AMES 1
DET LÄT TILLRÄCKLIGT VANSINNIGT Ulf Sewerin packa
de ihop hela familjen och flyttade till Hong Kong 1993. En plats ingen av dem varit på innan. På den tiden var det väldigt ovanligt att göra sådana saker. – Men som min fru sa: om vi inte åker kommer vi kanske ångra ihjäl oss! Berättar Ulf. TEXT: KARIN WIKLUND FOTO: BJÖRN LISINSKI ULF JOBBADE PÅ Nobel Pharma, numera Nobel Biocare, med att sälja en titanskruv för tandimplantat. Tekniken var helt ny och väldigt spännande och företaget hade hela världsmarknaden att erövra. – Någon behövde etablera produkten på den asiatiska marknaden och det verkade lämpligt att börja i Hong Kong. Jag fick frågan om att göra jobbet och eftersom det länge hade varit en dröm att arbeta utomlands blev jag mycket intresserad, säger Ulf. – Året innan fick jag frågan om att åka till USA men det tackade jag nej till. Hong Kong däremot, det verkade tillräckligt vansinnigt för att inte kunna låta bli! Säger Ulf. De första åren växte företaget väldigt snabbt. Titanskruvarna var det hetaste i dentalområdet just då och Nobel Pharma hade nästan 100 % av implantatmarknaden. – Det var en ynnest att få vara med om den resan, att få jobba med en så fantastisk produkt, berättar Ulf. Efter att ha börjat etableringen i Hong Kong fortsatte de till Taiwan, Korea och Singapore. – Där växte marknaderna också väldigt fort men det tog längre tid i länder som Burma och Indonesien, fortsätter Ulf. Innan de reste iväg gick de en heldagskurs med en person som 32 bott i Indonesien. – Visst fick vi svar på många frågor men vi visste ändå inte så mycket om att bo utomlands när vi kom till Hong Kong. Vi sökte oss till de få svenskar som fanns där, och andra utlänningar, och vi lärde oss mycket av dem, berättar Ulf. Ingen i familjen kunde språket och det är det fortfarande ingen av dem som kan. – Lite artighetsfraser kan vi förstås. Jag kan artigheter på de språk som talas i länderna jag jobbat med, och det är uppskattat, men Kantonesiska lärde jag mig aldrig ordentligt, berättar Ulf. I HONG KONG TALADES mest Kantonesiska men sedan Kina tagit över kommer mandarin mer och mer. – Jag försökte övertyga mina barn om att lära sig mandarin. De skulle haft nytta av det och det säger vi än idag, säger Ulf. – Men jag föregick förstås inte med något gott exempel som inte lärde mig själv, lägger han till. När Ulf först kom till Hong Kong var det bara att sätta igång med att anställa personal, hitta lokaler och börja sätta ihop ett distributörsnätverk. Hustrun var i början hemma med barnen och såg till att hitta skolor åt dem. – Hon umgicks en del med de andra svenska fruarna där första gången vi åkte dit. Nätverket SVEA var väldigt viktigt för henne då. Senare började hon jobba och det var väldigt ovanligt. De allra flesta kvinnorna gjorde inte det, säger Ulf. Ulf jobbade väldigt mycket och reste en hel del under stora delar av den tid de bodde i Hong Kong. Ett år blev det 250 resdagar. – Jag kom hem på fredagen och släppte väskan på golvet och sen åkte jag igen på söndagen. Men det gick bra. Vi hade det väldigt bra. I Hong Kong är det väldigt vanligt att man har ett inneboende hembiträde som sköter all tvätt, städning och matlagning. Det var därför det fungerade, menar Ulf. Normalt sett jobbar man utomlands i två till tre år, sedan vill företaget att man kommer hem från en utlandstjänst, men Ulf stannade i sex år. – Sen ville företaget att jag skulle komma hem och ta hand om den nordiska marknaden men vi ville stanna så jag sade upp mig, säger han. HAN BLEV EXECUTIVE VICE President för Fresenius Kabi Asia istället och stannade kvar till 2002. När Ulf pratar om Sverige pratar han om det som Hemma. Trots att de bodde i Hong Kong ända till 2002 åkte de hem när det åkte därifrån, inte bort. – Man blir aldrig så svensk som när man bor utomlands, säger Ulf. – Det var jätteviktigt med svenska traditioner, julgranar och midsommarstänger och jag hade alltid med mig Kalles kaviar tillbaka till Hong Kong. Att bo så långt bort från familj och vänner var förstås lite svårt. – Det är viktigt för oss att hålla kontakt med vänner och familj och det var många av dem som kom och hälsade på. Vi brukade åka hem två gånger per år, ungefär. Resten av familjen var hemma i fritidshuset på sommarlovet och jag brukade försöka vara där någon vecka, jag med, säger Ulf. – Nu är det omvänt, vi åker till Hong Kong två gånger per år istället, berättar han. PÅ SENARE TID HAR ULF dragit ner på resandet. Ett tag åkte han till Asien för olika företags räkning en vecka i månaden. – Åldern tar ut sin rätt och då är det inte riktigt hållbart att sitta på flyget på det viset. Dessutom tar det nuvarande arbetet all tid, säger Ulf. När de flyttade till Hong Kong var