksamheten hos Ericsson i Kist a. Och ledigheten blev lång, även om den knappast kan liknas vid en semest er. – Jag gick aldrig tillbaka, jag blev kvar här och har aldrig ångrat det, konst aterar Sven med ett skratt. Miriam öppnade en andra rest aurang, i Öst ermalmshallen, som de drev under ett par år men sedan avveck lade – det blev helt enkelt för myck et jobb. I st ället blev de kvar i den 50 kvadratmeter lilla lokalen där allt tog sin början. Och här kokas än i dag värmande soppor, på i princip allt – utom spik… 50 kvadrat soppsuccé Vad? En sopprestaurang som funnits i 15 år och ligger i den del av Vasastan, Stockholm, som kallas just Sibirien, därav namnet. Vilka? Startades av Birgit Bennetter och dottern Miriam Zelmerlöw. Drivs i dag av Miriam och kocken Sven Olsson. Tillsammans har de tonårige sonen Oliver. Miriam har tre vuxna döttrar sedan tidigare. B U F F É 1 • 2013 5 Varmt & gott