Kollega 1
Kollega Sida 2
Kollega Sida 3
Kollega Redaktören
Kollega Maskrosbarn
Kollega Uranet klyver byn
Kollega Sida 7
Kollega Sida 8
Kollega Sida 9
Kollega Sida 10
Kollega Sida 11
Kollega Sida 12
Kollega Sida 13
Kollega Sida 14
Kollega Duellen
Kollega Anställda fick tolv miljoner
Kollega Sida 17
Kollega Avtal 2011
Kollega Sida 19
Kollega Sida 20
Kollega Åsas mat
Kollega Sida 22
Kollega Sida 23
Kollega Glada Hudik-teatern
Kollega Sida 25
Kollega Sida 26
Kollega Sida 27
Kollega Sida 28
Kollega Sida 29
Kollega Sida 30
Kollega Sida 31
Kollega Gillar att lajva sig
Kollega Sida 33
Kollega Sida 34
Kollega Sida 35
Kollega Lönesamtal
Kollega Sida 37
Kollega Volvo rullar in i Kina
Kollega Sida 39
Kollega Sida 40
Kollega Ta ingen skit
Kollega Jobbpendlar
Kollega Sida 43
Kollega Ju fler kockar desto bättre Sapa
Kollega Dina pengar
Kollega Spejsat
Kollega Sida 47
Kollega Sida 48
Kollega Sida 49
Kollega Sida 50
Kollega Sida 51
Kollega Sida 52
Kollega Sida 53 SOMMARLÄSNING Birgitta Andersson B
londie Lind & Co Birgitta Andersson debutroman Blondie från 2010 är en riktigt spännande självbiografi. Hon berät- tar om sitt förflutna som missbrukare, prostituerad och grovt kriminell. 16 år tillbringade hon på olika ungdomsvårdskolor, mentalsjukhus och fängelser. 35 år senare är hon utbildad journalist och lever ett helt annat liv. Romanen har ett lätt språk, hon skriver med humor och självdistans. Hennes beskrivningar av familj, vänner och syskon är detaljerade. Det är fart och fläkt över hennes framfart i den kriminella världen. Men det är en sorglig och mycket brutal värld. Den skildrar Birgitta med bravur. En bok som du kan ta med dig i hängmattan. CECILIA LINDGREN PARVIAINEN Alice Munro Nära hem Pocketförlaget Livet är inte enkelt. Det är inte ens särskilt roligt. Men det är väldigt intressant. Ungefär den känslan får jag när jag läser Alice Munros noveller. I centrum står kvinnor på väg någon annanstans; från hemmet, äktenskapet, vardagen. Det är klarsynt, men inte svartsynt, om kärlek på väg att gå åt skogen, och relationer som förändras. Kärleken är inte av det ljuva slaget, utan mer problematisk som ju kärleken är. Några typiska citat skulle kunna vara: ”Han har förlorat en del av sin glans i hennes ögon – den kommer kanske aldrig tillbaka”, ”Vad de känner är inte skräck eller tacksamhet – inte ännu. Vad de känner är främlingskap”. Så är det ju; livet består av en massa möten, men också av en massa avsked. Smått sorgligt, men en helt okej känsla, frammanad av en av världens styvaste novelister. NIKLAS HALLSTEDT Jan & Maria Berglin Bronto Berglin Galago Att skriva en recension utan att ha läst hela boken må vara en synd av stora mått, men nu gör jag det i alla fall. Jag vill nämligen inte slösa på mina berglinare, vill ta dem i doser. Vill sprida ut nöjet över lång tid och få möjlighet att fnissa åt de stornästas löjlighet hela sommaren. Jag vill få förundras över makarna Berglins otroliga förmåga att alltid träffa rätt, att fånga in trender i tiden, mejsla ut det komiska i vår samtid och häckla högt som lågt. Visst har jag läst många av serierna i Bronto Berglin tidigare, men det spelar ingen roll, de rutor från förra decenniet jag unnat mig läsa hitintills känns fortfarande fräscha och fyndiga. JOHANNA ROVIRA KRÖNIKAN HANS-OLOV ÖBERG finansanalytiker och förlagschef Lita aldrig på bankmannen! U Deon Meyer Devils Peak Månpocket Några personer i Sydafrika förs samman genom olika våldsamma händelser. Det är Tobela, en före detta ANC-soldat som med sin son råkar komma till en bensinmack just när den ska rånas, och Christine, en prostituerad kvinna som gör allt för att skydda sin lilla dotter samt Bernie, en alkoholiserad polis som har kastats ut hemifrån efter att ha slagit sin fru. Alla tre är så mångfacetterat och ömsint gestaltade att man inte kan låta bli att tycka om dem. En mördare gör slut på andra mördare som har våldfört sig på barn och de hittas döda en efter en. Bernie och hans team har fått i uppgift att hitta den självutnämnda bödeln. Men tiden är knapp. Dessutom är det någon hos polisen som läcker information till media hela tiden. Svenska Deckarakademin har utsett boken till årets bästa utländska deckare. Härmed gör jag det också. EVA KARLSSON nder större delen av mitt vuxna liv har jag jobbat med analys av banker i olika former för finansmarknad och press. Men jag glömmer ändå inte de första intrycken av banken i den lilla bruksorten Skultuna där jag växte upp. Banken var ju en samhällets stöttepelare tillsam- »När vi skall ”handla” banktjänster är vi som lamm på väg till slaktaren.« mans med Doktor Isberg, Prästen, Organisten Josef, Rektor Hallsmar och några till. Banktanterna ville mig väl och var på något sätt garanter för klokt ekonomiskt tänkande. De stämplade snällt i bankboken varje gång jag tömde min terrierformade sparbössa på disken och rynkade bekymrat pannan när någon kom in och ville diskutera lån. Många växte nog upp med den där obekymrade synen på banken: en välvillig institution av samhällelig karaktär. Nu är det annorlunda. Att tjäna pengar på alla våra pengar – de vi har, de vi skulle behöva och de vi hoppas få - har blivit en viktig sysselsättning för näringslivet. De fyra svenska storbankerna är tillsammans värda häpnadsväckande 700 miljarder kronor på Stockholmsbörsen, vilket betyder att de förväntas tjäna grova pengar på (huvudsakligen) nordiska privatpersoner och företag under kommande år. Banken är numera inblandad i allt vi har för oss: våra lönepengar, lån, betalningar, långsiktigt sparande, kortbetalningar och så vidare. Och i takt med att vi får större och större ansvar för våra egna finanser – till exempel därför att pensionssystemen inte längre är pålitliga – växer deras affärsmöjligheter. Och gissa vad som händer? Bankmannens roll förändras. Kamreren är inte längre den där ansvarsfulla damen. Det är en nödtorftigt kamouflerad säljare som enbart arbetar för aktieägarnas intressen. Jag menar inte att det är någonting ohederligt i att arbeta i en bank, men det gäller numera att – precis som i kontakten med bilhandlaren eller hantverkaren – hålla reda på i vems intresse bankmannen lämnar sina råd. Verksamheten är lönsam. Man kan argumentera – trots finanskriser – för att bankerna, i Sverige och utomlands, är överlönsamma. Varför? Ingen kan ju säga att konkurrensen inte finns där? Jag tror att det finns två svar på den frågan. Vi bankkunder är okunniga och tröga. När det lokala snabbköpet höjer priset på köttfärs går vi till nästa butik. Ofta en Lidl. När vi köper bil, prutar vi oss blå. Men när vi skall ”handla” banktjänster är vi som lamm på väg till slaktaren. Jag tror att allt är de där gamla banktanternas förtjänst. Det förtroendekapital som de byggde upp, tjänar dagens kritstreck fortfarande bra med pengar på. Och därför tänker jag alltid en gång till innan jag skakar hand med min kundrådgivare. Jag väljer mina kort och sparformer med omsorg. Jag har slutat att lita på bankmannen. 4-11 KOLLEGA 53
Kollega Sida 54
Kollega Sida 55
Kollega Debatt
Kollega Sida 57
Kollega Insänt
Kollega Sida 59
Kollega Sida 60
Kollega Sida 61
Kollega Sida 62
Kollega Sida 63
Kollega Sida 64
Kollega Sida 65
Kollega Sida 66
Kollega Sida 67
Kollega Sida 68