Kollega 1
Kollega Sida 2
Kollega Sida 3
Kollega Sida 4
Kollega Sida 5
Kollega Sida 6
Kollega Sida 7
Kollega Sida 8
Kollega Sida 9
Kollega Sida 10
Kollega Sida 11
Kollega Sida 12
Kollega Sida 13
Kollega Sida 14
Kollega Sida 15
Kollega Sida 16
Kollega Sida 17
Kollega Sida 18
Kollega Sida 19
Kollega Sida 20
Kollega Sida 21
Kollega Sida 22
Kollega Sida 23
Kollega Sida 24
Kollega Sida 25
Kollega Sida 26 M alin Alfvén har ordning och reda
på sina veckor. Måndagar betyder Knattetimmen på radio P4, där hon tillsammans med barnmorskan och terapeuten Louise Hallin svarar på lyssnarnas frågor om trots, matvägran, amningstrubbel och sömnkrångel och allt det där andra som hör till ungar och föräldraskap. Måndagar är också de dagar då hon petar in olika möten och intervjuer som den här. Tisdagar till torsdagar träffar hon patienter, på kvällarna kan det bli ett och annat föredrag för föräldrar i en aula någonstans i landet. Fredagar försöker hon hinna med pappersarbete, skriva på böcker om hon har någon sådan på gång och så tar hon itu med rådgivningsspalten i tidningen Vi föräldrar. Malin har arbetat som psykolog i 30 år och konstaterar att hon fortfarande brinner för sitt jobb, att hon fortfarande gillar ungar och att hon älskar problem. Vi träffas på hennes mottagning på Östermalm i Stockholm. Belysningen är dämpad, genom fönstret syns den lummiga innergården. Mitt i rummet står ett bord och några stolar. På en hylla finns näsdukar, leksaker och böcker, flera författade av Malin. Där finns Trotsboken, Barnbarnsboken, och boken som uppmanar föräldrar att tagga ner. Det händer, berättar Malin, att patienterna kan känna en viss oro när de ska sätta sig. För tänk om hon ska tolka valet av platserna. Men så är det inte, hon kan känna spänningar men hon läser inte in dolda budskap. Det handlar i första hand om ett möte mellan människor. Malin är barnpsykolog men kallar sig mest föräldrapsykolog för att det är föräldrarna som behöver henne allra mest. – För tio år sen frågade föräldrarna vad det var för fel på Pelle för att han fortfarande kissade på sig. I dag frågar de vad de som föräldrar har gjort för fel eftersom Pelle kissar på sig. Dagens ungar har det bra men däremot har deras mammor och pappor mer ångest, säger Malin. Lusten att lösa problem har drivit Malin i alla år. Hon är till och med övertygad om att vi alla egentligen gillar problem, för hur kul skulle livet vara utan? De gör så att vi växer som människor. – Jag älskar problem, det är vad jag jobbar med hela dagarna. Alla våra tankar går till att lösa eller lära oss att leva med dem. Alla filmer och böcker handlar om problem som ska lösas, säger hon. För föräldrar kan problemen kännas många och lösningarna ännu fler. Så när de går vilse bland alla råd om sömnmetoder, amning och matvägran, försöker Malin förenkla. Hon är nämligen övertygad om att föräldrar i dag mer än tidigare vet vad som är bäst för sina barn. – Dagens barn har det så bra. Föräldrarna har aldrig varit så bra som nu men samtidigt har de aldrig varit så missnöjda med sig själva heller. De ställer så enorma krav på sig själva att de inte ser allt bra de gör. Anledningen tror Malin är att många skaffar sig barn senare i livet, dessutom är föräldrarna mer pålästa än någonsin. Det är bra med kunskap men också vanskligt. Med kunskap ser man faror överallt. En figur som fortfarande spökar i våra samveten är Freud. Mycket 26 KOLLEGA 5-11 gott har vi lärt oss av honom, tycker Malin, men det är på grund av Freud som vi tror att de är föräldrarnas fel om något går snett med ungen. – När jag var ny som psykolog var allt mammans fel, till och med kolik, homosexualitet och autism. Det var inte länge sen det här. Jag skäms när jag tänker på det. Malin hoppar vant mellan diskussionsämnen. Från trots, prestationstyngda föräldrar via Freud till döden. – Jag är skiträdd för döden men älskar att prata om den, säger hon. Ett skelett i miniatyr på skrivbordet hemma påminner henne om den väg vi alla en dag ska vandra. Sedan råkar det också vara så att hon tycker skelett är snygga. Döden och barn är ofta tabu att ens snudda vid men Malin gör det, som när tsunamin sköljde över Sydostasien julhelgen 2004 och många barn förlorade sina föräldrar, syskon och andra familjemedlemmar. – Jag fick hela tiden frågan: Vad ska vi göra med barnen? Jag svarade att vi ska göra ingenting, vi ska bara finnas där. Det sammanfattar Malins grundtes rätt hyggligt. Barn kan inte skonas från det som följer med livet. Men de har en förmåga att klara väldigt mycket, från stora omvälvande händelser som död och sjukdom till vardagliga ting som att äta snabbmat framför Bolibompa då och då. Så länge de får kärlek så går det mesta vägen. Blir det aldrig fel då? Malin får ibland höra att hon normaliserar för mycket. Jo, hon har fel ibland, när det inträffar grämer det henne något fruktansvärt. – Samtidigt har normalspannet krympt. Det finns inte plats för besvärliga ungar, säger hon. Ibland träffar hon barn som borde utredas vidare, fast hon aktar sig för att slänga det i ansiktet på föräldrarna. Hon vet kollegor som tycker att föräldrarna inte bryr sig tillräckligt när de inte vill lyssna på deras expertis. Föräldrarna bryr sig visst, annars skulle de inte söka hjälp, säger Malin upprört. Föräldrar, klienter eller patienter, Malin funderade mycket på vad hon skulle kalla de som kommer till henne. – Men så tog jag reda på vad patient betyder. Det betyder ”den som lider” och det är precis vad det handlar om. Vi går inte till doktorn, tandläkaren eller psykologen om vi inte lider. Solen gassar brutalt, duvor pickar på resterna av en glasstrut. Malin kommer cyklandes på Norrmalmstorg i centrala Stockholm där vi ska träffas en andra gång. På cykeln tar hon sig fram nästan året runt i stan. Från bostaden på Södermalm till mottagningen på Östermalm, till de olika föreläsningarna hon håller, till radiohuset på måndagar och barn och barnbarn. Trafiken skrämmer inte men hon har respekt för den. Hon leder hellre cykeln än slänger sig ut i otäcka korsningar. ➼
Kollega Sida 27
Kollega Sida 28
Kollega Sida 29
Kollega Sida 30
Kollega Sida 31
Kollega Sida 32
Kollega Sida 33
Kollega Sida 34
Kollega Sida 35
Kollega Sida 36
Kollega Sida 37
Kollega Sida 38
Kollega Sida 39
Kollega Sida 40
Kollega Sida 41
Kollega Sida 42
Kollega Sida 43
Kollega Sida 44
Kollega Sida 45
Kollega Sida 46
Kollega Sida 47
Kollega Sida 48
Kollega Sida 49
Kollega Sida 50
Kollega Sida 51
Kollega Sida 52
Kollega Sida 53
Kollega Sida 54
Kollega Sida 55
Kollega Sida 56
Kollega Sida 57
Kollega Sida 58
Kollega Sida 59
Kollega Sida 60
Kollega Sida 61
Kollega Sida 62
Kollega Sida 63
Kollega Sida 64
Kollega Sida 65
Kollega Sida 66
Kollega Sida 67
Kollega Sida 68