Kollega 1
Kollega Sida 2
Kollega Sida 3
Kollega Redaktören
Kollega Maskrosbarn
Kollega Uranet klyver byn
Kollega Sida 7
Kollega Sida 8
Kollega Sida 9
Kollega Sida 10
Kollega Sida 11
Kollega Sida 12
Kollega Sida 13
Kollega Sida 14
Kollega Duellen
Kollega Anställda fick tolv miljoner
Kollega Sida 17
Kollega Avtal 2011
Kollega Sida 19
Kollega Sida 20
Kollega Åsas mat
Kollega Sida 22
Kollega Sida 23
Kollega Glada Hudik-teatern
Kollega Sida 25
Kollega Sida 26 Pär Johansson Ålder: 41 år. Yrke:
Chef för Glada Hudik-teatern, manusförfattare, regissör, föreläsare. Bor: I Hudiksvall och i en övernattningslägenhet i Stockholm. Familj: Tre barn i åldrarna 7-11 år. Fritidsintresse: ”Trav. Det är så långt från mitt jobb som man kan komma. När jag tittar blir jag väldigt engagerad och gapar högt. Det är ett skådespel i sig att se mig då.” P är Johansson har många lyckliga minnen att ösa ur. På hans Glada Hudik-teater medverkar utvecklingsstörda sida vid sida med ”normalstörda” som han själv. Osynliga människor vid samhällets rand har därigenom blivit synliga, kunnat känna sig duktiga. Inte nog med det, de har blivit skådespelare, stjärnor, kändisar – och tagits emot med öppen och varm famn runt om i Sverige, ibland också med tårar längs kinderna. Teatern har haft över 130 000 besökare de senaste 15 åren. Fjolårets gästspel i New York blev bejublat. Framgångssagan har också blivit en biosuccé, Pär Johansson var själv med och skrev manuset. Tidigare i år förlänades han Konungens medalj ”för betydelsefulla insatser på ledarskapsområdet”. Skimrar gör även minnen av kändisskapets egoboostande uppmärksamhet, liksom föräldrarnas stolthet över sin yngsta son (pappa resande säljare, mamma fritidsledare). Trots detta fyrverkeri av minnen frammanar Pär Johansson just den där kvällen på Cirkus i Stockholm som ett avgörande ögonblick. Året är 2007. Glada Hudik-teatern premiärspelar Elvis inför ett fullsatt Cirkus. Pär Johansson, som skrivit manuset och regisserat uppsättningen, är med på scen. Han spelar den minst eftertraktade rollen, skolans tönt. Först vid föreställningens slut, när han från scenen skådar över publiken som reser sig upp och ger ensemblen stående ovationer, inser han vad han har ställt till med. Elva år efter debuten med uppsättningen Tomten på rymmen ramlar poletten äntligen ner. – Jag är en väldigt naiv människa. Först när jag stod där och såg de här stående 1 600 personerna förstod jag att det här inte längre var en lokal, utan en nationell angelägenhet. Jag förstod att alla berörs av vårt sätt att se på människor: Om vi tillåter alla att finnas och växa, ser vi resultat. Jag var lycklig. 26 KOLLEGA 4-11 Fyra år senare är han än mer hyllad. Både som teaterchef, integrationsapostel och föredragshållare. Hans och teaterns framgångshistoria har dramatiserats i biosucéen Hur många lingon finns det i världen. Alltsammans skänker hans åsikter tyngd. När han talar inför företagsledare, lyssnar de verkställande direktörerna. När han talar i proppfulla skolaulor, lyssnar eleverna. Vilken arena han än fyller, lyssnar folk. Och det behövs väldigt lite för att få honom att komma i gång och hålla ett eldigt tal. Upprördheten märks i röstens intensitet, på saliven i luften, inte på röstläget. – Jag blir upprörd rätt ofta, medger han. När jag förlorar på trav, när jag blir illa behandlad eller när jag inte får som jag vill. Jag är en emotionell person. Ett ämne som triggar i gång Pärs emotionella sida är utanförskap: – Nu måste vi agera på riktigt. Några tror att det räcker med snygga broschyrer. De har fel. Samhällets viktigaste uppgift är att hitta plats åt alla. Jag tror att en stor del av Sverige har tagit till sig vårt budskap i teorin, men inte emotionellt. Först när folk har tagit till sig det emotionellt har vi lyckats på riktigt med integrationen. Diskriminering är fortfarande ett stort problem i vårt samhälle. Vi har mycket kvar att göra, säger han och tar en paus för att hämta lite luft, innan han tar sig an nästa ämne: Toppa laget. – Jag är väldigt mycket emot det. Barn måste förbli barn så länge som möjligt, säger han och motsätter sig att vuxna hetsar barn till att ta diverse aktiviteter på allt för stort allvar. Börjar man för tidigt så ledsnar man för tidigt, fastslår han. Rörelser likt de högerextrema, med exkludering av medmänniskor på agendan, tar han å det tydligaste avstånd ifrån. Samtidigt under
Kollega Sida 27
Kollega Sida 28
Kollega Sida 29
Kollega Sida 30
Kollega Sida 31
Kollega Gillar att lajva sig
Kollega Sida 33
Kollega Sida 34
Kollega Sida 35
Kollega Lönesamtal
Kollega Sida 37
Kollega Volvo rullar in i Kina
Kollega Sida 39
Kollega Sida 40
Kollega Ta ingen skit
Kollega Jobbpendlar
Kollega Sida 43
Kollega Ju fler kockar desto bättre Sapa
Kollega Dina pengar
Kollega Spejsat
Kollega Sida 47
Kollega Sida 48
Kollega Sida 49
Kollega Sida 50
Kollega Sida 51
Kollega Sida 52
Kollega Sida 53
Kollega Sida 54
Kollega Sida 55
Kollega Debatt
Kollega Sida 57
Kollega Insänt
Kollega Sida 59
Kollega Sida 60
Kollega Sida 61
Kollega Sida 62
Kollega Sida 63
Kollega Sida 64
Kollega Sida 65
Kollega Sida 66
Kollega Sida 67
Kollega Sida 68