Kollega 1
Kollega Sida 2
Kollega Sida 3
Kollega Sida 4
Kollega Sida 5
Kollega Sida 6
Kollega Sida 7
Kollega Sida 8
Kollega Sida 9
Kollega Sida 10
Kollega Sida 11
Kollega Sida 12
Kollega Sida 13
Kollega Sida 14
Kollega Sida 15
Kollega Sida 16
Kollega Sida 17
Kollega Sida 18
Kollega Sida 19 »Den amerikanska arrogansen är någ
ot för sig. Är det meningen att vi i Sverige ska mista jobben för att amerikanerna ska få bättre aktiekurs?« Robert Ebbersten ständighet alla år, fick allt mindre att säga till om. Enheter och avdelningar lades ner, såldes av eller flyttades och många anställda fruktade att hela produktionen skulle flyttas utomlands. En första monteringslinje fördes till Indien, men sedan stannade flyttplanerna av. – Från det att BD kom in i bilden såg det allt mörkare ut. Den stora utmaningen för oss var att få fram nästa generations kanyler, säger Robert Ebbersten och visar en finurlig kanyl som skyddar både mot oavsiktliga stick och blodstänk. – Kanylen kom i produktion 2007 och jag tänkte att nu är problemen över för vår del. Det kändes bra och vi vågade tro på framtiden. Men knappt två år senare, den 4 februari 2009, ett datum som Robert Ebbersten och hans kollega Rose-Marie Nilsson säger att de aldrig kommer glömma, får personalen veta att produktionen i Sverige ska flyttas ut. – Allra först kunde vi läsa det på lokaltidningens hemsida. Vi fackklubbar kallades till möte och beskedet kom som en riktig jäkla chock. Folk blev som förlamade. – Platschefen kunde inte förklara så vi kunde få någon logik ur det, men vi har förstått i efterhand att detta planerats i åtminstone ett år. Företaget går bra – vi har 30-35 procent i vinstmarginal och så påstår man att lönsamheten inte räcker. De skyller på ökad konkurrens, men vi tror att högsta ledningen handlat i panik och resonerar fel. De fyra fackklubbarna på företaget sätter upp en enad front och kavlar upp ärmarna. De kräver att en löntagarkonsult tittar på ledningens uträkning och försöker med alla medel få arbetsgivaren att tänka om. Men hur tacklar man en utflyttning? Efter ett tag märker klubbarna att svenska fackföreningar inte har mycket att sätta emot amerikansk girighet. – Den amerikanska arrogansen är något för sig. Är det meningen att vi i Sverige ska mista jobben för att amerikanerna ska få bättre aktiekurs? Jag köper inte den logiken, säger Robert Ebbersten. – Det är lätt att flytta maskiner, men att flytta kunskaperna och behålla kvaliteten, då får man problem, säger Rose-Marie Nilsson, laboratoriechef och medlem i förhandlingsdelegationen. – Löntagarkonsulten fick inte ut mycket siffror av ledningen, som vi misstänker haft mycket stöd av amerikanska jurister. Det enda vi kunde göra var att försöka vinna tid, till exempel genom att kräva stopp för flyttaktiviteter så länge mbl-processen pågick eftersom det skulle föregripa förhandlingsresultatet, säger Robert Ebbersten. Fackklubbarna lyckas både oroa och besvära ledningen, men efter en central mblförhandling som slutar i formell oenighet, är det fritt fram för företaget att gå vidare med flyttplanerna. Inte heller vinner facken några framgångar i försöken att få annan produktion till fabriken i Helsingborg. Unionenklubben lägger också ner en del energi på att försöka få ut skadestånd för brott mot mbl, men märker att stödet från förbundet för just det spåret är ganska ljumt. – Man föreställer sig att det finns mer erfarenhet och mer goda råd att hämta från förbundet centralt än vad det faktiskt gör, säger Robert Ebbersten. – Vi har bytt ombudsman fyra gånger och det har varit tufft att ha den fackliga rollen i den här situationen. Men vi har haft medlemmarna med oss hela tiden och fått ett enormt stöd från dem, säger Rose-Marie Nilsson. Företagsledningen upptäcker att flyttarbetet inte går så fort och smidigt som man räknat med och för att kunna behålla volymen försöker man övertala folk att stanna till det bittra slutet genom erbjudanden om extrapengar. Sommaren 2010 har man kommit till det som Robert Ebbersten kallar point of no return. Ledningen forcerar tidplanen och visar att den är beredd att göra vad som helst för att få igenom sin plan. Facken tvingas inse att de står inför en övermäktig uppgift. Sista september i år stängs fabriken för gott. Rose-Marie Nilsson är anställd ytterligare ett år, även om hon inte vet vad hon ska arbeta med. Kanske blir det någon resa dit produktionen flyttar, för att ge support till ersättarna. – Man gräver i princip sin egen grav när man levererar dem sin kompetens på en silverbricka. Men även om motivationen inte är på topp, går man in i sin professionalism och stämningen bland oss som är kvar är förvånansvärt bra ändå. – Det känns småaktigt att ingen av oss är arbetsbefriad under uppsägningstiden. Och vi fick inte igenom en enda avtalspension fastän många arbetat här i 25-30 år och någon bara har några månader kvar till pension, säger RoseMarie Nilsson. Men motigheterna är inte helt över för fackklubben. Nu tar striden mot den egna a-kassan vid. Den extra kompensation företaget erbjuder de anställda, kallades nämligen avgångsvederlag från början, och när det gäller avgångsvederlag är reglerna tämligen klara – pengarna ska räknas av från a-kasseersättningen. – Att få den soppan i knät nu är inte acceptabelt, säger Robert Ebbersten med emfas. Metallare som slutat har fått behålla sin bonus utan avräkning på a-kasseersättningen, men två unionare har fått beskedet att den ska räknas av. Vi anser att det är en ersättning för att vi stannar och hjälper till med utflyttningen och vi får ingen förklaring till varför det betraktas som avgångsvederlag och inte extrakompensation. – Konsekvensen blir att folk kommer att lämna Unionens a-kassa och gå med i någon annan kassa, säger Rose-Marie Nilsson. »Det känns småaktigt att ingen av oss är arbetsbefriad under uppsägningstiden. Och vi fick inte igenom en enda avtalspension fastän många arbetat här i 25-30 år« Rose-Marie Nilsson 5-11 KOLLEGA 19 GÖRGEN PERSSON GÖRGEN PERSSON
Kollega Sida 20
Kollega Sida 21
Kollega Sida 22
Kollega Sida 23
Kollega Sida 24
Kollega Sida 25
Kollega Sida 26
Kollega Sida 27
Kollega Sida 28
Kollega Sida 29
Kollega Sida 30
Kollega Sida 31
Kollega Sida 32
Kollega Sida 33
Kollega Sida 34
Kollega Sida 35
Kollega Sida 36
Kollega Sida 37
Kollega Sida 38
Kollega Sida 39
Kollega Sida 40
Kollega Sida 41
Kollega Sida 42
Kollega Sida 43
Kollega Sida 44
Kollega Sida 45
Kollega Sida 46
Kollega Sida 47
Kollega Sida 48
Kollega Sida 49
Kollega Sida 50
Kollega Sida 51
Kollega Sida 52
Kollega Sida 53
Kollega Sida 54
Kollega Sida 55
Kollega Sida 56
Kollega Sida 57
Kollega Sida 58
Kollega Sida 59
Kollega Sida 60
Kollega Sida 61
Kollega Sida 62
Kollega Sida 63
Kollega Sida 64
Kollega Sida 65
Kollega Sida 66
Kollega Sida 67
Kollega Sida 68