Buffé Sida 1
Buffé Sida 2
Buffé Sida 3
Buffé Sida 4
Buffé Sida 5
Buffé Sida 6
Buffé Sida 7
Buffé Sida 8
Buffé Sida 9
Buffé Sida 10
Buffé Sida 11
Buffé Sida 12 T. Pa 1SjHgrtalgffiaiapmTOh uTOHäCKt
esIMideTTfasfJghi vnWdeTTIett gult litet oansenligt bär irrtestörre än en körsbärstomäT. Och oätlig, troddeman. Idag älskar vi röda, gula, vita, orange och gröna tomater, plommontomater, körsbärstomater, vanliga runda, kvisttomater, bifftomater, gourmettomater och pärltomater. Den lilla runda tomaten har trillat runt i världen under flera hundra år sedan upptäckten i Peru, där den fortfarande växer vild. Envist spred den sig med fåglar och andra djur uppåt Mexiko och sydstaterna. Hernån Corté och hans spanska erövrare upptäckte den i Mexiko 1519-1521 och tog med den till Europa och hem till Spanien. Den spreds genast run t Medelhavet och Orienten, men till Sverige kom den först på 1920-talet. Men på 1500-talet var inte tomaten någon älskling, den ansågs vara giftig och lukta illa. Möjligen kunde man äta bladen. Inkakulturen å t den aldrig även om de plockade frukterna. Aztekerna var modiga och å t den. Om man kokade den tre timmar gick den att äta! Fortfarande på 1800-talet ansåg amerikanerna at t först efter tre timmar hade man koka t bort giftet. Men i Mexiko City däremo t å t man tomaterna »snabbkokta« med chilifrukt och squashfrö tillsammans med te x kalkon, hummer , rådjurskött och fisk - och kallade det salsa. Ännu 1820 hade man inte vågat äta tomater i USA . En dag chockerade en modig man, Robert Gibbon Johnson , i New Jersey och gjorde kulinarisk historia med att äta en toma t och inte dö. Den 26 september 1820 ställde han sig på Rådhusets trappa i Salem, New Jersey för at t äta en tomat och bevisa dess ätlighet. Hela stan hade samlats för att se på när han Johnson skulle ta sitt liv med en tomat . Ha n skulle lida en pinfull död i allas åsyn. -Va d ä r ni rädda för? Att bli förgiftade? Jag är det inte. Jag ska visa er at t de här sakerna ä r goda at t äta. Och så satte han långsamt tänderna i en tomat , saften rann genom hans mungipor, han svalde och åt. Johnson överlevde och USA: S nya storindustri hade fötts. Sanning eller inte, flerhundraårig historia bjuder på många varianter om hur to - maten kom till USA . Men på 1500-talet åts som sagt tomater bara i Mexiko City och lite norr därom . En spanjor som levde i Mexiko blev den första europé som beskrev »tomatoes«. I Europa kallade man tomaten vargpersika, Lycopersicum på latin, den liknade en persika. Ma n tjöt och blev upprymd av glädje, menade att den var afrodiatisk och kallade den kärleksäpple. Pomme d'amou r på franska. Italienarna kallade den mala aurea som blev pomo d'oro , det gyllene äpplet. I Italien 1544 publicerade Pietro Andrae Matthioli den första texten om tomaten. »En sorts mandrake ha r upptäckts i Italien idag, mycket lik en sorts äpple, grön först och sedan med rände r av gyllene kulör, som äts på samma sätt som en äggplanta (aubergine) stekt i olja med salt och peppar.« Vår Carl von Linné och amerikanska botanister bestämde sig för at t tomaten skulle tillhöra familjen Solanaceae, samma som aubergine, paprika och potatis. Tomatens eget latinska namn blev Lycopersicon esculentum. Senare blev det Solanum lycopersicum Kärt barn har många namn . Aztekerna kallade den tomtatl, spanjorerna under 1700-talet tomate , som blev tomato i USA , likt potato . Dickens skrev tomatas i Pickwickklubbens efterlämnade papper. 0:et återvände på 1900-talet till USA . Pome di Peru, pomum indium , pomum aureum, pomum amoris, som aztekerna sade och mexikanska pomum themistian, en ordförvrängning av Tenochtitlan, som är det ursprungliga Mexiko City. En halv miljard ton tomate r produceras varje år . Amerikanska odlare omsätter AV BIRGITTA ALSTROM FOTO MICHAEL FÖRSTER drygt en halv miljard dollar årligen i to - matproduktion . Ingen grönsak ha r blivit så omskriven som tomaten . Tolv tusen skrifter om allt från odling, genforskning, transporter, konservering, medicin, recept. Man talar om tomatman i i USA . 1990 hade Campbells sålt tjugo miljarder tomatsoppburkar . Någo t har nog konstnären Andy Warhol med det att göra. Många är anekdoterna kring Andys tomatburkar, och en av dem är den här. Just 1949 droppade han sitt »a« i Warhola . Han var en duktig illustratör i dammagasin. Men han ville göra seriösa verk och ha en utställning. 1961 frågade han sin gallerist om råd inför utställningen. Galleristen frågade Andy vad han tyckte mest om i hela världen. -Pengar , svarade Andy Warhol . -D u ska tjäna dem. Du ska måla någonting som varje människa ser varje dag och känner igen, en soppburk . Andys mor hade serverat honom tomat - soppa varje lunch i tjugo år, och nu bad han henne köpa alla tomatburka r som fanns i den lokala butiken. Han målade dem naturtroge t exak t mo t vit bakgrund . Campbells soppburk blev en ikon i massproduktion . Och Warho l fick förstås guldmedalj för sina tomatmålninga r av Joseph Campbell Company !
Buffé Sida 13
Buffé Sida 14
Buffé Sida 15
Buffé Sida 16
Buffé Sida 17
Buffé Sida 18
Buffé Sida 19
Buffé Sida 20
Buffé Sida 21
Buffé Sida 22
Buffé Sida 23
Buffé Sida 24
Buffé Sida 25
Buffé Sida 26
Buffé Sida 27
Buffé Sida 28
Buffé Sida 29
Buffé Sida 30
Buffé Sida 31
Buffé Sida 32
Buffé Sida 33
Buffé Sida 34
Buffé Sida 35
Buffé Sida 36
Buffé Sida 37
Buffé Sida 38
Buffé Sida 39
Buffé Sida 40