Kollega Sida 1
Kollega Sida 2
Kollega Innehåll
Kollega Redaktören
Kollega Sida 5
Kollega Sida 6
Kollega Sida 7
Kollega Sida 8
Kollega Sida 9
Kollega Sida 10
Kollega Sida 11
Kollega Sida 12
Kollega Sida 13
Kollega Sida 14
Kollega Sida 15
Kollega Åsas mat
Kollega Sida 17
Kollega Avtal 2011
Kollega Sida 19
Kollega Duellen
Kollega Sida 21
Kollega Sida 22
Kollega Sida 23
Kollega Sida 24
Kollega Sida 25
Kollega Sida 26
Kollega Sida 27
Kollega Sida 28
Kollega Sida 29 »Man tror kanske att Sverige bestå
r av två kvällstidningar, två morgontidningar och några nyhetsprogram i teve. Men Sverige är så mycket större än så.« kommentar sätts i ett sammanhang och återkopplas till det övergripande syftet.” Vidare: ”En utmaning är att kommunicera reformer när de genomförs trots en ofördelaktig medialogik.” Informatörerna får höra ord som öppenhet, ärlighet och autencitet – att regeringen inte ska väja för problem – men att detta ska förmedlas genom en tydlig struktur, tematisk planering och gemensamma banners. Är det vad vi har att vänta oss: ett McGovernment – där politiker och tjänstemän trallar samma sång, talepunkter, som Per Schlingmann kallar det? Där det som sägs är tajmat och tematiserat på ett sätt som känns men som ändå inte riktigt märks? Där de så kallade talepunkterna gärna levereras via Twitter, Facebook eller regeringens hemsida i stället för att ta omvägen genom pressen, som ändå bara missförstår allt? Eller är det ett försök att riva de stuprör som funnits mellan departementen sedan 1874 och som ingen hittills lyckats reformera bort? Särskilt tydlig blir regeringen som varumärke när Schlingmann kommer in på Sverigebilden utomlands. Då handlar det om renodlat sälj: ”...utifrån den Sverigebild som UD och Svenska Institutet jobbar med, men vi bygger på ytterligare en politisk dimension som egentligen handlar om Sverige som ett reformland. Fokus på kvinnors förvärvsarbete, fokus på förskolan, stabila statsfinanser men också den svenska individualismen, som bland annat handlar om att man som ung kan välja högre utbildning utan att vara beroende av sina föräldrars ekonomi.” Regeringen ska sälja sig själv och sälja Sverige till utlandet – gärna med hjälp av 30 år gamla socialdemokratiska reformer – och det är Per Schlingmann som orkestrerar snacket. Det betyder inte att regeringen ska undvika att tala om problem. Tvärtom, understryker Schlingmann, det är en viktig uppgift för regeringen att peka på samhällsproblem och utmaningar. Det är i vart fall uppenbart att han inte befinner sig i Rosenbad för att Fredrik Reinfeldt, ensamvargen, ska slippa känna sig så ensam när först Ulrica Schenström och sedan Sven Otto Littorin straffat ut sig. Vi trängs i det pyttelilla kaffepentryt i statsrådsberedningen. På väggarna hänger mängder av fotografier på Fredrik Reinfeldt. Kanske 50 stycken. Fredrik med Obama. Fredrik fikar med omsorgspersonal. Till slut kommer Fredrik själv in i kaffepentryt för att förse sig med en kopp. Iklädd skjorta och chinos, och med antydan till skäggstubb ser statsministern allvarsam, nästan bister ut. Hejhej säger reportern. Hejhej svarar statsministern och ser fortsatt bister ut. Fotografierna på väggen är arrangerade så att de där Fredrik hälsar på potentater är uppsatta på ena väggen. Och de där Fredrik säger hejhej till vanliga människor är uppsatta på den andra väggen. Per Schlingmann tycker bättre om hejhej-väggen. Ingen kan förneka hans skicklighet. Redan under Muf-tiden var Per Schlingmann omgiven av genirykten. Och han fick en tidig duv- ning som pressekreterare i Haninge, den då konkursfärdiga kommunen, dit han värvades direkt från Handels i Göteborg. – Det var ganska turbulent. Vi hade möten där den politiska ledningen satt på ena sidan av bordet och på den andra sidan satt bankerna. Det var ett bostadsområde, jag tror det hette Brandbergen, som var bankrutt. Det fanns knappt några hyresgäster. Mitt jobb var att kommunicera det kommunens ledning gjorde. Det var demonstrationer utanför kommunhuset. Väldigt spännande. Han blev inte kvar så värst länge, utan rekryterades till Muf där han blev parhäst med Reinfeldt. Sedan blev han kampanjledare för Gunilla Carlsson i första valet till EU-parlamentet. Han kuskade land och rike runt och Gunilla Carlsson blev EU-parlamentariker 1995. Framgångssagor. Sedan gjorde han ett åtta år långt uppehåll från politiken, fick som 26-åring chefsansvar på MTG för 28 personer, var vd för lite olika konstellationer av pr-byråer och tycks ha varit rätt framgångsrik i det mesta han företog sig. Nu sitter han här i snygga skor i finsoffan på statsrådsberedningen och ska paketera regeringsinformationen i teman och talepunkter. Biståndspolitiken lär vara först på tur. Vad betyder då egentligen ”Hela Sverige”? – Det betyder hela Sverige dels rent geografiskt. Det finns orter som befinner sig på en tipping point, där den långsiktiga överlevnaden är oklar. Butiker försvinner. Folk flyttar. Samtidigt medger tekniken att geografin spelar mindre roll. Jag är själv sommargotlänning och ser det i en ort som Burgsvik. Men Hela Sverige kan också innefatta skillnader mellan människor i städer. I ett hus i Aspudden kan det bo två personer i varsin lägenhet, med sängarna tre meter från varandra. Men med helt olika syn på framtiden. En som välkomnar globaliseringen och ser möjligheter, medan en annan ser hot. Per Schlingmann prisar den omställningsförmåga han tycker skiljer Sverige och Norden från södra Europa. – I Sverige har vi en tradition av att kunna ställa om när det blir kriser. Vi inser att vi måste konkurrera globalt och verksamheter som inte klarar det låter vi försvinna. Det ser jag inte minst i min hemstad Borås. När jag växte upp var det en utpräglad textilstad. Min pappa drev konfektionsföretag i gillestugan och jag är uppvuxen med knappar, axelvaddar, blixtlås. Sedan slogs tekoindustrin ut. Men i dag ser vi hur staden har byggt vidare på sin tradition med design, fast med en annan inriktning. Detta måste vi vårda och ta tillvara. Och som regering måste vi vara framtidsinriktade och hela tiden mana till omställning. Några dagar efter intervjun dimper det ner ett paket i reporterns brevlåda. Ett bokpaket. Där ligger Framtidsvalet som Per Schlingmann publicerade 2009 och ytterligare ett alster av samma författare. Men inte Stenen i Handen på den starke. – Nä, säger presskillen Sebastian Carlsson när jag ringer upp. Vi hade lite svårt att hitta den här, och Per ville helst inte skicka sitt eget. 3-11 KOLLEGA 29
Kollega Sida 30
Kollega Sida 31
Kollega
Kollega Sida 33
Kollega Sida 34
Kollega Sida 35
Kollega Dina pengar
Kollega Sida 37
Kollega Sida 38
Kollega Sida 39
Kollega Sida 40
Kollega Sida 41
Kollega Sida 42
Kollega Sida 43
Kollega Sida 44
Kollega Sida 45
Kollega Koll på träning
Kollega Sida 47
Kollega Sida 48
Kollega Sida 49
Kollega Sida 50
Kollega Sida 51
Kollega Sida 52
Kollega Sida 53
Kollega Sida 54
Kollega Sida 55
Kollega Sida 56
Kollega Sida 57
Kollega Sida 58
Kollega Sida 59
Kollega Sida 60
Kollega Sida 61
Kollega Sida 62
Kollega Sida 63
Kollega Sida 64
Kollega Sida 65
Kollega Sida 66
Kollega Sida 67
Kollega Sida 68