Buffé 1
Buffé Sida 2
Buffé Sida 3
Buffé Sida 4
Buffé Sida 5
Buffé Sida 6
Buffé Sida 7
Buffé Sida 8
Buffé Sida 9
Buffé Sida 10
Buffé Sida 11
Buffé Sida 12
Buffé Sida 13
Buffé Sida 14
Buffé Sida 15
Buffé Sida 16
Buffé Sida 17
Buffé Sida 18
Buffé Sida 19
Buffé Sida 20
Buffé Sida 21
Buffé Sida 22
Buffé Sida 23
Buffé Sida 24
Buffé Sida 25
Buffé Sida 26
Buffé Sida 27
Buffé Sida 28
Buffé Sida 29
Buffé Sida 30
Buffé Sida 31
Buffé Sida 32
Buffé Sida 33
Buffé Sida 34
Buffé Sida 35
Buffé Sida 36
Buffé Sida 37
Buffé Sida 38
Buffé Sida 39
Buffé Sida 40
Buffé Sida 41
Buffé Sida 42 Del 13. Z t r i k e f å ICA Hela vin
tern gick mamma och längtade efter våren, och när den äntligen kom klagade hon bara över att det var så mycket hon var tvungen att göra. Det var picknickar, föräldrarmöten, blomplantering, rabattrensning, fester på jobbet, urvuxna vårkläder och smutsiga barn. Samuel hade insett att mammor var tvungna att klaga. Annars stod dc inte ut. Men Samuel klagade inte över våren. Våren var bara härlig. Då fick man vara ute längre på kvällarna. Enligt mamma försvann visst alla knarkare och fula fullgubbar med vintermörkret. Eller så var det så att hon inte hann oroa sig för det också. Nu oroade hon sig för i kväll. Då var det grillparty för Samuels klass. Sextiosju barn, föräldrar och syskon skulle komma. Det kostade 30 kronor. För det fick man korv och läsk. Pengarna som blev över skulle gå till skolresan. Det blev nog mycket pengar. Grillpartyt skulle hon och Willes mamma hålla i. Egentligen skulle Jannas mamma också vara med, men hon passade på att ligga på BB och föda barn just i dag. -Typiskt, suckade mamma. Hon kunde väl ha hållit igen till i morgon. Det var ju hon som skulle köpa korv. Och nu ser det ut som om det tänker börja regna också. Ska vi inte ställa in tycker ni ? -D u är inte klok, sa Samuel. Man kan väl inte ställa in grillpartyn hur som helst. Jag och Wille kan köpa korv. -Ja, det kan vi, sa Wille. Vi kan köpa ketchup också. På ICA var det fullt av folk. Det var det alltid, speciellt av sura tanter som trängde sig och stod i vägen. Pojkarna kom knappt fram. Till slut tappade Wille tålamodet och började låta som en polisbil. -Tut-tut! Tut-tut! tjöt han så att det ekade, och Samuel satte fart. Tanterna fick hoppa åt sidan när de kom ångande med sin kundvagn, fullastad med 15 0 korvar, korvbröd, två flaskor ketchup och senap. Läsken och grillkolen skulle Willes pappa köpa på väg hem från jobbet. Det var tur, det hade aldrig fått plats i vagnen. -Shit, vi har ju glömt Daniel, sa Samuel. Daniel var muslim och åt inte kon'. Åtminstone inte korv av griskött. Han skulle få en kvcklingklubba hade de bestämt. Samuel tvärstannade, men eftersom han hade sån fart och vagnen var så tung, sladdade den in i en pyramid med tomatburkar. P\Tamiden rasade och burkarna rullade ut över hela ICA. En träffade en farbror i huvudet och några for ner i frysdisken. - Wow, vilken strike! fnissade Wille. -Slynglar, fräste en tant ilsket. Fara omkring på det där viset. Seså, plocka upp dom nu, istället för att stå där och fnissa. Då brast Samuel också i skratt. Han kunde inte hjälpa det, han blev så nervös. Och då skrattade Wille ännu mer. Han blev tvungen att ta stöd i frysdisken för att inte ramla omkull. Tanten blev så arg att hon slog till honom i ryggen med sin käpp. -Hjälp! skrek Wille av skratt. Tanten är galen! Han flydde längs gången med Samuel efter sig. Tanten blev långt efter. Hon kunde inte hoppa över burkarna som Wille och Samuel kunde. De gömde sig bakom bröddisken. När de kikade fram bakom baguetterna såg de tanten stå och prata med en iCA-personal och andra tanter och farbröder. Hon hytte med käppen hela tiden. - Det här var inte bra, viskade Samuel. Vad ska vi göra? - Vi får smita ut. Wille började krypa mot utgången. - Stopp, väste Samuel. Grillpartyt då och alla korvarna? - Då måste vi överlämna oss själva, sa Wille dystert. Pojkarna reste sig med händerna över huvudet som brottslingar på film brukade göra. -Vi ger oss! skrek Wille. Skjut oss inte. Och låt inte tanten slå mig med käppen igen. För då kanske vi ångrar oss. iCA-killen skrattade. -Jag lovar, jag ska inte skjuta, sa han. Vad hände egendigen? -Vagnen fick sladd, sa Samuel. Det var inte meningen. - Det förstår väl jag också, sa iCA-killen. Hinner ni hjälpa till att bygga upp pyramiden igen, tror ni? AV MONI NILSSON-BRANN STRÖM TECKNING: KIRAN MAINI GERHARDSSON - Det är klart, sa Samuel. Bara vi hinner till grillpartyt så. En halvtimme tog det att bygga upp tomatburkarna igen. Men då var det den snyggaste pyramid som någonsin stått i en iCA-afFär. De hade byggt en snygg riddarborg istället, med höga tinnar och torn. De fick låna en pall för att nå ända upp. Det var nästan roligare att bvgga tomatburkar än lego. Samuel skulle önska sig det i födelsedagspresent. - Snyggaste tomatburkspyramid jag någonsin sett, sa ICAkillen när han kom för att inspektera. Ja, han tyckte att den var så snygg att han gav dem flera godispåsar att bjuda klassen på. Det skulle bli ett bra gillparty, det kände Samuel på sig. Och att det var så roligt att handla, det hade han inte haft en aning om. Det skulle han göra fler gånger. -Behöver du hjälp med pyramider en annan gång, kommer vi gärna och hjälper till, sa Samuel. Visst gör vi? -De t är klart, sa Wille. Fast då bygger vi en ännu större, tycker jag. En man kan gå in i. - Det blir nog bra, skrattade iCA-killen. Jag hör av mig. Och ute hade solen börjat lysa igen. Buffé nr f • 1998
Buffé Sida 43
Buffé Sida 44