Kollega Sida 1
Kollega Sida 2
Kollega Innehåll
Kollega Redaktören
Kollega Sida 5
Kollega Sida 6
Kollega Sida 7
Kollega Sida 8
Kollega Sida 9
Kollega Sida 10
Kollega Sida 11
Kollega Sida 12
Kollega Sida 13
Kollega Sida 14
Kollega Sida 15
Kollega Åsas mat
Kollega Sida 17
Kollega Avtal 2011
Kollega Sida 19
Kollega Duellen
Kollega Sida 21
Kollega Sida 22
Kollega Sida 23
Kollega Sida 24
Kollega Sida 25
Kollega Sida 26 N är Per Schlingmann var i 25-årså
ldern skrev han en bok tillsammans med Fredrik Reinfeldt och två andra Muf-are: Stenen i handen på den starke. Per Schlingmann hade känt Fredrik Reinfeldt i ett par tre år. Fredrik var Muf-ordförande och Per hans pressekreterare. De umgicks hela dagarna, trivdes ihop fast Fredrik var fem år äldre. Boken de skrev tillsammans handlade om civil olydnad och ideologiskt betingade lagöverträdelser hos den aktivistiska vänstern. Därav stenen, därav den starke. Kanske ska det ses som ett ungdomligt tankeglapp hos Schlingmann – eller som han själv säger, slarv – att han under samma tid avstod från att betala teve-licens. Efter Moderaternas valvinst 2006 slantade han in 21 000 kronor för 14 års obetalda licensavgifter och slapp därmed att bli polisanmäld. Boken sägs i dag vara omöjlig att få tag på. Reportern till denna artikel ville gärna ha läst den. På nätet cirkulerar rykten att samtliga biblioteksexemplar har lånats ut och inte lämnats tillbaka. Men Per Schlingmann lovar att han ska förse mig med ett exemplar. – Jaså, den. Det var en debattbok vi skrev som blev rätt uppmärksammad på den tiden. Jomen jag har nog ett ex hemma. Absolut, jag kan se till att du får den skickad till dig. Jag har ju skrivit andra böcker också. Boken, Stenen i handen på den starke, sägs ha en dubbel botten. Den lär inte bara vara ett angrepp på aktivistvänstern, utan även en förtäckt uppgörelse med libertarianerna inom det egna partiet, alltså den rörelse av frihetsaktivister som öppnade svartklubben Tritnaha i Stockholm och sålde sprit på gatorna, en rörelse som var högst levande i början av 90-talet men som stendog när en av dess kärnmedlemmar, Mats Hinze, 1997 ertappades av polisen på Millesgården på Lidingö med en ryggsäck innehållandes en bomb. När vi möts ett och ett halvt decennium senare står Per Schlingmann och funderar över ordet ”bruksmentalitet”. Han har precis hållit ett kort anförande på ett galleri i Kungsträdgården inför en stabilt borgerlig publik. Det har handlat om innovationer. Hur man släpper loss kreativiteten. Inom vården, inom välfärden, hur man frigör de kreativa tankarna. Skapar ett tillåtande och tolerant klimat i arbetsgrupper. Där man tillåts vara olika, tänka olika. Låter det inte som han vill avskaffa bruksmentaliteten? 191 centimeter över marken, vrider han huvudet uppåt och låter ordet rulla i gommen som en slurk bourgogne: ”Bruksmentalitet”… visst, i den meningen att man ska undanröja kulturer som förhindrar människor att kunna förändra sig och lämna sin bakgrund. Njaee… helt gillar han inte ordet. Kanske har ordet ett nedvärderande anslag gentemot landsorten och det rimmar inte alls med Schlingmanns senaste soundbite: Hela Sverige. Det säger han ofta numera, ”mycket ofta, hoppas jag”. Hela Sverige ska vara med. Hela Sverige ska rösta moderat och inte bara de storstadsbor som burit fram de två senaste valsegrarna. Däremot säger han inte ordet utanförskap lika ofta 26 KOLLEGA 3-11 längre, även om han hävdar att han använder ordet under intervjun. Utanförskapet har ändrat karaktär, förklarar han. De som tidigare stod långt från arbetsmarknaden har tagit ett steg närmre, vilket inte är detsamma som att de försörjer sig själva. Per Schlingmann är den moderate superkommunikatören som med snille och begåvning lotsat sitt parti till två valsegrar, först med mager kampanjkassa och ett sargat parti 2006 och sedan igen ur styrkeposition 2010. Det var i hög grad han som paketerade de ”Nya Moderaterna”. Han vet bättre än de flesta att kommunicera innebär att vara noga med orden. Det lärde han sig redan som 15-åring när han skrev insändare i Borås Tidning. Att kommunicera kan också innebära att ta främmande ord och göra dem till sina egna. Att ta ordet ”arbetarparti” från Socialdemokraterna och klistra fast det på det egna moderatemblemet var så fräckt att ingen i hela världen trodde att det skulle funka. Det gjorde det. Att inom det egna partiet lansera begreppet pragmatism, när alla pratade ideologi, trodde de flesta var dödfött. Det var det inte. – Det är ett väldigt positivt laddat ord i dag, säger Schlingmann. Efter senaste valet sade han upp sig som partisekreterare och flyttade i stället in i Rosenbad som statssekreterare med ansvar för regeringens kommunikation. Han får heta ”propagandaminister” när skeptikerna talar, något han säger sig inte ta åt sig av. Nu är han inte minister, utan statssekreterare. Minister kan han inte vara eftersom han behöll sitt tyska medborgarskap så länge. Men vad har en pr-kille att göra på statsrådsberedningen? Svaret blir vagt. – Som statssekreterare sitter jag med och bereder ärenden. Men mest jobbar jag för att dialogen och kommunikationen från regeringen samordnas, att de reformer som genomförs sätts i ett sammanhang så folk förstår vart regeringen är på väg. Jag jobbar med hela regeringen men också specifikt med statsministern och hans dialog och relation med medborgarna. Hur ska det gå till? – Det är inte så att vi har en bred verktygslåda, vi går inte ut med stora breda kampanjer. Mina avtryck handlar om hur människor upplever regeringen, att vi har en regering som är nyfiken, som är närvarande i olika delar av landet. Man tror kanske att Sverige består av två kvällstidningar, två morgontidningar och några nyhetsprogram i teve. Men Sverige är så mycket större än så. Här börjar Schlingmann tala om att regeringen ska präglas av Öppenhet, Närvaro, Framtidsinriktning och närmare än så kommer inte reportern. Men när Schlingmann nyligen kallade till möte med regeringens samtliga informatörer var han något tydligare. Till att börja med häpnade han över att de var så många, nästan ett 70-tal. Enligt det interna referatet från mötet vill Per Schlingmann styra upp det som sägs från regeringskansliet så att folk på departementen säger rätt saker på rätt sätt. Så att ”varje enskild reform, varje enskild ➼
Kollega Sida 27
Kollega Sida 28
Kollega Sida 29
Kollega Sida 30
Kollega Sida 31
Kollega
Kollega Sida 33
Kollega Sida 34
Kollega Sida 35
Kollega Dina pengar
Kollega Sida 37
Kollega Sida 38
Kollega Sida 39
Kollega Sida 40
Kollega Sida 41
Kollega Sida 42
Kollega Sida 43
Kollega Sida 44
Kollega Sida 45
Kollega Koll på träning
Kollega Sida 47
Kollega Sida 48
Kollega Sida 49
Kollega Sida 50
Kollega Sida 51
Kollega Sida 52
Kollega Sida 53
Kollega Sida 54
Kollega Sida 55
Kollega Sida 56
Kollega Sida 57
Kollega Sida 58
Kollega Sida 59
Kollega Sida 60
Kollega Sida 61
Kollega Sida 62
Kollega Sida 63
Kollega Sida 64
Kollega Sida 65
Kollega Sida 66
Kollega Sida 67
Kollega Sida 68