Kollega 1
Kollega Sida 2
Kollega Sida 3
Kollega Sida 4
Kollega Sida 5
Kollega Sida 6
Kollega Sida 7
Kollega Sida 8
Kollega Sida 9
Kollega Sida 10
Kollega Sida 11
Kollega Sida 12
Kollega Sida 13
Kollega Sida 14
Kollega Sida 15
Kollega Sida 16
Kollega Sida 17
Kollega Sida 18
Kollega Sida 19
Kollega Sida 20
Kollega Sida 21
Kollega Sida 22
Kollega Sida 23
Kollega Sida 24
Kollega Sida 25
Kollega Sida 26
Kollega Sida 27
Kollega Sida 28
Kollega Sida 29
Kollega Sida 30
Kollega Sida 31
Kollega Sida 32
Kollega Sida 33
Kollega Sida 34
Kollega Sida 35
Kollega Sida 36
Kollega Sida 37
Kollega Sida 38
Kollega Sida 39 De som söker hjälp hos Birgitta Mo
rénsörjer en kär människas död, en skilsmässa eller saknar redskap för att hantera livet. Sorgen har många skepnader. Hon hjälper kollegor i sorg När Birgitta Morén för sex år sedan sökte kursen för att kunna hjälpa andra att bearbeta sorg upptäckte hon att hon var tvungen att börja med sig själv. Året före hade hon drabbats av en muskelsjukdom som angriper immunförsvaret och impulsöverföringen från nerv till muskel. – Jag tänkte att jag skulle ta itu med sorgen efter pappa och sedan min sjukdom men det var mamma som först dök upp i tankarna, säger Birgitta Morén i en artikel på www.kollega.se Birgitta Morén arbetar på brittisktägda WSP i Stockholm, som har 700 anställda. I hela Sverige arbetar 2 000. Som administratör och klubbordförande har hon mycket kontakt med personalen och som stresshanterare och certifierad i sorgbearbetning kan hon också hjälpa dem att bearbeta sorg. Oftast går det till så att medarbetarens chef tar kontakt med Birgitta Morén. Av de tjugofem personer hon hittills har hjälpt är de flesta män. Det är sällan någon som vill gå i grupp, och hon har därför oftast individuella lektioner. – Vi träffas vid tolv tillfällen, en och en halvtimme per gång. Jag brukar låna ett rum där vi kan sitta avskilt. Jag tänder ett ljus för att få det trivsamt och värdigt. Många är skeptiska eller rädda och undrar om det är okej att bara låna boken Sorgbearbetning. – Jag svarar att det inte är något tvång att gå på den här utbildningen. En del kommer tillbaka efter att ha tittat i boken och säger att det inte verkar så dumt, att de trodde att det var mera flum. Ibland vill någon ha bevis på att det ska hända något direkt men Birgitta Morén har ett pro- gram som de följer, och jobbet måste de göra själva, det gör inte hon. Så det hänger på att de vill jobba. – Hur kan sorgbearbetning hjälpa, kan folk undra. Är det hokus pokus? Nej, det är det inte. Det gäller att titta på sig själv mycket. Vad är det som gör att jag känner som jag gör inför den här personen? Man får insikter och kan släppa stora tyngder som man har i kroppen. Man lär sig att gå vidare. Den som har ett missbruk måste ta hand om det först och företaget har ett stort nätverk och kan hjälpa medarbetaren att komma rätt. Sedan kan de gå till Birgitta Morén. Många har gått igenom en skilsmässa och med den har de upptäckt fler obearbetade saker som ofta kan härledas till föräldrar eller syskonrivalitet. – Det handlar om frigörelse och hur de ska hantera livet. De har blivit curlade hela uppväxten och nu stöter de på patrull. Vi föräldrar vill ju alltid det bästa för våra barn och en del tror att det är jättebra att curla men det finns inget bra med det. Vi kan ändå inte överbeskydda dem hela vägen. Sörjande behöver inte tröst.De allra flesta vill berätta och bli lyssnade på. Tiden läker inte alla sår Det finns flera myter om hur man bör hantera sorg. Att man inte ska vara ledsen och att tiden läker alla sår är några av dem. Anders Magnusson möter dagligen sörjande som behöver hjälp att komma vidare. I vårt samhälle är det ofta mer okej att vara onykter än att vara ledsen, säger Anders Magnusson på Svenska Institutet för Sorgbearbetning. Han möter dagligen sörjande som vill ha hjälp att komma vidare. Omgivningen har slutat tala om det som har hänt, vissa hör inte ens av sig, och den sörjande upplever ännu en förlust. Sorg är en naturlig känslomässig reaktion. Det är aldrig fel på den sörjande och han eller hon behöver inte förändras eller tröstas. – Jag säger ”vad är det som har hänt?” eller, om jag vet ”jag hörde vad som har hänt” och låter personen få tillfälle att berätta vad som trycker honom eller henne. När Anders Magnusson lyssnar brukar han föreställa sig bilden av att vara ett hjärta med öron men utan mun. Han lägger all fokus på personen framför sig. – Skulle den sörjande börja gråta erbjuder jag en kram. Det ska vara en omfamning utan klappar eller strykningar. Aktiv beröring hindrar ofta känslorna från att komma fram. Läs mer om Svenska Institutet för Sorgbearbetning på sorg.se Läs hela texten och mer om sorg på www.kollega.se 5-11 KOLLEGA 39 URBAN ORZOLEK URBAN ORZOLEK
Kollega Sida 40
Kollega Sida 41
Kollega Sida 42
Kollega Sida 43
Kollega Sida 44
Kollega Sida 45
Kollega Sida 46
Kollega Sida 47
Kollega Sida 48
Kollega Sida 49
Kollega Sida 50
Kollega Sida 51
Kollega Sida 52
Kollega Sida 53
Kollega Sida 54
Kollega Sida 55
Kollega Sida 56
Kollega Sida 57
Kollega Sida 58
Kollega Sida 59
Kollega Sida 60
Kollega Sida 61
Kollega Sida 62
Kollega Sida 63
Kollega Sida 64
Kollega Sida 65
Kollega Sida 66
Kollega Sida 67
Kollega Sida 68