NG Sthlm 1
”JAG JOBBAR EXTREMT MYCKET” och ett halvt år när
du har gjort den? Vem kommer titta på tavlan? Vad har den för samhällsnytta?” AH: ”Vilken är tavlans målgrupp?” Ni har slitit med filmen i fyra år. Det måste varit hårt att göra det på egen hand? OM: Vi har haft för många yrkesroller. Man sätter upp 80 lampor som väger 300 kilo. När man till slut pustar ut inser man: ”Just det, jag ska regissera också!” Jag tycker det har varit på gränsen. Man blir inte lycklig av det här. Men det finns ju viktigare saker än att vara lycklig… AH: Precis, man offrar pengar men köper sig tid. Egentligen ska man inte ha råd att lägga fyra år på en film. De flesta har inte råd med det. EK: Det är en fördel att vara ett gäng, där alla brinner för det. Det är tur att vi har varandra. ”ATT FÅ GÖRA REKLAM HAR BLIVIT ETT KVITTO PÅ ATT MAN HAR LYCKATS” Det måste vara så höga insatser när man håller på med film. Om slutresultatet inte blir som man tänkt sig. FA: Det blev inte som vi tänkt oss. OM: Om vi inte hade varit nöjda hade vi kastat den. FA: Man får ju bara köra tills man är nöjd. Man kan ju inte med gott samvete släppa något man inte är nöjd med. OM: Av någon outgrundlig anledning är det viktigaste som finns i hela ens liv att det ska bli ”bra”. Man måste påminna sig om att det inte är en prestation. Man gör. På samma sätt som man käkar varje dag. Man äter, liksom. På samma sätt jobbar man. Så tror jag att man ska tänka. EK: Om man jobbar med konst behöver man lära sig att ha den inställningen till sitt arbete. OM: Jag tror att man håller på med många såna här tanke-lur för att lura sig själv att jobba vidare. I själva verket är det ju en prestation. Men konst handlar om den inre resan. Inte vart man får ställa ut eller hur många som ser filmen. Men ibland är man där och kollar hur många likes man har fått på Instagram. Det är inte lätt. Men ni måste ju bli besvikna om det kommer två personer på premiären? FA: Det är klart. Men det är en okej tanke. Det är i alla fall mer okej att känna så än att göra en film som bara är okej. OM: Jag tror att det var Carl Johan De Geer som sa att 98 procent av att vara konstnär är att påminna sig själv om att inte bry sig om andras åsikter. Det finns ett fantastiskt citat, som sammanfattar allt egentligen: ”En vanlig dag i ateljén så står du där omgiven av dina gamla lärare, dina kollegor, dina gamla fiender, dina föräldrar och kritiker. En bra dag är du där alldeles själv med duken. En riktigt bra dag försvinner till och med du själv”. Vilka konstnärliga förebilder har ni? FA: Kiss. OM: Kiss. FA: Hasse och Tage. AH: Joe Labero. Joe Labero är en av de märkligaste människorna har träffat i mitt liv. Jag frågade honom om hans fru säger ”Joe” NR 3, 2023 | NÖJESGUIDEN 19